Arkiv för månad februari 2012

Acceptance and Commitment Therapy

28 februari 2012

Still in landing from the Human Element Phase II in Österström with Ron Luyet and Per-Åke Sundholm. Even though I slowly begin to master my schizotypal brains intense activities, letting my feelings and body sensations move in more spatious context, I still have some analysing capacity left to do my continous investigation on interesting topics regarding everything in and related to the green zone environment and organizational development.


This weekend I read an article that really woke me up. It’s in swedish and it was kind of short but the headline about “Acceptance and Commitment Therapy” was compelling! I had to read more and write something about it in order to reflect and use it at work. The swedish article is at Motivation – Acceptera dina Tankemönster and actually I found a short story in English too Psychologytoday – Acceptance and Commitment Therapy which tells a bit about it.

The ACT is about mindfulness therapy which aims at accepting my thoughts and feelings, and as opposed to traditional cognitive therapy ACT embraces me and focus on my self concept instead. I like the ideas about exploring myself without blame and maybe even without interpretations. This was one of my biggest revelations during The Human Element PhaseII, and a good example is me stopping my morning run to make a statement to myself telling me that it wasn’t important to finish the 5 km race/training within 30 minutes. Talk about split personality :) During the 1:21 that I walked (I can see the time difference in my runkeeper ;) I realized that it’s okay to be sad of a bad result, and it’s okay to be happy when delivering a good outside measured product! As long as I feel ok with myself. And as long as I am aware of what is happening inside me. Then I started running and when I reached the finish I was upset and sad about my behavior but accepted that sadness warmly ;) It is okay to feel my feelings whatever flavor they are, and that’s what full-of-life is all about! In Human Element training we try to make our participants more okay with themselves by exploring their outside behaviors and their insides, listening to thoughts, patting their feelings and even, as we did on the floor in one excercise checking up on ye’ol body. During the ending days I figured out that I have been hard on my thoughts and feels, which have led to a hard time developing my inner self.

In my opinion the concept we use in Human Element is based on 1) increase your self concept to learn more on our behavior and feelings and 2) reach a higher level of self awareness where we are more open to ourselves where we listen to thoughts and feelings with acceptance and joy. As overambitious übermenschen it’s easy to fall in the trap thinking that everything we do is bad and don’t reach expectations, and that everything we analyze about ourselves is worth tonnes of critique. When I try to dig inside and develop the inner me or try to understand my inner me I critizise my low pace, me feeling too few feelings, or maybe… touché… I critizise me for being to critical! When this last wall falls, when I criticize my own critiquing, I can either give up or start accepting what is. There ACT, meditation and mindfulness is working tools for the process helping us and our participants reach this.

For me still landing I have tried meditation and I stumbled upon this guided meditation talking all about the acceptance of thoughts. “Minds wander away, it’s natural and you can gently congratulate yourself for that. I think. I feel. Then slowly move your focus back on breathing.”. It’s easy to check out on Youtube – Mindfulness Meditation Part I Part II. That has made my sparkly brain get some rest and more important I have stopped erroring my own thinking and feeling. Even the not-feeling I sometimes encounter I have stopped criticising! When I let my thoughts sift through and away the feelings arise from the bottom and I meet them.

With this approach I can even be proud of all the words I use to explain maybe simple topics ;)

Lucid dreaming igen

23 februari 2012

Hade en frän dröm inatt. Jag vaknade strax efter fyra med två vitlökar i sängen. För att vädra ut döttrarnas vitlöksdoft som de skaffat sig på Subway under eftermiddagen gick jag upp och öppnade dörren till sovrummet. Eftersom min hjärna är lugnare nu efter handledarutbildningen i The Human Element lyckades jag somna om ganska snabbt.

Jag drömde att jag körde bil. Hela familjen var med. Den här drömmen har jag haft fem-sex gånger i vinter och den slutar alltid på samma sätt. Jag körde ganska fort på en landsväg och kom ifatt en bil som jag körde om. Under omkörningen mötte vi en annan bil och jag fick kasta mig tillbaka i mitt körfält. När vi med nöd och näppe undgick att krascha med den mötande bilen såg jag att det var en polisbil vilket fick mig att haja till. Vår bil började att sladda okontrollerat – så slutar alla dessa drömmar – och kanade över båda väghalvorna. Mitt i drömmen insåg jag att jag drömde, eftersom jag inne i drömmen kom ihåg de andra drömmarna jag haft :) Skithäftigt! Då insåg jag att jag kunde göra precis vad jag ville så jag lät bilen bli ett flygplan och flög upp från vägen där jag sladdade omkring och kunde kika ner på vägen istället. Bilen vinglade i luften så jag skaffade en stabiliseringsmojäng som gjorde färden lugnare.

