Sedan midsommar har jag haft en väldigt lugn period, trots de 750 milen i bil som jag kört :) Det syns på bloggen och det syns på andra områden. Lång semester utan mejl eller telefonsamtal som jagat upp pulsen och adrenalinet. Vattnet har sjunkit undan för undan i takt med soltimmar, korsord och glass. Jag började sommarperioden med att kedjelösa 10 raka korsord, varav ett sinnessjukt svårt där man kunde ha en ELLER två bokstäver i samma ruta :D Jag insåg det inte då, men associationer och tänkandet utanför boxen blev en flykt undan den normala arbetsvardagen.

Under det vatten som sjunkit undan har det legat skatter och väntat. Jag har tänkt och funderat och kreerat. Associerat och vridit och tänkt bakofram och hitodit. Om just associationer, kreativitet, myntvändning… Det som är min medfödda gåva. Hur funkar det? Hur hänger det ihop? Varför är jag så bra på det här, och varför ställer det till med så mycket trassel i vissa situationer? Om det är ett bra sätt att lösa situationer på nya sätt, hur kan vi då arbeta för att skapa förutsättningar för möten och samtal att bryta sig loss från tradition och möta det okända.

Det har jag funderat, läst och skrivit på under sommaren :D Det är fantastiskt vilka insikter det ryms inom kreativ problemlösning, om det nu är det det heter. Jag har sökt en A-kurs i Psykologi med inriktning mot neuropsykologi för att studera det här lite närmre. Skulle vilja veta mer (såklart) och hitta sätt att använda i workshops och möten.

Kort sagt, att revolutionera den värld vi lever i. Om det inte var så här, hur skulle det vara då ;) Om det du beskriver appliceras i vår verksamhet, hur skulle det se ut?

Läs ett roligt exempel på hur (förvirrat) jag tänker på framgångarna.se/örnen.

Sitter och tittar på Matematikens historia. Vi är inne på matematikens mösnter, hur vi kan leta efter strukturer i matematiska teorier. Hur geometri kan användas för att förklara algoritmer, och hur ekvationer kan förklaras olösliga genom dess underliggande uppbyggnad. Otroligt intressant och lockande :)

Ett coolt avsnitt handlade om Cantor som kom på att det finns olika stora oändligheter. Tänk själv! Alla oändligheter är inte lika stora. Heltalen är en oändlig samling tal i ordning, och han visade att alla bråk också var en oändlig samling tal som var lika stor som den oändliga samlingen heltal. Däremot är den oändliga listan av decimaltal större än dessa båda. Wow!

En röd tråd är David Hilberts lista över olösta problem som han definierade år 1900. Hilbert gillade inte olösta problem, och hade hans motto var wir müssen wissen, wir sollen wissen! Hans svåraste problem var Rieamannhypotesen, problem nummer åtta, som fortfarande är något av matematikens heliga graal och som fortfarande är olöst. Mitt i avsnittet pratar de plötsligt om matematikerna under andra världskriget, varav många flydde till USA för att komma undan krig och förtryck i sina hemländer. En av dessa var Kurt Gödel, som också hade sina turer med Hilbert. En fantastisk matematiker som inspirerat och utvecklat genier som Paul Cohen och Peter Sarnack.

Jag minns boken som jag läste för några år sedan, Gödel Escher Bach av Douglas Hofstader (läs wikipedia). En helt magisk bok, om än svår att förstå. Den var full av strukturer och innehåll många rekursiva inslag som jag bara älskade. Jag har lyssnat på Bachs musik på annat sätt efter att jag läst den, och jag har tillåtit mig själv att flyga iväg i strukturer och modeller och kopplingar och mönster. I alla möjliga och omöjliga situationer. Inspirerad och stärkt!

