Poster med etikett ‘Flyg’

Lucid dreaming igen

23 februari 2012

Hade en frän dröm inatt. Jag vaknade strax efter fyra med två vitlökar i sängen. För att vädra ut döttrarnas vitlöksdoft som de skaffat sig på Subway under eftermiddagen gick jag upp och öppnade dörren till sovrummet. Eftersom min hjärna är lugnare nu efter handledarutbildningen i The Human Element lyckades jag somna om ganska snabbt.

Jag drömde att jag körde bil. Hela familjen var med. Den här drömmen har jag haft fem-sex gånger i vinter och den slutar alltid på samma sätt. Jag körde ganska fort på en landsväg och kom ifatt en bil som jag körde om. Under omkörningen mötte vi en annan bil och jag fick kasta mig tillbaka i mitt körfält. När vi med nöd och näppe undgick att krascha med den mötande bilen såg jag att det var en polisbil vilket fick mig att haja till. Vår bil började att sladda okontrollerat – så slutar alla dessa drömmar – och kanade över båda väghalvorna. Mitt i drömmen insåg jag att jag drömde, eftersom jag inne i drömmen kom ihåg de andra drömmarna jag haft :) Skithäftigt! Då insåg jag att jag kunde göra precis vad jag ville så jag lät bilen bli ett flygplan och flög upp från vägen där jag sladdade omkring och kunde kika ner på vägen istället. Bilen vinglade i luften så jag skaffade en stabiliseringsmojäng som gjorde färden lugnare.

Men precis när jag tänkte komma på nåt ännu coolare att göra… så vaknade jag. Vill du testa själv? Det här med att vara medveten om att man drömmer och att styra sina egna drömmar kallas Lucid Dreaming och det finns mycket skrivet om det om du är intresserad. Vill du testa själv? Läs inlägget Lucid Dreaming – Styr dina drömmar och gör ett försök. Eller läs någon av de många böcker som beskriver ämnet – Exploring The World Of Lucid Dreams, Lucid Dreaming – A Concise Guide to Awakening in Your Dreams and in Your Life eller Lucid Dreaming – Accessing Your Inner Virtual Realities.

Framme till slut

25 november 2008

Och tolv timmar försenade landade vi på Gardemoen strax före ett inatt. Inget flytog gick så vi hittade flygbussen, som skulle ta oss direkt till Radisson sas det. Hotellet låg sist i kedjan av stopp trots att vi tyckte att vi åkte förbi hotellet på vägen!? Väl framme visade det sig att vi hamnat på fel j-a Radisson och fick åka taxi tillbaka till Radisson Plaza som var rätt destination.

Usch och fy vilken dag :( Nu ska jag sova för om fem timmar startar vi igen…och gudarna ska veta om jag nånsin kommer att ha nytta av erfarenheterna av den här dagen ;)

Snart på väg eller lurad i kaoset

24 november 2008

Snart på väg, eller? Sitter på flyget nu men det betyder inget. Pratade med några som suttit tre timmar i planet för att sen få kliva ur! Så jag har numret till hotell i Arlandastad i beredskap ;)

Så många sura miner idag, men så många hjältar och underbara änglar! Jag är ju enavdom :D

Nej, nu är jag less! Fly mig till Oslo, takk!

Still waiting

24 november 2008

Jojo, ombokad my ass! Sex timmar i kö för att få femtio spänn och få höra det jag redan visste – att vi är ombokade 2045! Kasst, men SAS verkar vara i behov av kontinuitetsplanering :)

Nu blinkar ‘wait for gate’ på tavlan. Jag har kollat telnr till ett hotell i Arlandastad, så då kan jag vara först att ringa när vi får texten ‘cancelled’ :) Det gäller att vara förberedd :D

Usch vilken lång dag…

Fast på Arlanda i snön

24 november 2008

Skulle ha varit i Oslo nu. Skulle ha landat 13.00 för att ha möten på kontoret under eftermiddagen och anslutit till chefskonferensen och middagen vid fem. Nu sitter vi här på fiket på utrikesterminalen och försöker surfa trådlöst via ett hackigt homerun eller ett svindyrt luftfartsverksnät :( Vi pratar om en Plan B men vet inte riktigt…

Lyfte 12.30 från Sundsvall istället för 9.30. Dom säger att det är snö och svårigheter i hela mellansverige. Dom på SAS säger samtidigt att de är lite dåligt bemannade…på SAS :( Självklart, de fick ju inte reda på det dåliga vädret i förtid. Jag hörde det på väderrapporten i helgen. Och dom har väl inte tillräckligt bra kontinuitetsplaner. Där kan vi kanske hjälpa till :)

Vi hamnad i servicekö på Arlanda med 225 nummer före! Jag ringde till biljettservice på telefon istället och kom före alla andra. Det kändes lite bra i varje fall :) Gav tipset till en mamma med en ung dotter i treårsåldern. Hon blev jätteglad, mamman alltså. Har gjort en god gärning denna sura dag :D

Nu sitter vi här och väntar på en eventuell flight som ska gå 20.45 till Oslo och vi blir minst nio timmar försenade. Men en erfarenhet rikare.

