Sagan om trollen – hur gick det sen

Läste första sidan i en liten smidig skrift med titeln Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet av Johan Asplund. Fascinerande läsning. Där framgår med all tydlighet hur trollen fortsatte sin relation efter det våldsamma slagsmålet i alternativ 1 enligt det tidigare inlägget :)

Trollen var nu värsta ovänner. Nu förhöll det sig så att dom bodde ganska nära varandra, med bara ett risigt lingonris mellan sina stubbar. När de efter dagens svampkrascharvärv drog sig till hemstubben hände det titt som tätt att de gick förbi varandra när de gick för att hämta tvättvatten i den vackra daggkåpan de använde som gemensam brunn. Det gick att se väldigt tydligt att det vilade en orolig konflikt över deras relation. De hade nämligen slutat att hälsa på varandra. Troll har inte särskilt sofistikerade vanor, och är inte så socialt slipade, men de brukar ändå hälsa på varandra när de möts, men det hade dessa två alltså slutat med.

Att sluta hälsa, visar det sig enligt boken, är inte alls så lätt som man kan tro. Det sitter så djupa mekanismer inom oss att det är ett riktigt avancerat uppdrag att genomföra.

Det ena trollet märkte att dess ögonbryn hade en tendens att lyftas vid mötet med det andra trollet. Det kändes inge bra eftersom det ju, som det ju av praxis tolkas i många kulturer, kunde uppfattas som en informell bekräftelse på att det andra trollet blivit sett och att ingen fiendskap finns mellan dem. Det fick ju inte ske! Att låta bli att munnen drar på smilbanden var lite lättare för dessa troll än det är för oss människor, men ändå fanns där ibland en liten ryckning i mungipan hos båda trollen, vilket de försökte undvika till varje pris. Den största nesan uppstod dock när det andra trollet en kväll inte hann hålla i sin hand som ryckte till och nästan formade vad som kunde uppfattas som en hälsning, och strax därpå for ett litet “hej” pipande och viskande ut genom strupen. Det andra trollet kände sig generad, rodnade och mådde inte alls bra. Fast egentligen spelade det ingen roll för andra kvällar när båda trollen lyckades hämma sina hälsningsreflexer mådde dom ändå dåligt.

Det är inledningen i den här boken, som fortsätter vidare med sociala responsorium och asocial responslöshet :) Vilka begrepp och ämnen ;) De satte namn på betraktelser jag gjort men inte riktigt kunnat förstå eller placera i mitt kunskapsträd!

One thought on “Sagan om trollen – hur gick det sen

  1. Pingback: Hälsningsceremonier och smärta | peterA.se - Ledarskap, coaching och vetenskap

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *