Arkiv för månad augusti 2011

Gränsen mellan Galen och Geni

29 augusti 2011

Jag har haft en otroligt skön sommar, och bestämde mig efter den e-tysta semestern på Kreta att fortsätta mitt elektroniska celibat och inte vara så aktiv på facebook, twitter eller här på peterA.se. Däremot har jag läst en del under sommaren, och på arlanda kom jag över ett nytt nummer av Scientific American Mind (Volume 22 Nr 2). Det var ett späckat nummer med många intressanta artiklar. Bland annat en som hette ”The Unleashed Mind” och som handlade om kreativitet och egocentrism och hur ofta dessa två går hand i hand :) Den handlar också om hur gränsen mellan total galenskap och fullständig genialitet är väldigt tunn.

Genialitet är ju inte att kunna väldigt mycket om väldigt mycket, utan snarare att komma på helt nya saker som ingen annan någonsin tänkt på. En extrem kreativitet som hjälper geniet att komma på lösningar ur helt andra perspektiv än vad som förväntats. Forskare mätte i ett forskningsprojekt ett antal försökspersoners kreativitet genom att bedöma deras kreativa resultat historiskt och deras nuvarande förmåga att tänka kreativt (till exempel att lösa problem, komma på nya användningsområden för hushållsverktyg mm).

Galenskaper är något helt annat. När vi beskriver arketypen den galna professorn är det inte galenskap i form av diagnoser på olika psykologiska sjukdomar, utan snarare dennes excentricitet och oförmåga att anpassa sig i samhällets olika normer. Forskarna mätte detta genom att undersöka försökspersonernas så kallade schizotypal personality. Det kan innebära en övertro på magiska eller övernaturliga ting, ovanliga perceptionella upplevelser som att se i syner eller höra röster, stark önskan att isolera sig från omvärlden m.fl. Det liknar, men skall inte tolkas som schizotypal personality disorder (schizofreni) som är en sjukdom som hämmar individen och som kan innebära ett allvarligt handikapp. Däremot har inte schizofrena människor multipla personligheter. Det är en spridd missuppfattning utan man säger att de har en personlighetsklyvning eller en dissociativ identitetsstörning.  Människor med schizotypal personality är tvärtom ofta talangfulla och intelligenta på olika sätt och klarar sig väl i dagens samhälle, men kan upplevas som lite galna och rätt excentriska.

Forskarna hittade starka kopplingar mellan excentricitet och kreativitet, dvs mellan människor som hade någon form av schizotypal personality och en hög nivå av kreativitet. Deras teori bygger på att båda dessa egenskaper baseras på ett kognitivt fenomen – cognitive disinhibition. Det är ett begrepp som är svårt att översätta på svenska men innebär en oförmåga att ignorera information som är irrelevant för de nuvarande aktiviteterna, de nuvarande målen eller för att överleva. Alla har vi mentala filter som skyddar oss från alla de omedvetna processer som pågår i vår hjärna. Det kommer in ruggigt många signaler via våra kroppsliga sensorer, och om vi skulle ta del av all denna hantering och alla gissningar och resonemang om hur bokstäverna i dessa ord byggs upp och den färg de består av och ljudet från fläkten på datorn som visar websidan med texten och… då skulle vi inte klara av att tänka klart. För att medvetet kunna resonera och planera så behöver vi detta filter som kan sortera bort allt onödigt och bara släppa fram det som är absolut nödvändigt.

Det här kognitiva filtret ser olika ut mellan olika människor. Schizotypal personalities och de som är diagnosticerade med någon form av schizofreni har visat sig ha reducerad funktionalitet i detta filter. Det resulterar i en ökad mängd information från de omedvetna processerna och genom att minnesbilder och uppdiktade signaler kan nå medvetandet kan det ge upphov till hallucinationer eller konstiga tolkningar av yttre signaler. Men, och det är ju här det blir spännande för mig, det innebär också att märkliga associationer kan dyka upp i medvetandet. Många associationer görs omedvetet när hjärnan febrilt söker bland det som är lagrat i minnet och som kan vara viktigt att få fram i en viss situation. För 50 000 år sedan när vi promenerade ut från den Afrikanska kontinenten var det antagligen effektivt att kunna göra snabba associationer i den nya miljön för att kunna använda de inlärda strategierna på nya djur och föremål. Idag, i den moderna världen, är det ibland framgångsrikt att kunna lösa problem från flera håll och att släppa fram ohämmad kreativitet genom filtren. Efter att ha sökt runt och forskat lite själv, verkar det också som att vi som har schizotypal personlighet använder metaforer i väldigt stor utsträckning. Kanske det är för att vi har lätt, eller inte kan låta bli, att associera något vi hör eller ser till något helt annat som får bli en symbol eller metafor för detta. Ett väl vårdat exempel på detta är min metafor om krokodilerna och gnuerna som får symbolisera problemen med stokastisk och deterministisk budgetering i flera systemnivåer, men jag har också rätt konstiga metaforer som ingen annan än jag förstår, och ibland inte ens jag :)