Men precis när jag tänkte komma på nåt ännu coolare att göra… så vaknade jag. Vill du testa själv? Det här med att vara medveten om att man drömmer och att styra sina egna drömmar kallas Lucid Dreaming och det finns mycket skrivet om det om du är intresserad. Vill du testa själv? Läs inlägget Lucid Dreaming – Styr dina drömmar och gör ett försök. Eller läs någon av de många böcker som beskriver ämnet – Exploring The World Of Lucid Dreams, Lucid Dreaming – A Concise Guide to Awakening in Your Dreams and in Your Life eller Lucid Dreaming – Accessing Your Inner Virtual Realities.

Certifierad handledare – nästan tillbaka

21 februari 2012

Jag är tillbaka. Eller, jag är nästan tillbaka. Trots att jag varit hemma en vecka efter två häftiga veckor så är jag inte i gammal god form. På ett sätt är det bra eftersom jag vill utvecklas och hitta nya sätt att vara på. Bättre sätt att bete mig på, att tänka och känna på och kanske framför allt nya sätt att se på mig själv. Men på ett sätt är det jobbigt för jag känner att jag under de två veckornas intensiva timmar gjorde av med massor av energi som jag febrilt försöker att ladda upp igen. Trots att tempot inte var speciellt högt under dagarna inser jag nu i efterhand att det var väldigt intensivt. Eftersom det var en handledarutbildning i The Human Element (läs mer i den fantastiska boken Den Goda Organisationenav Will Schutz) så var syftet att lära sig teorierna i THE och FIRO på ett djupare plan och att i grupper träna på att praktisera metodiken på våra kurskamrater. Samtidigt som vi arbetade med teori och praktik så gick vi ett helt Human Element-program genom att delta i de övningar som övriga kurskamrater höll i. Vi gjorde fler visualiseringar och gruppövningar än i ett vanligt program och vi kunde använda vårt grupparbete som underlag för reflektioner och feedback på beteenden och känslor. Eftersom jag är som jag är så reflekterade jag dessutom över mig själv som deltagare på utbildningen och hur olika jag agerade i rollen som elev :) Jag såg under veckorna flera förändringar i hur jag tog emot feedback, tolkade självskattningar och testade nytt beteende.

Att arbeta på dessa fyra nivåer under fyra veckor verkar ha tagit musten ur mig. Jag har inte tränat sedan jag kom hem och jag har sovit middag och haft många +8-timmars-nätter i tung sömn. Jag verkar reagera starkt på omgivningen och även om det minskat kraftigt under veckan så finns det lite kvar av det.

Jag har dessutom varit konstant isolerad från alla sociala medier och det har varit väldigt skönt. Det finns dock ett stort kli i fingrarna av att få teckna ner alla de spännande tankar och idéer jag fått under alla reflektioner och diskussioner. Vi hade en av de mest magiska och kompetenta handledare jag stött på, Ron Luyet, som visade hur en true teacher agerar. Samtalen med honom och övriga gruppen har gett mängder av insikter och ny förståelse som bara bevisat det jag tidigare insett – för varje uns av kunskap du tar till dig inser du att det finns tio nya att förstå :) Ain’t it a beauty?


To honour my fellow touching tribe camrades I’ll write this post in english too, needing them not to translate the text to gibberish english with the risk of sentence gollums showing up here and there ;)

I’m back. Or, Iäm almost back. Dispite the fact that I’ve been home a week after the two awsome weeks in Österström I’m definitely not back in the good old shape. That’s actually good in one way because I want to find new ways to be and live. Better ways to behave, to think and feel and maybe most important new ways to look at myself. But in a way I’m exhausted. During the intense two weeks I used up tons of energy which I’m now trying to reload again. It wasn’t such a high pace during the days. It was more of extreme intensity I realize back home. We participated in the trainer program in Human Element (read more in the great book Den Goda Organisationenav Will Schutz) and the main purpouse was to study and learn the theories in THE och FIRO on a deeper level and to practice the methodology divided in groups running the modules on eachother. In the same time we worked on theory and practiced the actual method we also participated in the full Human Element program as our colleagues ran their modules on us. We tried more imageries and excercises than a normal week long program and we had the ability to use our practical work in the groups as sources to self reflects and feedbacks on our behavior and feelings. You all know me as the recursive reflectioner so I thought a lot of myself as the student and how I acted inside and outside the class room context. During these two weeks I saw several changes in how I received feedback, interpreted the elements and tried out new behavior. Once in the brain, then in my heart, a while in my body and then back in my brain. All driven by constantly new understandings.

Working with myself on these four levels during these two weeks were great but exhausting. I haven’t been able to work out since I got home, I’ve taken several naps and have had several long hour nightly sleeps. I seem to react strongly on my environment during the days and thought it has soften a bit now I can still feel it.

I was isolated from all social media channels during the visit in Österström and that was a great releif! I actually have had a hard time getting back. But now theres an itch in my writing nerves to get all my ideas and new thoughts printed on paper. We were lucky to have worked with one of the most magical and talented trainers I’ve ever worked with, Ron Luyet, and he really showed a good example on how a true teacher acts. The talks with him and the rest of the group gave me a lot of insights and deeper understandings and it proved what I already knew – every bit of knowledge and understanding you conquer just show you the pathway to ten more to grasp. Ain’t it a beauty?