{"id":7,"date":"2008-01-27T00:09:00","date_gmt":"2008-01-26T23:09:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.petera.se\/blog\/?p=7"},"modified":"2017-08-31T06:53:40","modified_gmt":"2017-08-31T05:53:40","slug":"forandring-och-slas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/forandring-och-slas","title":{"rendered":"F\u00f6r\u00e4ndring och Slas"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Jag har suttit och tittat p\u00e5 tv igen. Den h\u00e4r g\u00e5ngen visade SVT en klassiker som det var sansl\u00f6st l\u00e4nge sedan jag s\u00e5g:
\n”Yngve Frej var en argsint torpare och knekt som dog i seklets b\u00f6rjan. Av hans stuga \u00e4r bara en stenh\u00f6g kvar. En av hans grannar i den stora svenska ensamheten, f\u00f6re detta skomakaren Gustafsson, grips en dag av stilla vanvett n\u00e4r han ska s\u00e4tta upp en ny skylt fr\u00e5n v\u00e4gen in mot g\u00e5rden. FORNMINNE, textar han.<\/em>”. S\u00e5 startar ”Vem \u00e4lskar Yngve Frej<\/strong><\/em>” av Stig Claesson.<\/p>\n

 <\/p>\n

Skylten blir starten p\u00e5 en makal\u00f6s f\u00f6r\u00e4ndring. En f\u00f6r\u00e4ndring som i och f\u00f6r sig har p\u00e5g\u00e5t l\u00e4nge, och som dag f\u00f6r dag dragit mer och mer stiltje \u00f6ver den lilla idyllen. Men sedan Gustafsson, m\u00e4sterligt spelad av Allan Edwall, satt upp skylten \u00e4r ingenting sig likt. F\u00f6r\u00e4ndringen \u00f6kar farten och alla impulser med nymodigheter i bagaget kommer i allt snabbare takt och konsekvenserna f\u00f6r de charmiga glesbygdsborna f\u00e5r \u00f6kad komplexitet.<\/p>\n

K\u00e4nns det igen? F\u00f6r mig klickade det till mellan garven och pinsamheterna. Beskrivningen ovan skulle kunna anv\u00e4ndas om vilken organisation som helst idag. F\u00f6r\u00e4ndringar i snabbare takt, m\u00e4nniskorna som m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5 och anpassa sig, globalisering som drar in nya influenser som ger oanade konsekvenser. P\u00e5 det s\u00e4ttet \u00e4r filmen genial i sin anv\u00e4ndning. De m\u00e4nskliga reaktionerna, kulturkrockarna och nostalgins problem att b\u00e5de f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e5lla kvar men samtidigt vara en drivkraft f\u00f6r det nya.<\/p>\n

Tidigt in i filmen n\u00e4r Gustafsson kommit p\u00e5 att han ska s\u00e4tta upp en skylt f\u00f6r att visa var de bor nu n\u00e4r han inte l\u00e4ngre drar kunder till sitt nyligen nedlagda skomakeri hamnar i diskussion med sina grannar \u00d6hman och Eriksson. Gustafsson har skrivit ”FORNMINNE” p\u00e5 skylten p\u00e5 grund av att Elna, hans fru, kommenterat att de f\u00e5r g\u00e5 omkring som fornminnen om ingen vet om att de finns.
\n\u00d6hman undrar ”Ska det inte st\u00e5 Br\u00e5ten p\u00e5 skylten?<\/em>” och Gustafsson svarar ”Det heter inte Br\u00e5ten, \u00d6hman. Och vad spelar det f\u00f6r roll vad det heter. Det viktiga \u00e4r att det finns en skylt som visar att det finns n\u00e5t d\u00e4r i skogen.<\/em>”. Det \u00e4r g\u00e5shud och t\u00e5r i \u00f6gat. S\u00e5 enormt bra \u00e4r den frasen!<\/p>\n

1) Skapa en skylt. <\/strong>I denna enkla dialog finns ett hav av visdom. Vi kan inte n\u00f6ja oss med att vara offer f\u00f6r den f\u00f6r\u00e4ndring som vi identifierat att vi \u00e4r en del av. Som d\u00f6da fiskar glider vi nedstr\u00f6ms i det lugn som omsluter oss och p\u00e5 sikt hotar att kv\u00e4va oss och undandra oss v\u00e5r existens. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste det h\u00e4nda n\u00e5got. I den yttersta \u00e4nden av f\u00f6r\u00e4ndringsbehovsskalan \u00e4r det s\u00e5 klart skitsamma om vad som h\u00e4nder bara det h\u00e4nder n\u00e5t! Vad spelar det f\u00f6r roll vad det st\u00e5r p\u00e5 skylten, bara det st\u00e5r att vi ska n\u00e5nstans! Som en klockren fras jag drabbades av f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan ”Vi vet inte var vi ska, men f\u00f6lj oss!<\/em>”. Den l\u00e4t d\u00e5 vansinnigt puckad, men \u00e4r i sin enkelhet v\u00e4ldigt genial!<\/p>\n