Men hur kan vi med dessa låga hinder ändå klara oss i samhället? RIsken är ju stor att problemen blir så stora att de innebär diagnis och sjukdomsbild. Det handlar om förmågan att sortera och analysera det som slinker genom filtren. Det krävs ett stort arbetsminne, logisk förmåga och traditionell intelligens för att kunna hålla alla uppfladdrande tankar i schack. Annars skär vi av oss en näsa eller springer till skogs. Klarar man detta blir man ett geni, klarar man det inte blir man galen. Allt är på en glidande skala från geni på ena sidan och galen på andra sidan. Jag hoppas att jag är på rätt sida i varje fall ;D

Jag själv är vidskeplig och tror på det ockulta, vilket passar in på schizotypala personer. Jag tror halvt på allvar på skogsvittra och spottar och ramsar när jag möter grodor och paddor och när jag passerar dimstråk över vägen :) Jag tror att enarmade banditer har en egen vilja och jag förvånas ofta över det jag säger. Samtidigt har jag ett stort arbetsminne (testa själva på cognitivefun.net) och har ett sinne för struktur och logik och jag är rätt intelligent (utifrån klassiska mätmetoder som hos Mensa). Med den nya forskningen om de kognitiva filtren, cognitive disinhibitions, som är nere och förklara effekterna på neurnnivå och med hjälp av närvaro eller frånvaro av kemiska substanser i våra kognitiva processer så kan jag nu förstå mig själv mycket bättre. Jag har fått en beskrivning av en av mina styrkor och en av min persons framträdande egenskaper.

Passion för klassisk musik

25 augusti 2011

Passion är ett häftigt ord, och lite för sällan använt. När jag var liten använde jag det för att uttrycka min smak för Apotekarnes passionsfruktsläsk som var en märklig blandning av olika smaker. Lite liknande skärpa som vissa citrusläsk, men ändå mjuk och rund som jag på senare år hittat i mango och förvisso även i ananas. Även om den senare är alldeles för översköljande av kletig och med en konsistens som är konsekvent med smaken :P

Jag läste en liten artikel i DN på flyget. Den var skriven av Martin Nyström och handlade om Klassiska revolutioner – Utforskandet av det inre. Jag tror inte att jag läst den om jag vetat att den handlade om klassisk musik och nedtramp i historien, men eftersom jag missförstod rubriken så läste jag den ändå, och vilken tur det var! Skribenten lyckades med få ord förmedla en passion för sitt ämne som var så stark att jag blev intresserad av, jag till och med kände ett behov av, att lyssna på Mozarts Pianosonat i c-moll för att se om jag kan förstå :) Hans sätt att uttrycka sig i texten var ledigt men ändå kompetent, det var komplicerat men ändå lättillgängligt och han lyckades få orden att spelas upp på ett sätt som gick att jämföra med den musik som han recenserade! På det sättet var det en rekursiv upplevelse utöver det vanliga. På ett flyg en tidig morgon. Naturligtvis gick jag ju igång på hans sätt att analysera Mozarts verk och kompositörens bakomliggande tankar. Jag har ju i ett tidigare inlägg beskrivit min kärlek till Gödel-Escher-Bach An Eeternal Golden Braid, skriven av Douglas Hofstadter, som också diskuterar strukturer, om än i ett annan perspektiv. Där Hofstadter analyserar Bach diskuterar Nyström i just denna artikel Mozart, men båda kryper under skinnet och hittar mönster i det jag bara upplever som vackert, och jag kände att jag skulle vilja förstå klassisk musik på det sättet. Att inte bara gråta till Albinonis Adagio i G-moll (eller är det verkligen Albinonis verk) eller att kunna nynna Dans i de saligas ängder…eller för den delen uppfyllas av bilder och musik i Fantasias Pomp and circumstance med Kalle Anka (apropå Fantasia 2000 så läs boken Off the Record Guide to Walt Disney’s Fantasia 2000);D Så jaa, det skulle vara häftigt att dyka djupt ner och förstå dess innersta väsen.

