Wow, så coolt. Jag som endast besökt en enda opponering i mitt liv, och den gången var det en doktorsavhandling. Jag inställde mig i torsdags till opponering på min B-uppsats, och även om det var stor skillnad i volym och omfattning, och mycket enklare för mig, så kändes det obekvämt. Jag visste inte riktigt hur det  skulle gå till. Jag skulle presentera mitt arbete, men jag skulle också opponera på två andra studenters arbete. Det senare klart värre än det första. Jag hade ju bra koll på mitt eget jobb såklart. Jag behövde inte läsa igenom min uppsats nån gång efter inlämning förra söndagen, och jag öppnade inte dokumentet förrän min opponent påbörjade sin genomgång.

Däremot läste jag igenom Idas och Camillas arbete om barns uppväxt i dysfunktionella familjer och de konsekvenser som det kan ge senare i livet. Jag tyckte att det var svårt att hänga med, och kämpade för att förstå de logiska argumenten. Jag var ganska borta ett tag. Men efter tredje genomläsningen släppte det, och jag hittade både styrkor och svagheter. Vi ägnade dock endast en del av tiden åt sakfrågan vid opponeringen.

För någonting retade mig. Efter ett strukturellt läsande med röd penna för teori och grön penna för empiri och gul penna för det som var viktigt och som svarade på problemställningen såg jag ett större mönster :) Jag fann den sköna platån ovanför innehållet, utanför budskapet. Jag fann metanivån och såg skönhet i struktur men också problem med för stor volym och svårigheter att avgränsa och fokusera. Häftigt! Detta pratade vi mest om när jag coachande kritiserade deras arbete.

Men det fanns dessutom något subtilt i texten och strukturen som jag anade mig till, en ton och ett tempo i flödet av meningar som påverkade mig ännu högre (eller ännu djupare) än bara innehåll och struktur. Författarnas relation till forskningsämnet påverkar alltid, och så även i det här fallet. Det ägnade vi också en del ord till, och det hade kunnat bli en verklig kioskvältare men tiden rann tyvärr ut.

Min egen uppsats, ja den fick för mycket ros och för lite ris :) Jag satt och var rädd (jo verkligen) för massor av ris, men fick endast någon eller några viktiga punkter att förbättra under veckan vi får på oss tills betyget ska sättas. Däremot mängder av ros, både över innehåll och struktur. Kanske lite väl mycket ord ibland, och väl många hänvisningar lite väl tidigt i uppsatsen. Men väldigt väldigt mycket som var bra och som uppskattades :D

Fy nåde, vad jag är bra!

För några minuter sen skickade jag in det sista egna verket i årets sociologikurs. Jag blev klar med B-uppsatsen i tid, med sju minuters marginal. Jag var egentligen nästan klar redan i tisdags-onsdags men fick för mig att det borde finnas med en sammanfattning, en snygg innehållsförteckning och en avslutning med lite reflektioner :)

Nåja, jag är väldigt nöjd med resultatet, en studie av de förändrade förhållanden som präglar mötet mellan CSN och dess kunder när fler och fler tjänster utförs via e. Jag intervjuade tre personer på CSN, och uppsatsen handlar om deras upplevelser av kunderna och kundmötet. Det kan låta lite, men det gav väldigt mycket och i kombination med forskning och teorier kom jag fram till tankeväckande resultat.

Nyfiken? Ge dig till tåls några dagar tills jag blivit opponerad på, så ska jag publicera alstret :D

