Poster med etikett ‘Bild’

DIFO 2011 – diplom

8 maj 2011

Oj så skoj! Jag var på DIFO 2011 idag som hölls i Sundsvall. Eftersom det är min egen klubb, Sundsvalls Fotoklubb som arrangerade uppmanades alla deltagare att bidra till tävlingen för att få så stor volym som möjligt :) Jag som inte tävlat på några år kände mig manad att ställa upp såklart. Jag har dock inte tagit så många ambitiösa tävlingsbilder på ett bra tag så jag rafsade ihop de coola slalombilder jag tagit och blandade upp med någon mättad nyckelpiga från Halmstad ;)

Jag trodde aldrig att det skulle ge resultat, och när förre stadsarkitekten Bengt Bygdén öppnade med att han hade stark fallenhet för naturromantik, nostalgi och teknik så föll mina bilder bort som grisarnas hus när vargen blåser det sönder och samman ;) Men skam den som ger sig, som näst sista diplomerade digitala bild, utan inbördes ordningen i övrigt, så dök det upp en bild från LVC 2010 i Örnsköldsvik. Diplom och applåder och evig ära och berömmelse. Men, ska man vinna måste man vara med och ta en lott, så är det :)

DIFO-Diplom Jibbare med lös skida

Text eller bild – vilken paradox

22 mars 2011

Bilder är ju fascinerande men text något underbart. Som fotograf och skribent älskar jag båda medierna. Jag hade en lunchdiskussion med stockholmskollegor förra veckan om bilder kontra tankar. En bild säger mer än tusen ord sägs det. Ändå är böcker med ren text fortfarande så populära. Till och med mina tjejer som är 9 och 12 slukar böcker trots att de lever med sina mobiler och datorer och ser på film, skapar film, spelar spel och mycket annat med interaktiva gränssnitt som klarar både bild, ljud och video. Det måste finnas något i texten som vi uppskattar.

Vi kom fram till att medierad kommunikation som använder skriven text som format låter oss skapa egna bilder för att bygga en bild av det vi läser. Genom egna erfarenheter och förmågan till fantasi bortom spegelneuronernas gräns kan vi skapa platser som ingen film kan efterlikna. Vi skulle ha kunnat se en film och förbluffas över mäktiga effekter och animerade scener, men väljer ändå att fängslas av en boks magrare kommunikativa stil. Jag tror att det är något med vårt inre skapande, att vi gillar att fantisera och måla upp bilder. Viking Line hade ju en avhuggen logga som reklam ett tag, och jag läste en artikel som beskrev (detta nu helt ovetenskapligt ;) att vi gillar att komplettera bilder som inte är kompletta. Kognitiv perception handlar ju mycket om detta och där har jag teoretiska kunskaper, men huruvida detta utlöser belöningsmekanismer i hjärnan på oss är jag mer osäker på.

Det skumma är dock att vi har mycket svårare att komma ihåg skrivna ord. Ljudade/uttalade ord och bilder är lättare att hålla i arbetsminnet än just skriven text, se en spännande undersökning i Cognitive Daily. Det gör att sådant vi behöver komma ihåg behöver uttalas för att verkligen fastna. Och så gör vi ju ofta, upprepar ett telefonnummer högt för oss själva. Det finns kognitiva teorier om att vi just har audio-loopar som hjälper arbetsminnet att hålla ord  aktuella tills de ska användas.

