Vad är coaching?

Det första konstaterandet: oavsett vad vi gör och hur vi gör så ägnar vi oss inte åt manipulation! Manipulation är ju otillbörligt, omoraliskt eller olagligt.

I ett närbesläktat resonemang tangerade vi begreppet och företeelsen coaching, eller coachning som det ju faktiskt heter på svenska :) Det svenska begreppet, att skilja från de fler betydelser ordet har i sin egentliga användning på engelska, innebär att hjälpa en annan människa nå ett mål. Det kan vara att lösa ett problem, planera sin utveckling eller få ökad förståelse för en situation. Det genomgående temat i coachning är den naturliga tron på individens egen förmåga och mitt konsultativa lyssnande ur flera perspektiv.

Och, som en källa, så här beskriver engelska Wikipedia ordet Personal coaching:
Personal Coaching is a learning process. A Personal Coach may use inquiry, reflection, requests and discussion to help clients identify personal and/or business and/or relationship goals, develop strategies, relationships and action plans intended to achieve those goals. A coach provides a place for clients to be held accountable to themselves by monitoring the clients’ progress towards implementation of their action plans. Together they evolve and modify the plan to best suit the client’s needs and environmental relationships. A Personal Coach acts as a human mirror for clients by sharing an outside and unbiased perspective on what they are observing about their clients. A Personal Coach may teach specific insights and skills to empower the client toward their goals.

Wikipedias beskrivning är intressant i flera avseenden.
  Dels att coachning är en lärprocess [a learning process], det går alltså ut på att individen ska lära sig något på kuppen. Jag ser ju livet som en enda lång lärprocess så jag stimuleras av det :)
  Att jag som coach hjälper individen [help clients identify] att hitta lösningar, mål eller kunskaper är också helt i linje med min egen uppfattning. Dessutom är jag såld på aha-ögonblick :) Dels är de sköna att få själv, men då är jag ofta för överumplad för att njuta, men när en annan människa får ”aha” händer ju nåt underbart. Ögonen lyser, munnen ler, pannan kan dock ligga i kors men det kommer hos vissa en önskan om att få berätta och att få förklara det nya. Det är så skönt att få delta i det ;)
  Coachen kan använda verktyg för att hjälpa till i den här processen [may use inquiry, reflection, requests and discussion]. Lyssnandet är ju såklart superviktigt och en grundsten. Det är den hjälpsökande som pratar, inte coachen. Min största lärdom 2001 när jag bytte förhållningssätt var att hålla käft! I början var det extremt och jag sa inte ett knyst på flera månader av experimenterande, men efter ett tag kom jag tillbaka i någon form av balans. Reflektion är också ett intressant verktyg, att få personen mitt emot att reflektera över sig själv och sin situation. En av de mest fundamentala när det gäller lärandet och förståelsen, men just det har inte bara med coachning att göra.
  Coachen och dennes perspektiv kan vara extremt viktig eftersom en person kan sitta fast i ett tankesätt och behöva hitta andra perspektiv att beskriva utgångsläget med. Jag hjälper till att spegla den andres situation på olika sätt [a human mirror] och lockar individen ur sina sakfrågor till en reflektion från ett eller flera andra håll [an outside and unbiased perspective]. Här tror jag att coachens egna erfarenheter, kunskaper och förmåga till reflektion och flerdimensionellt tänkande är en förutsättning för framgång. En linje som coachar en linje har helt andra möjligheter än en kvadrat eller kub som gör detsamma. Utan att ha svaret på frågan eller lösningen klar för sig vid coachningstillfället så kan coachen se vilka perspektiv som den här personen behöver använda sig av.
  Frågan om egen medverkan i problemlösning eller målformulering som coach är ofta ämne för diskussion (har ni hört två coacher debattera med varann? ;). Ska jag lägga mig i sakfrågan eller är min roll endast gränsryttaren som rider 360 grader runt ämnet och möjliggör ett större perspektiv? Jag har svårt att se att det måste finnas en klar gräns här (vissa skolor är nämligen tydliga i vad som är coachning och vad som är till exempel mentorskap) och anser att det beroende på situationen kan finnas lägen där jag ger ett förslag eller försöker sammanfatta ett resonemang. På samma sätt som när erfarenheter och kunskaper ger coachen förmågan att hjälpa till med effektiva vinklar på situationen kan det också vara en del av innehållet i sakfrågan. Det är ju inte det coachning bygger på, men som ett sätt att snabba på en process eller för en person att komma ur en fastlåst handlingsförlamning så kan det vara ett sätt att ta ett litet steg, försöka gå åt ett håll för att sedan landa i en coachningstund för reflektion och justering av vägen framåt. Denna gång med egna erfarenheter som bränsle :)
  Naturligtvis har människor olika svårt att reflektera och se sig själva från ett annat håll. Jämför med resonemanget om linjen och ytan ;) men det är ofta viktigt att arbeta med flera perspektiv för att i de fall det behövs skapa rätt förutsättningar för vägen framåt. För vägen är riktad framåt [toward their goals] och det finns mål att nå och problem att lösa.