2) Bli inte skr\u00e4md av signalerna. <\/strong>I en av scenerna direkt efter skyltresningen ger trion en bild av f\u00f6r\u00e4ndringens f\u00f6rundran. Dessa gubbar sitter lojt utanf\u00f6r stugan och kikar p\u00e5 h\u00f6sk\u00f6rden. En ensam bonde k\u00f6r och spr\u00e4tter upp det slagna h\u00f6et i en sj\u00e4lvlastarvagn. Kommentarer fr\u00e5n gubbarna beskriver mycket v\u00e4l vad de t\u00e4nker ”Oj vad fort det gick i \u00e5r. Lite f\u00f6r fort. Och inte blev det snyggt heller.<\/em>” men det \u00e4r definitivt annorlunda och snabbare. De kommenterar ocks\u00e5 de gamla v\u00e4rderingarna ”Det har dom inte r\u00e5d med nuf\u00f6rtiden, inte r\u00e5d att vara noga.<\/em>” och h\u00e4nvisning till den gamla kulturen som r\u00e5dde i bygden ”Vad skulle far min s\u00e4ga?<\/em>” och de avbryts mitt i diskussionen om huruvida de ska beh\u00f6va g\u00e5 ut p\u00e5 l\u00e4gdan och fixa till… Visst, saker g\u00f6rs p\u00e5 nytt s\u00e4tt, men det finns inget bak\u00e5t, bara fram\u00e5t.<\/p>\n

3) Forts\u00e4tt i riktningen och detaljera m\u00e5let efter omgivningens behov.<\/strong> K\u00e4nn dina egna behov s\u00e5 att du vet dina drivkrafter. I Gustafssons fall n\u00e4r han tar med sig de f\u00f6rsta tv\u00e5 turisterna hittar han helt sonika p\u00e5 myten den om forntida Yngve Frej som bott p\u00e5 platsen och som nu \u00e4r begravd under r\u00f6set. Det unga paret \u00e4r intresserat och fascinerat. De lyssnar och tar in. F\u00f6r dem \u00e4r detta n\u00e5got nytt och \u00e4ven om r\u00f6set mest ser ut som en gammal grund s\u00e5 finns d\u00e4r n\u00e5got intressant och sp\u00e4nnande. Som tittare fick jag k\u00e4nslan av att h\u00e4r finns n\u00e5t stort. Edwall g\u00f6r det ju dessutom s\u00e5 j\u00e4kla bra! Han f\u00e5r k\u00e4nningar \u00e5t andningen n\u00e4r de st\u00e5r d\u00e4r och han ska ljuga ihop mer, s\u00e5 han g\u00e5r tillbaka. Men hans drivkraft \u00e4r att inte f\u00f6rsvinna, utan att f\u00e5 betyda n\u00e5got, att man vet att de finns, och det ger sig dessa uttryck. Reaktionerna fr\u00e5n omgivningen anpassar han, och de andra, sig till eftersom.<\/p>\n

4) Glimtar om att n\u00e5t inte \u00e4r som det ska och att omv\u00e4rlden st\u00e4ller andra krav. <\/strong>Killen och tjejen f\u00f6ljer efter Gustafsson tillbaka till g\u00e5rden och p\u00e5 v\u00e4gen hittar de en del gamla verktyg. De fr\u00e5gar vad det \u00e4r och Gustafsson kommenterar f\u00f6rundrat ”Det \u00e4r ett orv… ett skaft\u2026 till en lie.<\/em>”. Flickan tittar nyfiket p\u00e5 honom och fr\u00e5gar ”Det \u00e4r v\u00e4ldigt vackert. F\u00e5r vi k\u00f6pa det?<\/em>”. Uppenbarligen t\u00e4nker hon sig orvet som utsmycknad p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, vilket knappast Gustafsson har f\u00f6rm\u00e5ga att inse s\u00e5 tidigt in i filmen, s\u00e5 han ser plirigt p\u00e5 paret, ”Vad ska du med det till…utan lie?<\/em>”, och h\u00e4r kommer crescendot n\u00e4r killen hoppar in med tydligheten i konsekvenserna. Han erbjuder ”Vi ger 25 sp\u00e4nn f\u00f6r det.<\/em>” och d\u00e5 \u00e4r matchen avgjord. Gustafsson tar steget, bangar inte utan cashar in p\u00e5 det f\u00f6rsta steget och f\u00e5r 25 sp\u00e4nn f\u00f6r ett gammalt orv utan lie :) Det \u00e4r stor humor och genialt eftersom det verkligen g\u00e5r upp f\u00f6r Gustafsson vad han har gjort. Att det inte alls \u00e4r ett brott p\u00e5 likgiltighetens trendkurva utan att de b\u00f6rjat k\u00e4nna av en helt annan kurva, en helt annan drivkraft \u00e4n de varit vana vid. Snacka om kvantspr\u00e5ng!
\n\u00d6hman och Eriksson h\u00e4pnar de med n\u00e4r de h\u00f6r om aff\u00e4ren, ”25 sp\u00e4nn f\u00f6r ett gammalt orv!?<\/em>” :) och de ger kvantspr\u00e5nget ett ansikte ;)<\/p>\n