Nu ska vi ju inte komma ihåg en deckare ordagrant utan vi kommer istället ihåg bilderna som skapades av läsningen. Det gör att jag än idag kommer ihåg bilder från böcker jag läste i min ungdom. Jules Verne var en favorit, och Begums 500 miljoner är en riktig höjdare, men mer om Jules Verne vid annat tillfälle ;)

God Jul och ett Nytt Utmanande År

23 december 2010

Jag vill passa på att önska er alla en skön och stärkande jul som passar just era behov. Julen är ju en fascinerande högtid som skulle gå att studera både sociologiskt och kognitivt. Jag avstår dock det steget och konstaterar att det är många viljor och nedärvda traditioner som ska mötas under en enda dag och dess ibland veckovisa förberedelser. Min gamla klassiker ”Gillar jag egentligen sill rent smakmässigt, eller är det en inlärd uppskattning jag har eftersom mina föräldrar tyckte om sill och jag ätit sill i positivt context?” kan jag dock inte vara utan och det är inte utan att jag funderar på hur mina barn upplever sina jular :)

Jag uppmuntrade en av dem att springa in under granen och till allas förvåning sno ett paket ikväll.  Hon slet av papperet under högljudda suckanden om att hon inte orkade vänta längre. I paketet fanns förutsättningar för att få tiden tills tomtens ankomst att bli fylld av aktivitet istället för lång väntan.

Jag fick en uppenbarelse under utvecklingsdagen i förrgår och jag ska skriva av mig dessa minnen under julhelgen, men inte ikväll och inte imorrn. Det handlar om kombinationen mellan systemisk syn på organisationer (individ, grupp och företag) och min indelning av fokusområden för styrning och utveckling (Verktyg, Process, Kultur) som kan bli riktigt cool att använda. Det blir en matris där jag kan tänka mig att vi arbetar olika i de olika rutorna…

To be continued…men tills dess önskar jag dig en God Jul!!

Det går i ett

25 oktober 2010

När kommer man över den där puckeln som man vandrat uppför så länge? För efter den ska det ju lugna ner sig så att man kan ägna sig åt det man borde…och inte bara åt det man vill ;) Och plötsligt ser jag att jag skriver ”man” som att jag tar avstånd från det jag tycker, eller vadå? Jag är väl inte inne i eller uppe på nån puckel. Jag är mitt i en virvelvind :)

Har möte imorrn på vårt fina kontor med Sundsvalls Kommun, Mittuniversitetet och Nordic Peak i ett projekt som döptes till (se där, mer neutrumretorik :) till eKorren. När ni ser maskoten så förstår ni ju varför… Det är ett jäkligt häftigt projekt där vi vill påskynda samhällsomställningen genom effektiva och individorienterade e-tjänster! Kom ihåg var ni hörde det först, men e-tjänstedriven medborgarutveckling är något jag tror på, som ett komplement och klockren sidekick till medborgardriven e-tjänsteutveckling ;)

Klyschan Ingen kan göra allt, men alla kan göra någonting är också jätteviktig.  Marginalisering är en jobbig psykologisk effekt som hindrar vårt enskilda samhällsengagemang. Dels är min egen del försvinnande liten i ett globalt perspektiv, och dels ser jag sällan effekterna av mina insatser. Mätning, redovisning och kommunikation är viktiga verktyg för att råda bot på detta, både när vi är anställda och privata. Bara att skriva om det får det att vattnas i munnen på mig. Det här tar tid, lång tid, men det blir bra, och det är så spännande att arbeta med :)

Freudianskt kroppsspråk

2 februari 2010

I ST imorse poserade Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt på bild på ledarsidan (läs). Fredrik till vänster från deras sida betraktat, och Mona till höger. Redan där väcktes en fundering hos mig om de tänkt ut denna placering :) En vänsterplacerad borgare och en högerpositionerad socialdemokrat.

