Fattigdomen i världen minskar – ojämlikheten består

Jag avslutade just höstens studier i ekonomisk historia med en essä om ojämlikhet i världen och hur den har ökat och minskat över tid. Det har varit en intensiv höst med studier i både Antropologi och Ekonomisk historia. Inför terminen tänkte jag som vanligt ”hur svårt kan det va” men det visade sig att det kunde vara väldigt svårt, och dessutom volymmässigt tufft med två kurser på vardera 50%! Det var definitivt värt det för båda kurserna har gett fantastiskt mycket nya kunskaper, viktiga insikter och många ledtrådar till kommande studier. Om du vill läsa essän hittar du den här – Axelsson.Peter Home Exam 3 2020 RevA External.

Kursen i Ekonomisk historia har jag gått i Lund (EKHD02 The Global Economy) och under hösten har vi studerat människans produktion och samarbete, handel mellan individer och länder och uppfinningen och användningen av pengar. En av böckerna gick tillbaka 200 000 år i tiden för att beskriva hur samarbete och handel har funnits med i hela Homo Sapiens historia. Som av en slump innehöll Antropologin i höstas en delkurs i rasism och paleoantropologi där människans historia spårades tillbaka flera miljoner år, så de båda kunde kopplas ihop vilket var väldigt intressant.

Den sista delkursen i ekonomisk historia omfattade ojämlikhet, med fokus på ekonomi såklart, och lyfte frågan om hur distributionen av inkomster har utvecklas historiskt och hur fattigdom och rikedom skapats i dess spår. Lite försiktigt trycktes också på frågan hur globaliseringen har påverkat dessa förändringar, men fokus låg på att förstå hur komplexa studier av jämlikhet, ekonomisk fördelning och fattigdom är. En artikelförfattare påstår att fattigdomen minskat i världen de senaste trettio åren. En annan påstår att ojämlikheten och fattigdomen har fortsatt att öka. Båda bevisar sina teser med tydliga, och antagligen korrekta, fakta, tabeller och diagram. Det visar sig att båda har rätt. Men frågan är vad det gör med vår förståelse av skeendet i världen och hur det påverkar vår känsla av solidaritet med människor som har det svårt.

Antalet människor som lever under extrem fattigdom med mindre än $2 per dag har minskat (se bild nedan). Det beror till stor del på Kinas utveckling de senaste 30-40 åren men det har också blivit bättre på fler håll i världen. Några länder, främst i Östeuropa och  Sydostasien) har gått framåt medan många har gått bakåt. Flera Afrikanska länder söder om Sahara har i flera perspektiv fått det sämre idag än de hade det för 40 år sedan. Jag kan nog hålla med om att det på ett globalt plan blir bättre om färre människor lever i extrem fattigdom även om några fått det sämre. Det gör det dock inte mindre viktigt att fortsätta arbeta med frågan.

Ojämlikhet handlar inte bara om hur många som lever i extrem fattigdom. Det är så enormt mycket mer, vilket gör det svårt att både söka information och jämföra olika resultat. I uppgiften jag nyss lämnat in lyftes sociala faktorer in. Jämlikhet handlar inte bara om pengar utan också om sociala värden och hur jag värdesätter mitt liv. Jag lyfte upp livslängd och diverse utvecklingsfaktorer, men ett intressant perspektiv är att studera hur människor upplever sin egen situation (se bild nedan). Diagrammet visar tydligt att många Afrikanska länder ligger långt uppe till vänster tillsammans med några gamla Sovjet-stater. Gemensamt är en låg BNP per person och högt missnöje med sin livsstandard. Sverige ligger någonstans i mitten på BNP-skalan men en av de lägsta länderna på missnöjdhets-skalan. Vi tjänar mycket pengar i Sverige och vi är med rätta väldigt nöjda med det. Nu innehåller inte detta diagram en historisk vy men det visar på en ojämlik värld där några länder har det väldigt bra och några länder har det väldigt dåligt.