Efter ett par dagars intensiva skrivande är jag äntligen klar med de två rapporterna om modernitet, moral och nationalism. Jag har läst fyra böcker under fyra veckor och skrivit två rapporter. Den ena torr och diskuterande om begreppen, och den andra verklighetsanknuten om egna iakttagelser. Båda har dock tagit mycket tid, även om jag inte tillnärmelsevis lagt ner de tjugo timmar i veckan som förväntats :)
Den som gav den starkaste aha-upplevelsen var Baumans Modernity and the Holocaust som beskriver drivkrafterna bakom Förintelsen, att den inte alls genomfördes av en stor mängd onda människor, utan att många av de grunder som möjliggjorde den hemska utrensningen går att finna i det moderna samhällets olika grundstenar. När Bauman skrev att alla rationella byråkratiska organisationer tenderar att optimera sina egna medel snarare än att arbeta mot helhetens mål fick jag gåshud. Det är något som jag själv gått och funderat på så länge, och här fanns det i klartext. Det är en naturlag och inget som går att ändra, bara att förhålla sig till och försöka anpassa sig till.
Den coolaste av dem  är Anthony Giddens The Consequences of Modernity. Den beskriver modernitet på ett skönt sätt, och den går på ett väldigt strukturerat sätt igenom vad som präglar modernitet och hur dessa har uppkommit samt vilka effekter det ger. Att Giddens beskriver att modernitet dessutom präglas av ständiga reflektioner gör att jag inte kan göra annat än att älska boken! Att dessa reflektioner sedan gett upphov till en samhällsvetenskap som intresserar sig för moderniteten i sig är ju bara helt rekursivt genialt :D
Jag läste i vild panik igenom Ethnicity and Nationalism 2nd ed. av Hylland Eriksen, en norsk sociolog. Den beskriver just nationalism och var rätt intressant. Hans exempel med Norge som inför och under utbrytningen från unionen med Sverige 1905 inte hade några tydliga etniska grupper i Norge som kunde definiera vad som var Norskt var riktigt fräckt! De fick skapa ett nytt språk, för alla pratade ju danska eller svensknorska i olika dialekter, och de fick fixa historier och kulturella traditioner och mycket annat som de saknade eller delade med sina broderländer. Det går att appellera direkt till organisationer i behov av symboler och traditioner :)
Den bok som gett minst, trots att jag läste den först och minns att jag fastnade för dess innehåll är Keith Testers Moral Culture som beskriver hur moral förändras i ett modernt perspektiv. Med många signaler från omvärlden via många kanaler och vid många tidpunkter på dygnet blir vi avtrubbade, blasé, och orkar till slut inte ta in. Vi köper oss fri från den värsta känslan av skuld och tillåter på det sättet moral att bli en handelsvara. Inför våra närmaste har vi kvar ett moraliskt beteende men människor på avstånd får utstå vår likgiltighet.

Som sagt, nu är jag klar, och ska bara sätta tänderna i en B-uppsats innan sommarlovet är här ;)

Jag tror inte på slumpen längre. Det brukar vara uttalanden i hårdkokta polisfilmer där dektektiven ser ett osannolikt samband som verkar kunna vara slumpen som spelar ett spratt :)

På samma sätt är det märkligt, nästan en tanke, att jag frustrerats och funderat på vårt missmodiga förhållningssätt till Haiti och den katastrof som drabbat landet samtidigt som jag börjat läsa Keith Testers bok Moral Culture. Den handlar om hur vi bär en skuld i all grymhet som sker i världen. Antingen har vi gjort något delaktigt i det grymma, eller så har vi gett fasen i att blanda oss i för att göra något åt det. Tester ger exempel på etniska rensningar i Kambodja, Balkan, Ruanda m.fl. Han förlänger tankegångarna och pekar på att hemskheter blivit en vara som vi konsumerar via media och betalar för via gåvor och betalningar till hjälporganisationer.

Dagens moderna samhälle är jobbigt att leva i om vi ska kunna upprätthålla en schysst moral. Vi kan inte neka till att vi känner till allt som händer. Vi har ju informationen. Men vi väljer att blunda och säga att vi inte kan, eller att det är instutitionerna som ska fixa. Vi har ett gott samvete trots att vi är en del av en kultur som indirekt stöttar eländet i världen och som ser en tjusning i allt hemskt som händer ute i världen!

Läskigt!

Wow, vilken julklapp från Ulrika Schmauch :) Ett A i metodikdelens första uppgift i julklapp. Överhuvudtaget väldigt proffsigt är ord som hon nämnt och det värmer ju så det känns som starkvinsglögg i magen :D

Jag trodde att metod inte var min grej, och att observationen av bloggbesökare och kommentarer på bloggen inte skulle vara tillräckligt observerande utan snarare draget åt dokumentanalyshållet, men så var det alltså inte.

Wow vad jag blir glad!