Såvida inte vi får sova på Arlanda. Det skulle inte förvåna mig det minsta just nu…

Fördomar och fantasier i flykten

10 april 2008

På flyget nu i morse blev vi rejält försenade. Inget konstigt tycker du, men när man som jag reser med Sundsvallsflyg är det lätt att bli bortskämd med flyg som lyfter i tid. Anledningen till den sena starten var att det saknades två passagerare. De hade checkat in men dök inte upp vid gaten! Personal från Sundsvallsflyg letade efter de två rymlingarna men hittade dem inte. Det här minidramat utspelade sig dessutom på Sundsvall-Härnösands flygplats, som inte är speciellt stor :) Vi i kabinen började surna till. Jag tyckte att vi skulle stänga dörren och ge oss iväg med parollen ‘don’t reward the latecomers’ spelande i huvudet (även om jag är notoriskt sen själv ;) Andra grymtade om möten som de skulle bli sena till, och vilket ofog det var att slösa med andras tid på det här sättet…

Då slog det mig kraftfullt, att fasen, vad vet jag om dessa två personer. Jag har ju inte en aning om vad som hänt dem denna morgon! Jag sitter bara här och dömer, som om mitt sura vinterlessa morgonhumör gett mig den självklara rätten att skilja gott från ont :( Tänk om det visade sig att en av dem drabbats av ett epeleptiskt anfall, och att livet för en stund hängt på en skör tråd. Hur skulle det ha känts då? Sett ur det perspektivet kände jag mig lite unken. Dels för att jag suttit med dessa tankar, men också för att jag trott att jag skulle kunna sätta mig över den här typen av fantasier och fördomar. Jag har ju fattat detta tidigare, flera gånger!

Jag skulle ju inte vara jag om jag inte drog en parallell till scenariot på flyget. Det här händer ju varje dag på våra arbetsplatser! Ett exempel är Åke. Han heter något annat men jag kallar honom Åke här. Han retar gallfeber på sina kollegor eftersom han alltid ska ha sin mobil påslagen på mötena!
-Det är väl själva f-n att han ska va så speciell och märkvärdig och ha telefonen på hela tiden!
-Jo, och varför då? Det är ju inte så att han har kvar sitt projektledaruppdrag längre heller!
-Jag fattar inte att chefen låter honom hållas. Nån borde säga till honom ordentligt! Vi andra sköter ju oss, men det får vi ingen cred för direkt.

Så håller dom på, före och efter varje möte där Åke deltar. Stämningen blir sämre och sämre och det blir allt svårare att koncentrera sig på uppgiften och att hitta glädje och engagemang i utmaningarna. Om någon hade tagit tid och mod att fråga Åke hade de fått höra berättelsen om hans dödssjuka son som ska få byta njure så fort det dyker upp en donator. När det händer kommer Åke att få ett telefonsamtal som startar en process som är bra mycket viktigare för honom och hans familj än det arbete där han upplevs som märkvärdig och jobbig. Åke mår inte bra, och hans personlighet gör att han drar sig undan i sitt eget grubbleri. Det känns obekvämt att ta upp sina problem i gruppen opåkallat och utan att någon frågat honom. Han har pratat med sin chef och förklarat vad som hänt och bett att få ha telefonen på för att kunna reagera snabbt, och för chefen var det naturligtvis en självklar förutsättning. Men ingen av de andra vet. Och ingen har frågat.

Räddningen heter incheckning och reflektion :) I ett samtal som jag hade med den här chefen pratade vi om den dåliga situationen. Jag som älskar reflektioner och dialog i storgrupp frågade om de körde med incheckningar, och om han brukade tillåta och kräva reflektioner efter övningar och möten. Han visste inte vad det var så vi gick kort igenom lite syfte och teori, och samma dag provade han en första incheckning. Gissa om det funkade :) Plötsligt fick alla chansen, inte bara Åke, att berätta om det som påverkade dem in i mötet. De kunde förklara om de hade tankar på ett annat håll, var extra glada över något, om de var tvungen att gå tidigt, eller ha telefonen på. Det blev plötsligt naturligt för Åke att berätta, nu fick han den plattform han behövde för att få ur sig delar av sin vånda.

Efter det här mötet var inget sig likt. De andra i gruppen såg på Åke med helt andra ögon :D Plötsligt insåg de vilken situation han befann sig i. Att han hade telefonen påslagen på mötena spelade en marginell roll i sammanhanget. I ärlighetens namn hade den ju inte stört speciellt mycket eftersom så få ringde till Åke! Det spreds en våg av hjälpsamhet i gruppen. Gränsande till sympati och tycka-synd-om men i det läge gruppen varit tidgare så var det något som åtminstone var bättre i stunden.

Att få ta del av varandras liv, att få höra hur medmänniskor ser på livet och världen och att få en förståelse för de drivkrafter som jag inte ser med mina fördomskletiga glasögon – det skapar stärkta relationer, och stärkta relationer där människor förstår varandra ger kraftfulla grupper.

Incheckning. Ett så enkelt litet steg, men som kan betyda så väldigt mycket. Hur incheckningen skulle ha sett ut i morse är ju en annan fråga. Här pratar vi ju om två plattmaskar som inte ens nådde incheckningsdisken ;)

Det här ämnet var skoj, så kul att det här kom upp, och så roligt att jag fångade reflektionen i flykten (!) och fick fast den på bloggen :)

Reflektion i skrift

9 april 2008

Just nu är jag ruggigt stressad. Hade laptoppen uppe för at tjäna lite tid i hissen imorse. Det är tre trappor :) Jag fick kommentaren att det såg ut som att gränsen var nådd och med erbjudandet att ringa jouren för stresshjälp ;) Även om jag tagit upp pcn för att den inte skulle bli överhettad där den påslagen låg i väskan och för att vara förberedd inför utvecklingssamtalet jag var lite sen till så är ju analysen korrekt. Det är ruggigt mycket att göra och jag har lite svårt i prioriteringen eftersom jag glömmer en del viktiga grejer, som plötsligt poppar upp och kräver akutåtgärder (som den här upphandlingen som ska in imorrn :)

Jag har också fått kommentarer om varför i hela fridens namn jag satt och skrev om jäkten till flyget, på flyget och på väg hem i måndags. Jag insåg då att min reflektion är viktig, även om den sker i skriftlig form, och att den fyller ett behov hos mig för att få klarhet och för att pysa ut. Det dämpar den akuta stressen och gör det lättare att andas och att tänka. Om det nu hjälpte till att komma hem snabbare och säkrare vette gudarna ;) SAS kan väl ingen påverka… Men samtidigt är jag lättad över att reflektionen inte bara fungerar i stress, den är en förutsättning för att jag ska klara av att hantera stressen. Så ju jävligare det blir, desto mer behöver jag reflektera ur mig :)

Skönt, jag har hittat ännu en anledning till att skriva här, även saker som inte alltid är så smarta att de behöver komma med i min dagbokslista över insikter jag måste lagra till den kommande boken. Jag kan formulera ord som bara är ett uttryck för en känsla, en upplevelse eller en liten annorlunda anekdot.

Häpp, här är jag igen, gläder mig själv med mina insikter :D

Äntligen framme!

7 april 2008

Oh, äntligen framme. Säkert fluget, säkert landad, säkert taxiat och säkert bilhämtat :) Allt väl… om det inte vore för ett ödesdigert löfte om att leverera något med sämre kvalitet denna vecka. Hmmm… okej, jag ska hålla löftet och jag vet redan vad jag valt att leverera sämre. Säger inget, men det märks nog inte heller ;)

Sån är ju jag, och ränder går sällan ur… :)

Affirmation slut

7 april 2008

Sitter i taxi på väg till Arlanda. Trött och less. Har inga affirmationer kvar till mig själv. Hoppas att Mugabe tappar makten, men hör på bilradion att han kanske lyckas ogiltigförklara valet :( Just nu har jag lite för mycket att göra och mäste träna mig i samma agerande jag ger andra råd om; att leverera mindre kvalitet och säga ‘nej’. Yep, lätt gjort…

Verkar bli supersen till flyget. Hoppas jag hinner med. Därhemma väntar ju två barn på att bli hämtade… Jag lovar att göra en dålig leverans den här veckan om jag hinner med flyget!