Något som gjort starkt intryck under kursen har varit Branko Milanovic som både haft tankeväckande teorier och presentationer men som också gjort egen empirisk forskning där han använd enkäter för att ta reda på faktiska inkomster hos enskilda individer i länder över hela världen. Det innebär att det går att studera skillnader mellan enskilda människor och grupper istället för att bryta ner BNP på olika samhällsstrukturer. Det är här det blir tydligt att ojämlikhet inte enbart handlar om hur många människor som lever under extrem fattigdom utan hur vi distribuerar välstånd inom länder och mellan länder. Om vi skulle utrota extrem fattigdom till 2030 skulle världen ändå vara ett extremt ojämlikt ställe att leva på. För at beskriva dessa använder Milanovic och andra forskare sig av komplexa funktioner och begrepp, ett av de vanligaste är Gini-koefficienten. Den beräknar hur stora skillnader det är i en distribution av inkomster och är viktig som underlag för jämförelser, men den blir väldigt abstrakt att använda sig av. Milanovic presenterade mer målande diagram som vid en första anblick gör det tydligt hur världen hänger ihop.

Diagrammet nedan bygger på individuella inkomster. Det är uppbyggt med en X-axel som delar in ett lands individer i 20 st 5%-klumpar (ventiler) och sorterar dem i lägst  inkomst till vänster och högst inkomst till höger. Y-axeln visar den gruppens placering på en global skala med alla individer i hela världen från lägst till högst, delad i procentandelar. Det här gör att det går att jämföra grupper och länder med varandra. Ser vi på Mozambique så tjänar de med lägst inkomst lika mycket som de med lägst inkomst i hela världen. Det innebär att är du fattig i Mozambique så tillhör du den fattigaste procenten i hela världen. Se på Danmark istället. De som tjänar minst ligger ändå strax över 80% på skalan över världen. Det innebär att de som är fattigast i Danmark ändå tjänar mer än 80% av hela världen. De tjänar till och med mer än de som tjänar mest i de fyra Afrikanska länderna som ritats i diagrammet! Så den fattigaste i Danmark har det fortfarande bättre än de rikaste i Mozambique. Den ojämlikheten kommer att bestå även om de fattigaste lyfts upp ur extrem fattigdom.

Enligt både Milanovic och Sutcliffe som jag studerat så händer inte så mycket med den här typen av ojämlikhet. Mycket kraft läggs på att motverka den extrema fattigdomen och det är såklart väldigt viktigt. Men vi får inte glömma bort hur orättvis världen är för det ger helt andra konsekvenser. Milanovic belyste konsekvenserna med en dataserie som visar inkomstskillnader över de senaste 150-200 åren med budskapet att det är helt andra förutsättningar idag som avgör vilket ekonomiskt välstånd vi kommer att ha i livet. Han visar data för inkomster från 1850 där arbetare i de fattigaste länderna i världen (Ceylon och Kina) hade en inkomst som var 3-4 gånger lägre än arbetare i de rikaste länderna (Holland och Storbritannien). Den skillnaden har ökat dramatiskt och 2007 tjänade arbetare i de fattigaste länderna (Kongo, Burundi m.fl) över 100 gånger mindre än arbetare i de rikaste länderna (USA, Norge m.fl). Dessa fattiga länder tjänar i vissa fall till och med mindre idag än de fattigaste länderna gjorde 1850. Detta innebär att människor som låg längst ner på skalan av arbete och inkomst år 1850 hade det i stort sett lika illa, men idag tjänar den sämst avlönade i Danmark mer än den mest avlönade i Mozambique. För 100-150 år sedan handlade ditt ekonomiska välstånd om klass, men idag handlar det om nationalitet.

Det är inte konstigt att människor vill flytta till Sverige för att jobba. Det är inte konstigt att många vill stänga dem ute.

Kommentera