Poster med etikett ‘Hjärnan’

Överhettad hjärna

15 december 2011

I senaste numret av Scientific American Mind skriver de om ett fenomen som jag känner väldigt väl. Undersökningen av människor som lider av ”insomnia” har visat att aktiviteten i prefrontal cortex ökar jämfört med normala människor där aktiviteten går ner när de somnar. Det här innebär att hjärnan aldrig slappnar av utan snurrar snabbare ju längre man ligger ner, och det hindrar sömnen från att ta över. Experiment har däremot visat att en nedkylning av hjärnans främre delar minskar symptomen och driver de med insomnia in i sömnen lika fort som de utan problem. Dessutom sover de lika tungt och länge som övriga. Försökspersonerna fick sova med en liten vattenkyld hjälm och med elektroder fästa i huvudet, men trots detta somnade de alltså som små barn när kylan sattes igång :)

Det här är en manick som jag borde prova. Jag har så mycket som snurrar i skallen när jag lägger mig att jag har svårt att somna även om kroppen är helt slut. I yngre dagar var det inte lika mycket ”borde göra detta” eller ”måste hinna det också” som det är idag, men då låg jag och funderade på saker. Under en serie kvällar för 10-15 år sedan låg jag och härledde inflation. Jag blev sur över att det måste finnas prisökningar och undrade över var de kom ifrån. Jag började med att försöka förstå hur de hade det ”förr i tiden” och hur man hjälpte varandra med livets nödtorft. Därefter började specialiseringen med yrkesroller och behovet av en generell bytesmarknadsmekanism föddes. Symboliska objekt och expertsystem kallade Giddens detta och är spännande fenomen på väg mot en modern världsordning. Nuförtiden är det frågor om hur organisationer hänger ihop och om vi kan hitta liknande beteenden i alla organismer oavsett om det är företag, människor, djur, grupper, nätverk eller liknande. Läser Ken Wilber och är svaret på spåren…

Nu ska jag gå och kyla skallen en smula så att jag kan sova ;)

Hjärnan endast en deltagare

7 februari 2011

Jag som alltid satt min hjärna i första rummet. Den har alltid stått ut som något speciellt och högt värderat hos mig. Jag har märkt konstiga effekter av LCHF-dieter och känt att jag inte funkat och att hjärnan inte fått sin energi. Såna dagar är jag inte mig själv, det är svart i skallen och jag funkar inte, varken på möten eller för mig själv. Jag har skrattat åt historien som rövhålet som kroppens chef, och det ologiska i den liknelsen. Kom igen, hjärnan är ju the shit. Det är därför jag nu läser kognition. För att förstå.

Döm om min förvåning när jag hugger tag i en cool bok för att starta tredje delkursen i detta läsårs kognitionsstudier. Det är Developing through relationships av Alan Fogel.  Titeln lockar ju till fantasieggande tankar om hur vi utvecklas genom de relationer vi har i livet, från nyfödd till pensionär. Boken börjar också där, i det nyfödda barnets första trevande steg att lära sig beteenden som fungerar i den kultur hon föddes i. Fogel ställer upp spännande frågor om kulturen som definierar kommunikationen i en relation. Kommunikationen baseras på det beteende som vi lärt oss genom åren, ett beteende som har sina rötter i kulturen som vi lever i. Den kultur som alltså ska institutionaliseras i den lille människan genom kommunikationen, som ju i sig alltså är en produkt av kulturen som… Hehe, ja ni hör ju själva hur oändligt detta loopar :) I just love it! Så där knasigt och svårt fortsätter boken…

Men så kommer jag till avsnittet om system, där Fogel vill visa oss att relationer och den medföljande kommunikationen inte följer regler eller förutbestämda lagar. Vi skapar detta tillsammans, as we speak. Han kallar det för co-regulation och går ut på att vi testar oss fram till ett gemensamt kommunikationsmönster. När jag vill avsluta telefonsamtalet börjar jag sammanfatta, höja röstläget, lägga in ”Ja, men då säger vi så…”. Min samtalspartner väljer hur mycket vikt han vill lägga vid de signaler jag sänder och vi dansar verbalt mot nya omtag i samtalet och handskakningssteg mot ett avslutat samtal. Det följer inga givna regler utan beror på ämnet, vilka som talar och när detta sker samt en massa andra variabler.