Det är ett sanslöst bra lästips för den som gillar mönster, strukturer och rekursivitet. Och som kanske är lite intresserad av konst och musik. Jag ska själv läsa den igen känner jag. Det är ju snart semester ;)

Ytterligare en cool matematiker var Nicolas Bourbaki, som 1939 började skriva en matematisk sammanställning. Det var inte en person utan en pseudonym för ett antal franska matematiker som gick ihop för att skriva en total beskrivning, fantastiskt! Verket är ännu inte klart utan nya generationer matematiker skriver under samma pseudonym än idag! Tänk om vi kunde göra detsamma med ledarskap, organisation och verksamhet ;D

Vi på peterA.se önskar alla en Glad Midsommar. Work hard, play hard. Det är ett bra motto, att separera de båda och se till att ägna ledigheten till både vila och andra intressen.
Sköt om er där ute, vi ses :)

Vi har haft stämmor i Sundsvall 42. Både föreningsstämma och bolagsstämma. Det tillkom fler företag under stämman och vi börjar vara riktigt många organisationer i regionen som intresserar oss för gemensamt utvecklingsarbete inom verksamhets- och affärsutveckling med koppling till IT.

Jag har ju en plats i bolagsstyrelsen, och blev i år vald till vice ordförande. Spännande och roligt, visst, men ett skådespel eftersom vår ordförande har en stark hand och tydlig riktning och en väldigt bra relation med VD i bolaget. Trodde jag :) Det visade sig att vice ordförande alltid håller talet vid galamiddagen. Jag såg lite finurliga ansikten och snirkliga leenden runt konferensbordet. Jag insåg att det krävs något extra, något utöver det vanliga. Jag kom dessutom ihåg Eva Kristofferssons klockrena och aktuella och väldigt roliga tal från forna S42-middagar.

Nu är det min tur att damma av talaregenskaperna. Jag insåg direkt att jag ska prata om gnuerna och krokodilerna, och vandringen över floden. Summan av alla målen… eller nej. Kanske inte :) Jag ska nog prata om den där dinosaurfisken som fått en extra fena i evolutionens tombola och nu simmar omkring snett och osäkert genom vattnen, för oss leverantörssvanödlor att kasta oss över. Eller så näej…

Hjälp, jag behöver förslag och sunt förnuft :D

Wow, så coolt. Jag som endast besökt en enda opponering i mitt liv, och den gången var det en doktorsavhandling. Jag inställde mig i torsdags till opponering på min B-uppsats, och även om det var stor skillnad i volym och omfattning, och mycket enklare för mig, så kändes det obekvämt. Jag visste inte riktigt hur det  skulle gå till. Jag skulle presentera mitt arbete, men jag skulle också opponera på två andra studenters arbete. Det senare klart värre än det första. Jag hade ju bra koll på mitt eget jobb såklart. Jag behövde inte läsa igenom min uppsats nån gång efter inlämning förra söndagen, och jag öppnade inte dokumentet förrän min opponent påbörjade sin genomgång.

Däremot läste jag igenom Idas och Camillas arbete om barns uppväxt i dysfunktionella familjer och de konsekvenser som det kan ge senare i livet. Jag tyckte att det var svårt att hänga med, och kämpade för att förstå de logiska argumenten. Jag var ganska borta ett tag. Men efter tredje genomläsningen släppte det, och jag hittade både styrkor och svagheter. Vi ägnade dock endast en del av tiden åt sakfrågan vid opponeringen.

För någonting retade mig. Efter ett strukturellt läsande med röd penna för teori och grön penna för empiri och gul penna för det som var viktigt och som svarade på problemställningen såg jag ett större mönster :) Jag fann den sköna platån ovanför innehållet, utanför budskapet. Jag fann metanivån och såg skönhet i struktur men också problem med för stor volym och svårigheter att avgränsa och fokusera. Häftigt! Detta pratade vi mest om när jag coachande kritiserade deras arbete.

Men det fanns dessutom något subtilt i texten och strukturen som jag anade mig till, en ton och ett tempo i flödet av meningar som påverkade mig ännu högre (eller ännu djupare) än bara innehåll och struktur. Författarnas relation till forskningsämnet påverkar alltid, och så även i det här fallet. Det ägnade vi också en del ord till, och det hade kunnat bli en verklig kioskvältare men tiden rann tyvärr ut.

Min egen uppsats, ja den fick för mycket ros och för lite ris :) Jag satt och var rädd (jo verkligen) för massor av ris, men fick endast någon eller några viktiga punkter att förbättra under veckan vi får på oss tills betyget ska sättas. Däremot mängder av ros, både över innehåll och struktur. Kanske lite väl mycket ord ibland, och väl många hänvisningar lite väl tidigt i uppsatsen. Men väldigt väldigt mycket som var bra och som uppskattades :D

Fy nåde, vad jag är bra!