En inte så debatterad styrka som coach är att kunna vara ett högprioriterat tillfälle för egen reflektion eller för uppföljning av sina mål och strategier. I en alltmer stressig värld (och det projicerar jag ut på er ;) med fler och fler behövande intressenter i sin omgivning blir det svårare och svårare att prioritera sig själv och de egna behoven. Att kliva undan vardagen och sätta sig själv i ett stängt rum för att reflektera över tillvaron och göra en uppföljning av egna mål uppfattas ofta av mig som lågprioriterat och av andra som en möjlighet att få störa. Om jag inte har en annan person på telefon eller i rummet så är det fritt fram att ”får jag störa en minut”! Den minuten blir ju aldrig bara en minut utan stjäl mycket tid. Att då ha en tid med en coach är ett sätt att prioritera den egna planen och kan vara avgörande för framgång, ibland till och med en förutsättning för överlevnad.

Coach2coach som beskriver sig själva som ”Skandinaviens ledande utbildningsföretag” har en populärvetenskaplig definition av coachning ”För oss handlar Coaching om att hjälpa andra att hjälpa sig själva – att bidra till att människor presterar och mår bättre. Coaching är att hjälpa en person från ett nuvarande läge till ett önskat läge.  Hur hjälper du andra att prestera bättre?
Det är ju lite generellare beskrivet och visar ingenting om vilka hörnstenar som bygger upp företeelsen coachning. De nämner dock ”hjälpa sig själva” och ”driva sin egen process” som vi känner igen från tankarna ovan.

International Coach Federation har en kort beskrivning av en coach som:
Coaching is partnering with clients in a thought-provoking and creative process that inspires them to maximize their personal and professional potential.
Professional coaches provide an ongoing partnership designed to help clients produce fulfilling results in their personal and professional lives. Coaches help people improve their performances and enhance the quality of their lives.
Coaches are trained to listen, to observe and to customize their approach to individual client needs. They seek to elicit solutions and strategies from the client; they believe the client is naturally creative and resourceful. The coach’s job is to provide support to enhance the skills, resources, and creativity that the client already has
.”

Kort sagt en sammanfattning av det vi redan sagt. Coachen hjälper till [help clients produce fulfilling results] och är ett verktyg för individen avseende leverans och förbättring av arbete eller liv [help people improve]. Coachen är tränad att lyssna [trained to listen], vilket vi ju redan definierat som en hörnstolpe i coachning, och dessutom anpassningsbar för olika hjälpsökandes skiftande behov [customize their approach to individual client needs]. De upprepar vår viktiga tes att det är individens egna krafter som ska frigöras eller maximeras [they believe the client is naturally creative and resourceful] och att utgångsläget är att personen själv har alla möjligheter inom sig [provide support to enhance the skills...that the client already has].

Det hänger ju ihop och och jag håller med om mycket, även om jag tycler att lärandet är för underskattat. Jag skulle vilja kombinera coachning med Action-Reflection-Learning-Change till ett evigt lärande kretslopp där coachen verkligen hjälper till med utveckling av individen!