För att förklara detta lägger alltså Fogel in begreppet system, och jag köper det fullt ut. Hey, jag myntade fabeln om gnuer och krokodiler som inte kan förstås genom ett separationistiskt synsätt utan endast genom ett systemiskt, om än kanske väl förenklat. Men för att beskriva detta system detroniserar han fullkomligt hjärnans position i människan! I ett mänskligt system, menar han, är hjärnan endast en del av helheten. Med systemet upphör hjärnans och hjärtats tyranni över kroppen. I och med detta blir det fysiska hem som dessa två huserar i en viktig del i helheten där kropp, emotioner och tankar är en lika stark tre-enighet som fysik, kemi och biologi :)

I det historiska perspektivet är människan är inte längre slav under en kung eller en gud och kroppen är inte längre slav under hjärnan. Men å andra sidan, det visste ju Foucault på sin tid ;)

Vår fantastiska hjärna – att se utan ögon

14 november 2010

Jag har kört igång andra kursen i Kognition på Högskolan i Skövde – Kognitiva förmågor 7,5hp. Har läst en spännande artikel om kognitiva könsskillnader som tangerar det jag redan läst en hel del om, nämligen mäns spatiala förmågor och kvinnors verbala språkkunskaper. Jag har dessutom började läsa en välskriven bok om kognitiv psykologi; Cognitive Psychology av Smith och Kosslyn. Där beskrivs hjärnan i de första kapitlen, och även om det i vissa partier kan vara riktigt torrt och tråkigt med scheman över kopplingar och annat är det rejält fascinerande. Jag läste till exempel om sinnesintryck och perception. Det är vissa grupper av neuroner i syncentrat som kan identifiera färger, och andra som känner igen kanter, och ytterligare andra som kan tolka rörelser. Om man stör ut dessa grupper kan man till exempel få effekten att man inte kan se rörelser, utan endast ett antal bilder som snabbt flimrar fram. Man förstår plötsligt inte om en bil närmar sig eller åker längre bort. Minnen av rörelser är otolkningsbara. Coolt.

Jag läste också om visual agnosia som är oförmågan att koppla sinnesintrycken till minnen av lagrade ansikten och objekt. En person med visual agnosia ser alltså allt som en frisk människa gör, men vet inte vad den ser, och kommer att ha väldigt svårt att skilja objekt från varandra. Hur veta om en flaska tillhör bordet eller är ett eget objekt?

Men det coolaste av allt var när jag googlade på begreppet och hamnade på youtube och såg en film om en kille som på grund av cancer blivit blind i treårsåldern. Han började använda ljud och öronen istället, och kan idag ”se” så mycket att han kan röra sig obehindrat inomhus, cykla, spela basket och mycket annat.  Han klickar sig fram och kan genom ekon från omvärlden skapa sig en bild av vad som omger honom. Fantastiskt.

Det jag ska göra härnäst är att källgranska filmen, för den känns lite för bra för att vara sann ;)

Homo erectus och associationer

15 september 2010

Konstaterandet av dtt faktum som gav upphov till associationen om Kenny Banias uttalande om guld visade sig helt korrekt. Hann inte längre än tjugo sidor in i boken om språk, minnen och berättande (Tankens vindlar av Gärdenfors) innan aha-upplevelser och insikterna stod som gummisnoddar i backen! Alltså, vi tillverkade avancerade stenyxor på den tid då vi inte hade kroppsliga förutsättningar att tala. Homo erectus levde i sociala grupper och tillverkade redskap. De kommunicerade med varandra för att nå gemensamma mål och hålla en social gemenskap i grupper eller klaner som var större än de som våra nulevande släktingar primaterna lever i. De utvecklade hjärnan och de utvecklade språket. Men de hade inget tal!

