Vi har haft stämmor i Sundsvall 42. Både föreningsstämma och bolagsstämma. Det tillkom fler företag under stämman och vi börjar vara riktigt många organisationer i regionen som intresserar oss för gemensamt utvecklingsarbete inom verksamhets- och affärsutveckling med koppling till IT.

Jag har ju en plats i bolagsstyrelsen, och blev i år vald till vice ordförande. Spännande och roligt, visst, men ett skådespel eftersom vår ordförande har en stark hand och tydlig riktning och en väldigt bra relation med VD i bolaget. Trodde jag :) Det visade sig att vice ordförande alltid håller talet vid galamiddagen. Jag såg lite finurliga ansikten och snirkliga leenden runt konferensbordet. Jag insåg att det krävs något extra, något utöver det vanliga. Jag kom dessutom ihåg Eva Kristofferssons klockrena och aktuella och väldigt roliga tal från forna S42-middagar.

Nu är det min tur att damma av talaregenskaperna. Jag insåg direkt att jag ska prata om gnuerna och krokodilerna, och vandringen över floden. Summan av alla målen… eller nej. Kanske inte :) Jag ska nog prata om den där dinosaurfisken som fått en extra fena i evolutionens tombola och nu simmar omkring snett och osäkert genom vattnen, för oss leverantörssvanödlor att kasta oss över. Eller så näej…

Hjälp, jag behöver förslag och sunt förnuft :D

Tydliga avslut är bra. Det terminerar något som varit och påbörjar något som komma skall. Vi tror vi vet vad som förflutit och vi hoppas nå det vi önskar i framtiden. Blir och var sällan som förväntat ändå :)

Så nu är det slut, och jag är avtackad. Det skedde med blommor och ta i hand och med applåder. Jag var förlägen och lätt generad över uppståndelsen och alla log och tänkte vad skönt att han är ute ur bilden nu ;) Jag har gjort det jag kunnat under två år men nu kände jag att det var dags att göra något annat och flytta fokus till något nytt.

Så kvällens fotoklubbsmöte var mitt sista i rollen som vice ordförande. Jag lämnar över till en ny styrelse att konstituera sig och nya ledamöter att ta min plats. Jag var nog en av de mest kortlivade som styrelseledamot i klubbens historia, men det speglar väl å andra sidan mej :) Jag försöker ju varva upp rollen som webredaktör på www.nolbyalpina.se och med ansvaret i fotoklubben borta så borde jag kunna ta tag i detta. Först ut är rapporten från Kåbdalis.

Nästa avtackning blir väl på jobbet kantänka. Jag har ju en och en halv månad kvar, även om det känns som att jag redan är långt borta eftersom jag är förvisad till arbete i hemmet. Rätt fränt hur snabbt man kan skiljas från kultur och normer och manér genom att inte fysiskt och praktiskt vara i miljön. Trots att det bara är fyra veckor så är mycket av det gamla som bortblåst. Tänk själv en fisk som tas ur vattnet och sätts i en soffa, vilken som helst, den börjar bete sig rätt annorlunda den med :D