5) Forts\u00e4tt i samma riktningen och tveka inte att du \u00e4r p\u00e5 r\u00e4tt v\u00e4g. <\/strong>Det kommer ju fler turister och \u00e4ven om de nya bes\u00f6karna tvekar till storheten i Yngve Frejs grav s\u00e5 drar de in nya v\u00e4rderingar och nya drivkrafter till scenen. Riktiga trasmattor f\u00f6r 10 sp\u00e4nn metern \u00e4r n\u00e4sta chock f\u00f6r gubbarna. Det b\u00f6rjar ta fart och de anpassar sig snabbare och snabbare. Loffe Carlsson klampar in p\u00e5 scenen som Pettersson, flickfotograf fr\u00e5n Stockholm, och han vill campa med sin husvagn nere vid sj\u00f6n. Han ser rakt igenom gubbarna, inser att det inte finns n\u00e5t fornminne, men ser ist\u00e4llet st\u00f6rre m\u00f6jligheter. Han sk\u00f6rtar upp en \u00fcberfamilj f\u00f6r parkering, b\u00e5thyra samt sp\u00f6 och mask, 15 sp\u00e4nn j\u00e4mnt. Gustafsson tvekar och k\u00e4nner att det b\u00f6rjar bli f\u00f6r mycket ”Nej, jag tror jag tar ner skylten\u2026<\/em>” men Pettersson menar tv\u00e4rtom ”L\u00e5t skylten sitta uppe Gustavsson\u2026men du ska skriva hur l\u00e5ngt det \u00e4r…och med en liten beskrivning vid graven om Yngve, vem han var, och Josefa hans hustru\u2026<\/em>”. Pettersson ger den nya riktningen st\u00f6d och ger Petterson r\u00e5g i ryggen n\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rklara f\u00f6r Elna.<\/p>\n

6) Inse att det finns dom som inte h\u00f6r och dom som inte f\u00f6rst\u00e5r.<\/strong> Scenen n\u00e4r Gustafsson skrikande f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rklara f\u00f6r sin d\u00f6va hustru Elna vad det \u00e4r som h\u00e4nder \u00e4r fenomenal. Han \u00f6msom tvekar \u00f6msom \u00f6vertygar om att han g\u00f6r r\u00e4tt. Inf\u00f6r sin stackars of\u00f6rst\u00e5ende hustru ger han det nya r\u00e4tt och n\u00e4r han tror att han tillsammans med Elna kommit fram till hur han ska g\u00f6ra har han i sj\u00e4lva verket klivit \u00f6ver till det nya, och l\u00e4mnat Elna kvar p\u00e5 andra sidan f\u00f6rst\u00e5elsen.
\nSamtidigt f\u00e5r Loffes rollfigur Pettersson i sina svarta solglas och 70-tals-coola hatt en helt annan insikt i glesbygd, skogsmark och svensk natur. Han tar in den kultur som \u00e4r ny f\u00f6r honom, naturen och lugnet och den p\u00e5verkar honom.<\/p>\n

N\u00e5v\u00e4l, att det \u00e4r s\u00e5 viktigt att s\u00e4tta upp en skylt oavsett vad det st\u00e5r p\u00e5 den. Wow, det ger mina egna tankar r\u00e4tt. Tankar jag haft om att det \u00e4r viktigare att iterera m\u00e5lformuleringsarbete snabbt f\u00f6r att komma fram till ett resultat \u00e4n vad det \u00e4r att ha st\u00f6rsta m\u00f6jliga kvalitet eller fullst\u00e4ndiga underbyggnad och modellanpassning. I och f\u00f6r sig kr\u00e4ver det en l\u00e4ttfotad ledning och organisation f\u00f6r att st\u00e4lla om till en \u00f6kad detaljeringsgrad men om det \u00e4r s\u00e5 viktigt att peka ut en riktning f\u00f6r att f\u00e5 alla att b\u00f6rja r\u00f6ra sig och f\u00f6r att f\u00e5 kunder och omgivning att ge \u00e5terkoppling – ja d\u00e5 \u00e4r en snabb iteration inte endast m\u00f6jlig utan helt avg\u00f6rande f\u00f6r att hinna med!
\nDet \u00e4r ju ett str\u00e5lande bevis :) Quod erat demonstrandum<\/em> – vilket skulle bevisas…men d\u00e4remot ber\u00e4ttar jag inte hur filmen slutar…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag har suttit och tittat p\u00e5 tv igen. Den h\u00e4r g\u00e5ngen visade SVT en klassiker som det var sansl\u00f6st l\u00e4nge sedan jag s\u00e5g: ”Yngve Frej var en argsint torpare och knekt som dog i seklets b\u00f6rjan. Av hans stuga \u00e4r bara en stenh\u00f6g kvar. En av hans grannar i den stora svenska ensamheten, f\u00f6re detta…<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":2986,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-7","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-ledarskap"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=7"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2989,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/7\/revisions\/2989"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2986"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=7"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=7"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.petera.se\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=7"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}