Men det jag reagerade mest på var om denna uppenbara felplacering kunde hänga ihop med att de tog varandra i hand. Det är ju gemytligt tänkt att de båda rivalerna ska se ut som att de kan hålla sams och fightas renhårigt om posten. Tyvärr så skickade bilden helt andra signaler. Mona tvingas föra sin högra hand mot Fredrik och får därför en underarm som korsar hennes mage och skyddar eller sluter kroppen från mig som betraktare vilket kan tolkas som avståndstagande och distans eller att hon inte håller med om det vi kommunicerar. Ytterligare belastning till Monas nackdel är att hennes vänstra hand lätt kan lockas till att göra en dubbelhandshälsning vilket skickar signaler om makt, kraft och maskulinitet och det är kanske inte vad Mona är ute efter? Fredrik å andra sidan, han kan flytta sin högra hand bort från kroppen och när han låter vänster arm hänga rakt ner öppnar han således upp sin lekamen för oss betraktare. Det signalerar öppenhet och trygghet och vi får känslan av att han vill oss inget ont, detta är en vän. Spännande uppställning av dessa partiledare.

Det är således värt att ställa sig på vänster sida, även om man är en högerman :) Och för den oreflekterande läsaren så uppfattas ju dessutom Reinfeldt vara på den högra sidan bilden så det kanske inte är en Freudian utan en magnifik manipulation av fotostunden. I’m impressed :D

Vi är roliga vi människor

12 december 2009

Fantastiskt roligt att studera oss människor. Jag är på slalomläger i Vemdalen och har sett samma fenomen vid två tillfällen ikväll. Vid middagen satte vi oss vid ett bord, jag menar vi är över 100 personer, med människor vi bott med på Kåbdalislägret. Kul att prata mer med dom var känslan. Bordet fylldes på och platser reserverades för andra som ännu inte kommit. När bordet var fullt började de längst ut på kanten att ställa fram fler stolar så att fler skulle få plats. Det är ju synd om inte han kan sitta med oss, och hon, också dom två… Det var ju uppenbart att alla de som vi kring bordet kände skulle få plats på hörnet, men ändå försökte vi med trolleriet :) Märkligt, men ganska gulligt ;)

Senare, efter maten, uppstod samma scenario i baren. När vi kom dit satt redan ett gäng på 8-10 personer i sköna fotöljer och avspisade något gott i genomskinliga glas. Vårt gäng hittade en oockuperad samling fotöljer som vi  sköt dit, och utökade den ring de redan byggt. Vi fortsatte att bredda ringen tills den var så stor att det var svårt att höra någon annan än den som satt närmast till vänster och höger :) Syftet att alla skulle vara med innebar att färre kunde prata med färre, och därför hade vi mindre kontakt än vad som vore fallet med fler subgrupper som satt för sig själva :) Märkligt, men sett utifrån ganska gulligt ;)

Jag blev lite nyfiken på anledningen till vårt beteende. Varför vill vi utöka gruppen hela tiden, och varför är vi rädda för att det ska vara fler smågrupper? Kan det ha att göra med en naturlig drivkraft bakom samhällstillväxt, och att vi alltid blir starkare ju fler vi är. Samtidigt så blir vi ju så specialiserade av makrobyggen, se både Weber och Marx fast på olika sätt, så det blir rätt tråkigt att vara en liten osynlig del av det stora.

Är annars väldigt glad över dagen. Den bästa skiddagen den här säsongen. Klart väder med blå himmel, ingen snö men en minusgrad som gav perfekt underlag. Glada människor och skön åkning, både i bana och fritt. Se själv…

Vemdalen

Klart och betalt

6 december 2009

Jo, med karaktär, en kopp te och enormt med tålamod så går det vägen. Jag är klar och inlämnad och har publicerat mina alster på sociologisidan. Det blev ganska bra till slut och jag tyckte att det var lite kul att hitta de sociologiska teorier som går att finna i hur vi bloggskrivare och vi besökare beter oss för att tillfredsställa de behov vi har. För det är ju det som allt handlar om i slutändan, att få sina behov tillgodosedda. Vill jag synas, vill jag tycka och påverka, vill jag etablera en relation, vill jag lära mig saker eller vill jag helt enkelt få mitt lysmäte av skvaller och andra människors framgång och elände tillgodosett?

