Jo, med karaktär, en kopp te och enormt med tålamod så går det vägen. Jag är klar och inlämnad och har publicerat mina alster på sociologisidan. Det blev ganska bra till slut och jag tyckte att det var lite kul att hitta de sociologiska teorier som går att finna i hur vi bloggskrivare och vi besökare beter oss för att tillfredsställa de behov vi har. För det är ju det som allt handlar om i slutändan, att få sina behov tillgodosedda. Vill jag synas, vill jag tycka och påverka, vill jag etablera en relation, vill jag lära mig saker eller vill jag helt enkelt få mitt lysmäte av skvaller och andra människors framgång och elände tillgodosett?

Oavsett så driver det oss genom bloggar och andra kanaler i jakt på det vi är ute efter. Dokumentstudien har indikerat att volym visst driver kommentarer, men också beteendet hos den som skriver bloggen. Dessutom så är det ju så att om jag kliar din rygg så kliar du min, och att skriva kommentarer på andras bloggar och göra sig ett namn och locka besökare och samtalspartners till sin egen blogg är framgångsrikt.

Om det är nu det man vill alltså :) En dag som denna vill jag bra frossa i att Granlo BKs 02-tjejer vann sin första innebandymatch idag. I Fränsta slog de Sundsvall med 3-1 efter 99 måltorra minutrar under hösten :D Att spelarna dessutom hade extra kul och sprang extra fort när de fått göra några mål gjorde mitt pappahjärta extra varmt och gott. Ibland behöver inte livet vara så stort ;) Kolla så glada dom är!

Man måste alltid göra det man kan för att beundra sig själv och frossa i självgodhet :) Med detta inlägg fyller jag alltså tvåhundra inlägg sedan starten för läänge sedan, och det är väl värt att uppmärksamma och reflektera över!?

Jag skrev den 18 juni 2008 om mitt hundrade inlägg ”Som en älskare av siffror och nostalgiker av rang så kan jag ju inte göra annat än att uppmärksamma det etthundrade inlägget :) Lite märkligt är det ju av en kille som inte har tålamod att läsa annat än de första kapitlen i böckerna jag köper, som släpper en fin vana när den börjat sätta sig, som kläcker idéer men som inte låter dem växa. Jag har ju kommenterat min morgonbön tidigare; “Gode Gud, låt mig idag, om så bara idag, klara av att slutföra en enda … oh, titta där är en fågel!” som ett ganska träffande exempel :)”. Jag är ju samma person idag som då, men å andra sidan har det bara gått tio månader sedan dess. Däremot så är väl det faktum att jag lyckats skriva etthundra inlägg ett bevis för ett tålamod och långsiktigare intresse än vad jag visat upp inom andra områden ;)

”Nu har jag alltså härdat ut i etthundra inlägg och det är ju helt fantastiskt och mycket beundransvärt. Vänta, här bakom mig ropas dessutom “ovanligt makalöst“, “tålmodigt“, “strålande” och “kaffet är klart“. Ährum, stryk det där sista vetja ;)”. Jag har ju inte ens behövt härda ut, utan det har varit ett enormt nöje :D Och orden ovan ropas konstant bakom mig…

”Men på något sätt har jag blivit fast och beroende av bloggen, och hur det här ska gå när jag tar semester, drar till Italien och sen till fjälls, helt utan uppkoppling, ja det får vi se. Men jag kommer att försöka leta upp internetcaféet i den lilla Toscanabyn för att se hur det går och hur ni mår ;)”. Jag stack ju till Italien och uppdaterade inte ett enda inlägg på över två månader under semestern i Toscana och på resan till Rom. Jag skylle på att jag inte hittade det lilla internetcaféet, men ärligt talat, oss emellan, så letade jag inte ens ;) Jag kom åt Internet på hotellet strax intill den brummande Via Nazionale den 19 juli, och hade hela inkorgen fullproppad med spam-inlägg.

”Inlägg för inlägg har kommentarerna ökat och det är så enormt skoj, och det är ju den dialog som jag verkligen vill ha. Jag lär mig massor av det här bortsett från att jag fortfarande använder bloggen som ett transparent och torgfört bankfack för mina reflektioner :D”. Kommentarerna har ökat än mer, men det skulle kunna vara så mycket större. Jag söker ju efter dialoger av än intensivare art. Jag har försökt att locka till kommentarer genom att kommentera andras bloggar (scratch my back) och att alltid kommentera andras kommentarer (respect!) och skriva intressanta inlägg (self betrayal ;). Men till skillnad från modebloggläsare eller skandalbloggläsare så är ni smarta, insiktsfulla och sociologiintresserade läsare (om jag generaliserar ;) inte lika skrivande och öppet tyckande…

Men summan av hela kakan är att det fortfarande är så jäkla skoj att ha (som en högt respekterad kollega skriver) ett pensieve att skriva ner sina minnen och tankar i. Nu är mitt nästa uppdrag att göra om layouten och formen för bloggen.