Jag har en gryende fundering i huvudet. Bland de egenskaper som präglar en duktig coach, är hög anpassningsbarhet en viktig ingridiens? Jag har ju det och har lätt att flexibelt skifta beteende och förhållningssätt. Det bör ju förenkla livet för mig som coach :) En annan faktor som måste vara viktig är låga associationshinder, vilket ju präglar mig mycket starkt. Dessa låga hinder gör att jag lätt kopplar ett stekt ägg till en höna till fjädrar och en dunkudde och ställer en fråga hur personen sover egentligen, för alla dessa ägg måste ju göra honom trött ;) Att jag med metaforer ibland hoppar in i sakfrågan för att ställa sammanfattande frågor eller ge förslag på modeller och sammanhang ser jag bara som en fördel och en styrka och inte som ett brott mot coachningspraxisen :D

Nå, har jag rätt i mitt resonemang? Jag tycker det, men du får ju gärna tycka något annat :) Om du inte håller med, hur ska du då formulera det om du ska följa den uppfattning om coachning som du bär inom dig, så att du följer dina egna grundprinciper?

Etiketter: , ,

9 kommentarer till “Vad är coaching?”

  1. Coach! Skrev:

    Du har rätt, både enligt coach2coach teorier och utifrån ICF´s definition! Flexibilitet är ett måste för att verkligen VARA coach och på kurserna som anordnas av c2c eller i ICF´s regi tränas blivande coacher faktiskt i att använda metaforer :-) för att hjälpa klienten nå sitt mål. Och även om man inte talar om det livslånga lärandet i tydliga ordalag är ju det ändå ett av målen med coaching, eller för allt i världen, de flesta former av självreflekterande.

  2. Hohoho... Skrev:

    Unbiased?! Visa mig den människa som kan vara unbiased, eller objektiv om du så vill, i en coachningssituation. Våga inse att vi alla är subjektiva i vår kontakt med oss själva, vår omvärld och andra människor.

    Sedan tycker jag de definitioner du refererar till känns väldigt affärsorienterade, som att det alltif handlar om att hjälpa någon bli lyckligare genom att göra dem effektivare och duktigare etc.

    De är säkert skrivna av någon Amerikan som ser det som ett karriärsteg att sälja coachingböcker, coachingsessioner, åka på konferenser och marknadsföra sig som en coachingjesus så att han kan få ännu större och bättre uppdrag och tjäna ännu mer pengar och bekräfta sig själv. Ett väldigt traditionellt manligt perspektiv och absolut inget jag kan respektera. ;)

  3. peterA Skrev:

    Kul Coach! att du hittade igen dig i resonemanget. Jag har ännu att fundera över gränsen mellan terapi och coaching men har fått en del hjälp på traven att nå egen förståelse. Jag undrar om det var coachande hjälp eller rådgivande hjälp, jag tror att det var det sista :)

    Och visst, min gode Hohoho…, visst är det en utopi att tro att en människa kan vara objektiv :) Jag tolkade nog inte unbiased så, kollade egentligen inte upp översättningen alls, utan tokade den som ”frikopplad” snarare än ”objektiv”. Jag som inte sitter fast i sakfrågan på samma sätt kan friare röra mig runt ämnet, som en reflektionscirkel runt sakfrågekärnan :) Jag har själv upplevt situationer där jag förbannat nån i min närhet för att vara passiv, handlingsförlamad, svag och konflikträdd… och varit så uppfylld av den känslan och det problemet att jag inte förmått ta ett kliv tillbaka och sett mig från en annan sida. Det är nog det som ligger i min tolkning, att som coach vara frikopplad från problemet och kunna ställa vilka frågor som helst om ämnet. ”Hur tror du att han upplever saken?” eller ”Hur agerar du i dessa situationer?” ;) Ibland har det blivit pinsamma svar från mig där jag tvingats inse att jag antingen varit likadan, eller egentligen haft en förståelse för den andres situation osv…

    Visst är det affärsorienterade definitioner. De utgår ju från organisationer som vill sälja (förutom wiki då men där finns ju andra okända drivkrafter) tjänster och marknadsföra sig på bästa sätt. Lyckan vette gudarna om jag kopplar in, men att bli effektivare, lära sig mer och ta sig framåt i livet är väl grundstenar som är viktiga?

    Din beskrivning av ”coachingjesus” och ”bekräfta sig själv” gör att jag funderar på den riktige Jesus och vad som drev honom!? Vad fyllde han för egna personliga behov genom att agera som han gjorde? Kanske finns det nåt spånnande i det?