Men nu är det ju sån jag är, jag vill ju dyka djupt ner i det innersta väsendet i allt jag hoppar på. Det är ju det som är passion. Att kunna gå in i något fullständigt och helhjärtat. Jag är inte alltid så tålmodig, och lämnar ofta intresseområden efter något eller några år, men jag låter mig alltid uppfyllas av mina intressen. Så på samma sätt som Martin Nyström liderligt beskriver den klassiska musikens utveckling är jag just nu på väg ner i löpningens märkliga värld :) Jag fattar inte hur det gick till, men jag tror att jag sökt efter förståelse och kunnat se min utveckling genom några snabba feedbackloopar. Efter tre års joggning med samma upplägg, 4:30 jogg och 0:30 promenad, bytte jag strategi och började springa med 180 steg i minuten. Det tror jag innebar att jag såg möjligheter att utforska löpningen och dess regelverk. På kort tid började jag springa snabbare, och jag orkade springa längre,och driven av framgången och behovet av att förstå har jag börjat läsa och testa :) Kanske det börjar närma sig passion…

Hektisk start på höstens termin

20 augusti 2011

Jag som tänkt att jag skulle smygstarta lite på jobbet innan jag kom tillbaka. Jag som tänkte att jag skulle varva upp lite lugnt de första veckorna. Jag som tänkte att jag skulle hinna sitta och filosofera lite mellan varven. Skratta nu ni som känner mig, men så blev det ju inte :) Jag är nöjd över att ha kört semestern hela vägen ut med balkongrenovering och löpträning och fotbollscup och annat. Första veckan på jobbet smällde till med en intensiv heldag i stockholm på måndag, arbetsdag på tisdag med fyra olika contexts möten, och sen tre dagars utbildning i Radical Collaboration – Förtroendefullt samarbete.

Radical Collaboration, som på svenska kallas för Förtrodendefullt Samarbete, är en modell och en metodik utvecklad av Jim Tamm i samarbete med Ron Luyet, som också arbetar med The Human Element. Jag var på en föreläsning av Jim i våras och det var en inspirerande stund. Nu körde vi kursen i Sundsvall i tre dagar och det var ruggigt bra! Insikter om sig själv, och en förståelse om mina olika försvarsbeteenden i situationer som präglas av röd-zon. Vi arbetade praktiskt med övningar och tränade på konflikter och förhandlingar. Jag är nog ofta i grön zon, men inte alltid på grund av intentionen bakom utan ibland också som ett försvar mot det jobbiga om jag måste uttrycka mina åsikter och behov tydligt. Det kan låta snurrigt men det finns mycket i det jag ska fortsätta gräva i :) Och det blir värre när jag lägger in insikterna om mina kognitiva disinhivitioner, men de får jag ta senare ;)

Jag har just anmält mig till Lidingöloppet. Inte det stora på 30km, det var för det första stängt och för det andra är det alldeles för långt. Har ju bara sprungit 16km som längst i sommar och det är ju onödigt att knäcka sig :) Men det känns häftigt att ha ett mål, även om det bara är fem veckor fram i tiden. Tur att jag redan påbörjat både intervall, tempo och distansträning. Jag har också börjat käka mörk choklad eftersom det sägs förbättra utvecklingen ;)

Istället för att träna själv, jag behöver vila inför distanspass imorrn, medan Vican har barmarksträning har jag suttit på ICA i Kvissleby och druckit kaffe, spelat på travet, läst senaste numret av American Scientific Mind, skrivit anteckningar från kursen, skrivit blogginlägg och så där har det hållit på. Det var en skön timme helt ensam bland pensionärerna och inte alls den stressiga symbol jag trodde att det var när jag pluggade som värst, utan en skön stund för att honna ikapp mig själv :) Nåt jag ska fortsätta med!

Fan trot, men eftersom jag är både vetenskaplig och vidskeplig på samma gång så tar jag till alla metoder som finns :)