Lev väl i hundrade inlägg till :)

Som en älskare av siffror och nostalgiker av rang så kan jag ju inte göra annat än att uppmärksamma det etthundrade inlägget :) Lite märkligt är det ju av en kille som inte har tålamod att läsa annat än de första kapitlen i böckerna jag köper, som släpper en fin vana när den börjat sätta sig, som kläcker idéer men som inte låter dem växa. Jag har ju kommenterat min morgonbön tidigare; ”Gode Gud, låt mig idag, om så bara idag, klara av att slutföra en enda … oh, titta där är en fågel!” som ett ganska träffande exempel :)

Nu har jag alltså härdat ut i etthundra inlägg och det är ju helt fantastiskt och mycket beundransvärt. Vänta, här bakom mig ropas dessutom ”ovanligt makalöst”, ”tålmodigt”, ”strålande” och ”kaffet är klart”. Ährum, stryk det där sista vetja ;)

Men på något sätt har jag blivit fast och beroende av bloggen, och hur det här ska gå när jag tar semester, drar till Italien och sen till fjälls, helt utan uppkoppling, ja det får vi se. Men jag kommer att försöka leta upp internetcaféet i den lilla Toscanabyn för att se hur det går och hur ni mår ;)

Inlägg för inlägg har kommentarerna ökat och det är så enormt skoj, och det är ju den dialog som jag verkligen vill ha. Jag lär mig massor av det här bortsett från att jag fortfarande använder bloggen som ett transparent och torgfört bankfack för mina reflektioner :D

Jag har tänkt en del på hur jag vill ställa mig till kommentarer. Jag har ju redan sagt att jag vill ha kommentarer, behöver dem och förutsätter att ni skriver och tycker om mina inlägg och andras kommentarer. Men när det kommer till kritan om rätten att använda ett inlägg eller en kommentar så har jag inte tänkt klart. OlleZ kommenterade att han ville sno min beskrivning av norge-övningen som ju är suverän i lägen med olika grupper som bygger (onödiga) murar mellan varann.

Jag tycker att det är grymt bra och jag tackar OlleZ för förtroendet. Det är ju dessutom så att övningen inte var min från början och att mycket av det jag skriver om på bloggen inte är mina tankar från scratch utan ett sammelsurium av många människors klokheter, hos mig sammankokade i en smältdegel av mina egna hjärnceller :) Jag vill också ge alla möjlighet att använda de idéer och klokheter som samlas på den här bloggen. Dock med hänsyn till rättigheterna till materialet. Vad innebär då det? Nja, jag vet inte riktigt ännu, men det måste vara så att det intellektuella materialet är fritt att använda; modeller och metoder och teorier och annat. Det skrivna materialet är inte lika fritt att använda. Det står till exempel inte alla fritt att ta all text och publicera det i en bok och ta betalt för den (som att det skulle kunna hända, lika sannolikt att månen kraschlandar i Matfors ;).

Men här är jag inte säker…

Och kommentarerna som ni och jag skriver, de hör ju till bloggen men är inte alla skrivna av mig, så hur förhåller vi oss till dem? Min idé är att de ska hanteras på samma sätt som med inläggen. Att skriva en kommentar på bloggen är som att berätta om den på ett möte, i en talarstol eller att på andra sätt uttrycka sina åsikter. Alla idéer och tankar och allt innehåll får således användas fritt av andra. Om OlleZ berättar om en metod han använt får andra använda den genast utan ersättning till OlleZ för det. Däremot så äger den som kommenterar rätten till orden på ett sånt sätt att jag inte kan gå in och redigera texten och förändra budskapet! Jag kan bestämma om ett inlägg inte ska publiceras, på grund av spam eller dåligt språk eller diskriminering eller annat, men jag kan inte modifiera innehållet.

Men i och med att du skriver inlägget och via bloggen publicerar din åsikt ger du oss andra rätten att använda din klokhet :)
Det tycker jag låter riktigt bra ;)