Mimandet, kroppsspråket, är mycket äldre än det talade språket och en förutsättning för att vi ska ha kunnat utveckla hjärnan och tänkandet. Teckenspråk är bättre i vissa situationer. Att jaga med hög röst går sällan bra, men att kommunicera genom tecken är mer effektivt. Talet är bättre i mörker, och när vi kommunicerar genom talet kan vi använda händerna till annat, att bära ett barn eller slåss…

Det som är riktigt spännande är kanske inte hur hjärnan, språket och talet utvecklades. Det som är fascinerande är ju hur det här styr oss idag! Vår perception är oerhört känslig för människors mimande signaler, deras kroppspråk. Boken ger ett roligt exempel från en undersökning. Försökspersoner lyssnar på en man som berättar om ett fynd han gjort i Marrakech på en marknad. Ett halsband av guld som han köpt till sin fru. När han säger ordet halsband gör han en rörelse med ena handen över den andra armens handled. Försökspersonerna fick efteråt frågan vad mannen köpt, och majoriteten svarade då att han köpt ett armband :)

Av all information vi tar in, och på olika sätt bearbetar, så är fortfarande mimandet en väldigt viktig del och något som påverkar oss mer än ord. Det måste vi använda oss av ;)

Min kära bortskämda lilla kroppsdel

1 mars 2008

Vissa människor är duktiga på att springa och behöver snabba ben. Andra är duktiga på att klättra och behöver starka ben och armar. Några är duktiga på att sjunga och behöver starka lungor och tonräta öron. Jag är inget av det. Jag är smart istället. Det kräver en snabb och effektivt ihopkopplad hjärna. Det har jag. Den har en fallenhet för strukturer och mönster. Den älskar logik och antilogik. Den har också osedvanligt låga associationshinder.  Siffror ligger till grunden för mycket av våra upplevelser och förutsättningar. Tycker den. Jag har alltid trott att den här klumpen som sitter högst upp på halsen alltid ska finnas där, att den alltid ska finnas till hands. Lika snabb och smart varje gång jag behöver den.

Men under ett år med crescendo ikväll har jag insett att så är inte fallet. Detta neuronpaket har ju divaliknande krav. Som en bortskämd liten unge kräver den skötsel och underhåll. Just nu är jag så trött att jag inte kommer ihåg varför jag är så stressad, så jag klarar inte av att göra något åt det :( Hjärneländet hävdar att jag har för lite sömn i kroppen och att jag behöver vila. Som att den kan bestämma det! Jag har också lite kasst med energi och blodsocker i kroppen och då surar hjärnskapet ihop helt och vill inte vara med.

Kan du tänka dig hur det känns att sitta på ett möte en sen eftermiddag med lite för mycket kaffe och ett par frukter och en lunch för lite. Det är lite spänd stämning på mötet för du har inte riktigt nått upp till det resultat du borde. Nu är läget att vara lite smidig, stark och smart! Nähä. Då ska klumpen tjura. Kan du känna med mig i den situationen. Känna hur det känns när det inte föds en enda smart tanke i skallen, inte ens en enda liten tanke av vilken sort som helst. Döden. Det är rena döden. Som nu, jag kommer fortfarande inte på vad det är som stressar mig så, och nu ska jag lägga mig med en penna och ett papper vid sängen och se om jag vaknar i natt med minnet av vad det var jag borde ha gjort.

Nåväl, om du inte fattar ett dyft av det här inlägget så är det bara ett bevis för att jag har rätt. Min divahjärna har slutat funka om den inte får rätt pyssel och omvårdnad. Det ger blogginlägg som det här :)

Hmm…men hey…om jag i det här inlägget har rätt om min hjärna…då kan den ju knappast ha lagt av eller hur. En avslagen hjärna resonerar inte så klokt. Då är den ju med mig ändå. Hurra, vad skönt, jag har bemästrat dig din lilla myspysgosedatabank :) Fast vadå, om den aldrig slutat funka, om den inte förvandlats till en diva… Skit, då är det ju likt förbaskat fel ändå. Hela inlägget är ju falskt, det är ju knappast en fungerande hjärna som skriver om sig själv som den ofungerande hjärnan, suck. Det signalerar allvarliga tecken på en hjärna som gått i blockad…och satt sig med en cafe latte med fötterna på bordet och börjat surfa runt på schulmans och sexbloggar och läser kvällstidningar :D Tala om döden.

Och …

BRYT… Klassisk oändlig loop :) Är det nåt jag känner igen så är det det. En oändlig loop tar aldrig slut och leder ofta till hängningar, minnesproblem eller vansinne. Så då bryter vi här.

BRYT