Oavsett så driver det oss genom bloggar och andra kanaler i jakt på det vi är ute efter. Dokumentstudien har indikerat att volym visst driver kommentarer, men också beteendet hos den som skriver bloggen. Dessutom så är det ju så att om jag kliar din rygg så kliar du min, och att skriva kommentarer på andras bloggar och göra sig ett namn och locka besökare och samtalspartners till sin egen blogg är framgångsrikt.

Om det är nu det man vill alltså :) En dag som denna vill jag bra frossa i att Granlo BKs 02-tjejer vann sin första innebandymatch idag. I Fränsta slog de Sundsvall med 3-1 efter 99 måltorra minutrar under hösten :D Att spelarna dessutom hade extra kul och sprang extra fort när de fått göra några mål gjorde mitt pappahjärta extra varmt och gott. Ibland behöver inte livet vara så stort ;) Kolla så glada dom är!

Emilias-innebandyvinst-2009-12-06

Slalomsäsongen ökar farten

13 november 2009

Så fantastiskt härlig är världen att den som sig dess lek ger sig får leken tåla. Jag leker i Hamra just nu. Vickan och jag på slalomläget med Nolby Alpinas Dreamteam, och Linnea från Bergsjö/Hassela är också med och som tur är bor hon med oss. De enda tjejerna i gruppen :) Att vara på snö är suveränt! Att åka på natursnö är ännu bättre ;) Trots kylan idag, -13 grader och trots dimman från snökanonerna som gjorde den brantaste delen av backen till ett spökhus. Trots det var det suveränt att åka slalom och att insupa den vackra atmosfär och natur som omger oss här uppe! Synd bara att liften stängde 1500 men å andra sidan mörknade dagen och tröttnade benen så det kanske var lika bra…

Slalomsäsongen har börjat

3 november 2009

Nu är vintern äntligen här :) Helgen tillbringades i Kåbdalis, ett stenkast hitom Jokkmokk. Ett ställe jag aldrig hört talas om förrän barnen började åka i Nolby Alpina, och slalomlägren började förgylla höstar och förvintrar. Att åka från ett plusgradigt Sundsvall och 7 timmar senare landa i vintern med snö och minusgrader – helt fantastiskt. Trots en del strul med vinande snökanoner på nätterna, och problem med strömmen och liftarna på dagen så var det en perfekt helg. Tjejerna körde på ny utrustning, Vickan hade pjäxor som hon inte fick av sig utan massiv hjälp, och de var supernöjda och glada över känslan i backen och nya skidor :)

Jag fick fotografera som en vilde. Hann med 1400 bilder och är strålnöjd med några av dem. På söndag kom solen och det gnistrande vädret och färgerna och farten slog gnistor i mina bilder. Jag håller på att sammanfatta dem och leta fram de jag gillar mest. Svårt att välja mellan soluppgången på söndag morgon eller fartbilderna i storslalomhoppet ;) Jag fick åka slalom i en skön backe och är nöjd över den manchester de lyckats pista ihop av sprutsnön. Jag menar det var slutet av oktober :D Mer kyla till Sundsvall…

Kåbdalis samling

Ny bild och nytävlad

24 januari 2009

Ny bild på bloggen. Det var länge sen sist. Det är en vy från centrat i Björnrike ut mot backarna när alla barn åkt in för att ta lunch under vårt träningsläger under luciahelgen. Det är en ruggigt aktuell bild :)

Den är aktuell eftersom jag hade tävlingspremiär idag :) Tjejerna tävlade sin första tävling i torsdags, Nolby Cup. Jag åkte idag när det var klubbmästerskap i storslalom. Blev faktiskt inte sist i min grupp, blev till slut fyra av fem ;) Alla tre tjejer i familjen lyckades åka bättre i andra åket än i första. Jag klarade inte det. Jag skyller på svaga benmuskler, dåligt flås och att jag kom för nära en käpp i första branten så att jag tappade balansen, höll på att falla och tappade fart in på flacken, suck.

Snacka om att tävlingsjäveln bitit ;)