Durkheim, Marx och Crown – ambitiöst?

Visst, jag kan upplevas som pretentiös och överambitiös med för många näsor för djupt stoppade i för mången blöta :) I varje fall upplever jag mig själv sån ibland ;) Har sneglat på förintelsedokumentär, druckit te och läst sociologins klassiker med Durkheim, Weber och Marx och känt mig ruggigt fullproppad med pretto-kunskap. Då är det rätt skönt att sätta sig lolligt leende framför TV3 och lyssna på den mediokra filmen Thomas Crown Affair. Lyssna, tänker du? Visst, lyssna. Okej, Pierce Brosnan är rätt bra i sin coola finansnördsactionmanroll, men i övrigt finns mycket att önska av relationsdjup, dialog eller intrikatare frågeställningar (oops, prettot där igen då). Men filmen är rätt charmig och musiken! Musiken är ju helt fantastisk. Näst efter Matrix är det den bästa filmmusik (nåja In the name of the father också då ;) jag sett.

Om du slår på TV3 just nu så kan du höra själv. Snabbt. Lyssna. Det är Sinnerman med Nina Simone. En helt fantastisk låt, som för övrigt Timbaland samplat och mycket lyckat använt sig av. Nu ser de, lagom till de sista tonerna av sången, att tavlan hängt på museet hela tiden, och epilogen kan börja :) Fram till nu har vi fått höra Sinnerman såklart, flera gånger också under filmen. Vi har också njutit av Windmills of Your Mind med Sting, som i den här filmen är riktigt bra. Lyssna på hela filmen vetja. Finns på en TV3 i närheten eller på en CD-skiva med soundtracket. Märklig samling melodier som hänger ihop trots att det är olika artister och kompositörer.

Och nej, jag kan nog ta mig själv på en del nypa salt och en klack. Nu skiter jag i kvällsjobbet, prioriterade bland de sista femton mejl som kommit efter att jag lämnat kontoret strax efter fem, och läste endast mejl från VD, HR-chefen, IT-chefen, marknadschefen och en av de erbjudandeansvariga vi har. Hmm…en viss prioriteringsproblematik existerar inser jag nu :) Löser det imorrn…

3 thoughts on “Durkheim, Marx och Crown – ambitiöst?

  1. Ja men det är ju strålande; att redan 23.21 ”skita i kvällsjobbet”. Ja kvällsjobb kan ju i och för sig innebära familjerelaterat arbete, eller trösta-barnen-uppdrag och behöver ju inte nödvändigtvis vara kopplat till lönearbete….MEN…Du sitter ju faktiskt, närmare midnatt och läser jobbmail. Kanske är det så att en bit av eftermiddagen ägnades åt annat än arbete åt firman, men det har jag svårt att tro. Och förvisso har du en hög dos av arbetsnarkomani i dig….men det är inte nyttigt, det är inte bra, det är inte meningen att man ska sitta och läsa jobbmail så dags på dygnet. Ja…du vet….nog snackat….

    Ta det varligt

  2. Det du beskriver kallas ”Den förljugna självinsikten” och är ett förrädiskt stadium för högst intelligenta och självreflekterande individer. Jag ser tydligt omvärldens brister och problem, och ser i komplement till detta också mina egna. Därmed tror jag att jag är säker från de kausala riskfaktorer som härstammar från dessa brister. Självinsikten blir ett hinder istället för en möjlighet.

    Hur vet jag då om min självinsikt är äkta och sann eller falsk och skamskyddande?

  3. Jaja, jag vet, jag vet. Men jag har en äkta självinsikt :) Jag läste till exempel sista mejlet för över en timme sen, och har inte sneglat ett dugg på mejlsidan ;) Jag ska lägga sociologiboken åt sidan nu när jag läst klart de tre kapitlen om Marx, Durkheim och Weber för att knyta mig och läsa Fladdermusmannen! Och eftermiddags var jag på Drakborgen med tjejerna eftersom Emilia fyllde sju år :) Jag kan ;)

Kommentera