Jo, med karaktär, en kopp te och enormt med tålamod så går det vägen. Jag är klar och inlämnad och har publicerat mina alster på sociologisidan. Det blev ganska bra till slut och jag tyckte att det var lite kul att hitta de sociologiska teorier som går att finna i hur vi bloggskrivare och vi besökare beter oss för att tillfredsställa de behov vi har. För det är ju det som allt handlar om i slutändan, att få sina behov tillgodosedda. Vill jag synas, vill jag tycka och påverka, vill jag etablera en relation, vill jag lära mig saker eller vill jag helt enkelt få mitt lysmäte av skvaller och andra människors framgång och elände tillgodosett?

Oavsett så driver det oss genom bloggar och andra kanaler i jakt på det vi är ute efter. Dokumentstudien har indikerat att volym visst driver kommentarer, men också beteendet hos den som skriver bloggen. Dessutom så är det ju så att om jag kliar din rygg så kliar du min, och att skriva kommentarer på andras bloggar och göra sig ett namn och locka besökare och samtalspartners till sin egen blogg är framgångsrikt.

Om det är nu det man vill alltså :) En dag som denna vill jag bra frossa i att Granlo BKs 02-tjejer vann sin första innebandymatch idag. I Fränsta slog de Sundsvall med 3-1 efter 99 måltorra minutrar under hösten :D Att spelarna dessutom hade extra kul och sprang extra fort när de fått göra några mål gjorde mitt pappahjärta extra varmt och gott. Ibland behöver inte livet vara så stort ;) Kolla så glada dom är!

Urk, vad det går tungt. För att fly undan den svåra och tråkiga sociologiuppgiften gör jag vad som helst. Till och med skriver ett blogginlägg om ingenting för att komma undan ;) Jag borde ha ett litet block jag kan sätta streck i, precis som Vican, för jag är en mästare i att göra andra saker för att skjuta upp det jag måste.

Men, men, nu går jag ju i terapi och försöker arbeta med att inte döma mig och mina brister så hårt, så jag älskar mig ändå, och försöker verkligen att göra uppgiften fullt ut även om det tar emot. Jag har kommit bra på väg och bör vara klar med marginal innan midnatt :) Snart kommer materialet ut till alla er som suttit och väntat ;)

Under tiden som mitt skitnät och min skitrouter inte funkat har sociologin tuffat vidare. Jag har fått tillbaka uppgifterna på första delkursen i sociologiska klassiker, och lyckades få ett B på hela delkursen vilket ju är fantastiskt. Jag trodde aldrig att jag skulle förstå Haraway, någonsin :) Men jag lyckades hitta en tråd ändå då.

Nu har jag tokjobbat fram ett svar på första uppgiften i kvalitativ metod, läs själva på sociologisidan. Jag fick reda på att jag skulle gå delkursen i metod på A-kursen för de läser kvalitativ inriktning, medan B-kursen i år läser kvantitativ. De hade switchat, och för att jag skulle ”slippa” läsa statistik igen, hur tänker dom?, så får jag gå med A-kursarna. Nåväl, det funkar ju, men jag hade inga böcker och kom sent igång efter att ha skaffat dem. Nu har jag lyckats ta mig igenom tack vare lite coaching för att rensa det stressade sociologihuvudet och valet av ett enkelt ämne. Jag har nämligen studerat oss här på bloggen!

Frågeställningen är vad som styr era kommentarer. Vissa inlägg har många kommentarer medan andra inte har någon alls. Vad beror det på? Har det med innehållet att göra, typen av ämne, eller är det intensiteten i publiceringen av inlägg? Jag använde kommenteringsstatistik som underlag till den första observationsuppgiften och kommer att gå vidare med dokumentstudier och intervjuer för att dyka djupare ner i kunskap och förståelse. All information hanteras på det sätt som den lämnats här och inget annat läggs till eller dras bort.

Nu väntar jag spänt på att se om jag fattat vad jag skulle göra i en strukturerad observation ;)

Tackar som frågar. Synd att klaga.

Jag fick en kommentar på Kapp Ahl förra veckan. Kapp Ahl :) Du verkar ha mycket att göra. Din blogg är ju död! Det stämmer precis det. Just nu är det ruggigt att göra. Det har dessutom varit ruggigt mycket tänka på och känna över utöver allt att praktiskt göra. Märkligt, men jag har för en gångs skull sovit bra under en stressperiod. Annars har jag legat vaken och vaknat tidigt och grunnat och tänkt, ja nästan förjagats av grubblerier. Så ikke denna gång. Däremot har jag gått ner i vikt, sover massor men är trött ändå och den regelbundna löpningen ger ingen effekt i motion. Jag äter som en häst för att ge kropp och hjärna energi och jag sover som en gris för att ha krafter till dagens mödor.