    Men det traditionellt manliga perspektivet hängde jag inte med på? Finns det ett feministiskt perspektiv också, och hur borde ett neutralt eller gemensamt perspektiv se ut? Och vad ligger i det som inte går att respektera? Det är väl som prästen som förhandlar om högre lön för att ha råd att bygga bastun nere vid sjön och som strejkar för att arbetsgivaren (!) inte går med på hennes villkor ;)

    Pleese, ge mig mer förklaringar där… jag hängde inte med…

  4. Hohoho... Skrev:

    Vissa arbetsplatskulturer är skapade av män för män, och nästan enbart män excellerar där. Ta vilken hot-shot-advokatbyrå eller managementkonsultfirma som helst. Du hittar belöningssystem som premierar en viss livsstil som inte fungerar för moderna föräldrar. I de här kulturerna är det männen som hänger sig åt karriären och kvinnan står för backupen hemma med barnen etc (åtminstone i heterosexuella förhållanden! ;)). Det är tex i dessa kulturer du hittar de högsta lönerna, och inte i kvinnodominerade och inte lika tävlingsinriktade kulturer. Utan att riva dessa kulturbastioner lär aldrig någon löneklyfta mellan kvinnor och män utjämnas. Jag fick kraftiga associationer i de där amerikaniserade coachbeskrivningarna att coachningen skulle skapa lyckliga människor genom att ge blir fantastiska karriärister. Lite hårddraget – visst – och kanske är det en projicering?! ;)

  5. peterA Skrev:

    Ja, även du min brutus har nog svårt att vara helt unbiased :) Men visst förstår jag din tolkning. Att lyckan är att bli bättre och prestera mer och göra mer osv. Däremot så finns ju alla möjligheter med rätt coach (!) att få ett helhetsperspektiv. En coach som har förståelse för självinsikter, balans i livet. Kanske en coach som är intresserad i manliga och kvinnliga perspektiv ;) Har nog aldrig tänkt tanken att det skulle behöva vara skillnad på det där sista, men en första trött tanke innan jag kraschar i säng är ju att det såklart påverkar. En coach (kanske inte får kallas coach ;) med kraftigt machosätt driver väl frågorna på ett visst sätt och åt ett visst håll…!? Men det vore ju spännande med frågor som ”Vad river dig? Vilka behov försöker du tillfredsställa?” ”Aha, men varför är det så viktigt att alltid vinna?” ”Berätta mer om hur det känns när du hör förlorarens gråt..”

    Jag har idag blivit upplyst/med hjälp upplyst mig själv om att jag har specifika behov om jag ska bli coachad. Det är inte enbart en känsla, utan också en fråga om vilka verktyg som passar mig bäst, som jag känner mig mest bekväm med. Då har ju coachens beteende stor inverkan och den smak som coachen har gör sessionerna bättre eller sämre.

    Ahh… det är ju bra juh. Fasen så kul att du tar dig tid att delge dina genusorienterade insikter! Säg till när du är i stan så bjuder jag på en lunch ;)

  6. Hohoho... Skrev:

    Men, min poäng var ju just den att ingen är unbiased/objektiv. Även om jag köper ditt resonemang, som ger att att en coach tex kan ha ett naturligt utifrånperspektiv på ett politiskt spel som den coachade sitter i etc. Lunchen är tagen! ;)

  7. Hohoho... Skrev:

    En inte helt ovanlig syn på ledarskap är att man i sitt ledarskap först måste bekanta sig med sig själv och förstå att ens ledarskap står på fundamentet av ens egen person. Det går att lära sig en massa metoder, förhållningssätt, tekniker etc men det går aldrig att helt fjärma sig från att den man är slår igenom. Istället är det mer rekommenderat, enligt denna syn, att bygga från insikten om sig själv. Kanske bör man applicera samma tänkande på coachrollen?

  8. peterA Skrev:

    Jag har ju 100% adaptabilititet och kan anpassa mig till vilken situation som helst och vilken individ som helst ;) Sen om jag fullt ut har insett det är ju frågan…

    Har inte smartare kommentar att komma med efter en lång dag på Gröna Lund och för många åk i magvändande attraktioner :)

  9. @nders K. Skrev:

    Vilket inspirerande inlägg! Det här gav mängder med uppslag för mig att ta med. Jag kommer att tänka på annat sätt totalt nu. Bra kommenterarer med :)

Lämna en kommentar