För några minuter sen skickade jag in det sista egna verket i årets sociologikurs. Jag blev klar med B-uppsatsen i tid, med sju minuters marginal. Jag var egentligen nästan klar redan i tisdags-onsdags men fick för mig att det borde finnas med en sammanfattning, en snygg innehållsförteckning och en avslutning med lite reflektioner :)

Nåja, jag är väldigt nöjd med resultatet, en studie av de förändrade förhållanden som präglar mötet mellan CSN och dess kunder när fler och fler tjänster utförs via e. Jag intervjuade tre personer på CSN, och uppsatsen handlar om deras upplevelser av kunderna och kundmötet. Det kan låta lite, men det gav väldigt mycket och i kombination med forskning och teorier kom jag fram till tankeväckande resultat.

Nyfiken? Ge dig till tåls några dagar tills jag blivit opponerad på, så ska jag publicera alstret :D

Ikväll tog jag och Emilia den första av checkpointarna på hittaut.nu. Den var enkel, mitt i Hedbergska parken, men bra att se hur pinnen ser ut och hur det fungerar. Nu ska jag försöka använda appen Trail till iPhonen för att kunna navigera till fler och svårare punkter. Det ska gå att ladda ner alla punkter i gpx-format via hittaut-sidan, men det är lättare att ta den direkt här – Sundsvalls gpx-punkter.

Registrera dig och kom ut i skogen :)

Ibland är det svårt att slappna av. Tankarna rusar, känslorna spelar och minnen gör sig påminda. Ibland är det om det som hänt, ibland om det som kan hända. När det inträffar på kvällen kan det vara svårt att somna. Spelar ingen roll om du är fem eller femtio.

Jag har gett tjejerna uppgifter när det har hänt för dom. En gång fick Emilia i uppdrag att rita upp tre olika klassrum. I vart och ett gick det en sorts val, och då blev säkert klassrummet annorlunda beroende på typ av val :) Ikväll fick båda tjejerna ranka de tre coolaste och mest fantastiska målvaktsräddningarna de skulle kunna göra i fotboll! Fantasi är helt tillåtet och en rolig krydda när de sedan berättar. Vi har klätt gosedjur i olika kläder i olika färger, tänkt ut de tre smartaste grejerna att ta med till en öde ö, de tre bästa slalomtävlingarna osv.

Det finurliga är att tänka på något specifikt istället för det som håller dig vaken. Att på ett mini-meditativt sätt skala bort allt annat, och locka hjärnan in i ett fantasi- och dröm-tillstånd där det är enkelt att glida in i sömnen. Då förbättrar vi oddsen.

Tror jag ;D God natt!

Oj vad kul det är med Internet :)

Jag hakade på en öppen grupp på LinkedIn som startats i frustration över offentliga upphandlingar som slutat med att ett antal leverantörer angett 0 (noll) kronor i timpris och därmed blivit lägst och fått kontrakt med kunden! Peter Wranéus, CSO på Modul1, startade en grupp på LinkedIn för att samla konsultleverantörer som är intresserade av ett etiskt förhållande till både kunder och konkurrenter (läs hans blogg). Efter Försäkringskassans upphandling av konsulttjänster som vi deltar i (den är inte klar ännu) så intresserade jag mig för problemet med upphandlingsmodeller som utgår från pris enbart och möjligheten att nolla sig för att få kontraktet utan intresse att leverera. Märkligt scenario!

Jag hoppade in i en diskussionstråd om moral och offentlig upphandling och jag tror faktiskt att jag har en bra idé :) Leverantörer och kunder borde kunna utveckla effektiva och rättvisa processer för upphandling av konsulttjänster öppet och transparent för alla att delta i och se konsekvenserna av. Kunderna får hjälp av andra kunder och oss leverantörer att testa processen för att se hur den kommer att se ut, och det går att täppa till luckor och förbättra underlagen.  Vi leverantörer som vill ha ett ärligt och etiskt samarbete med kunderna kan då hjälpa till att berätta om möjligheter att utnyttja kryphål så att dessa täpps till och när anbudsförfrågan kommer ut har vi själva trängt in oss i ett hörn där det inte går att fuska!!

Open Innovation goes Bid Process ;D