Vi organiserar om :) Två nivåer samtidigt också. Jag är dessutom sedan en period tillbaka ensam chef på kontoret, så arbetsbördan är minst dubbelt så stor som den varit tidigare, och nu med all förändring som en gräddklick på smultronglassen ;) Som i alla omorganisationer så hamnar vi i olika beteendemönster, och ingen går orörd igenom. Det är rätt kul att se, i de stunder jag orkar reflektera, och jag är mitt uppe i det. Stressad, svårt att tänka strategiskt, otroligt rädd om min tid. Och så rädd om min tid att jag ibland reagerat för hårt när jag hamnat i fel möte där ingen behövde just mig :) Och ändå försöker jag göra mig tillgänglig för alla som behöver, trots att mitt beteende kanske signalerar något helt annat. Jo, det var min reaktion det :) Jag ser andra som blir nybekymrade över urgamla problem, roller som slutar fungera trots att inget ännu hänt, rykten som sprids snabbare än vinden och, kanske mest imponerande, en väldigt stark empati mellan alla som påverkas.

Men nu har jag orkat. Jag har uppdaterat den gamla bilden här ovan. En skön höstblid med vackra färger. Rött och grönt i symbios och konflikt. Hösten i ett nötskal :) Två komplementfärger som existerar i starka mönster på var och vartannat träd. Bilden är höstfärger bredvid en liten sjö ovanför Fatmomakke tagen nu i höstas i sambdn med en fiskeresa.

Jag har startat en ny termin i sociologi, och läser nu Sociologi Gr (B). Lite kärvt att starta mitt uppe i omorg, men eftersom det handlar om min vardag så är det ändå hanterbart att plugga samtidigt. Första temat handlade om Bourdieu och hans teorier om fält och kapital och habitus. Enormt fascinerande. Han har förskat på amatörfotografer och hur fotograferande och fotografier spelar en viktig roll i familjebildningen och sammanhållningen inom släkt och vänkrets :) Snacka om självmål. Eller straffspark. Fotografiet är en symbol för familjen, kring vilken medlemmarna integreras och bekräftar varandra och familjen som enhet. Ritualerna är viktiga, från dopbilder (detta hämtat från Frankrike 1920-1960) till konfirmation till bröllop. Att delta på dessa bilder är obligatoriskt, att neka är en skymf. Att vara med är ett välkomnande och ett bekräftande av att tillhöra gruppen. Amatörfotografens främsta uppgift är att bekräfta och stärka dessa band mellan alla dessa människor. Jag som trodde att jag gjorde det för att det är roligt att få fina bilder ;)
    Kopplingen till jobbet är uppenbar och smärtsamt vacker. Vi genomförde ett projekt där vi fotograferade alla oss anställda. Bilderna sammanställdes till en bok, till vilken alla ombads skriva något som representerade dem. Därefter tryckte vi boken och delade ut en till alla anställda. Bilderna skrev vi ut på små kort som vi satt upp på kontoret. Dels i sammanfattande form, men också i projekt/grupp-form på en stor tavla mitt i landskapet. Snacka om landskapsfotografi ;)
    Vi har varit lite dåliga på att följa upp detta på slutet men grundidén är genial och ger enorma effekter. Vi har lyckats skapa en sammanhållning och ett enkelt begrepp av vilka VI är. Vi definieras av en mängd attribut och symboler. Bilderna och boken, kontoret, redovisning av ekonomi och verksamhet, kultur och beteende mm. Alla dessa attribut skapar och bekräftar oss som grupp och gör att vår bild av tillvaron blir tydlig. Det blir tryggt och självklart vilka jag tillhör. De vet vem jag är och jag vet vem de är.
    Det närmaste jag kommer är ”lagret” på Försäkringskassan som var en unik grupp under en unik tid. Jag gjorde musunderlägg speciella för oss, och vi hade egna namnbrickor osv. Allt för att definiera och särskilja och bekräfta. Stark integration och tydliga gränser.

Ibland för tydliga och för starka, men det är en helt annan sak :o)