Efter att ha haft en varm och slö helg med lagom uppvarvning på söndag kväll ser jag tendenser till en viss korrelation mellan besöksfrekvens på bloggen och utomhustemperaturen :) Möjligen kan blogginläggen räknas hit också, men främst ser jag det på besöken.
När det är dåligt väder och kallt ute är det fler som läser än när det är varmt och fint ute. Nu när vi är nära semester och det är 30+ ute så är det få som mäktar med att bloggsurfa.
Själv längtar jag efter barnen och efter semestern och orkar inte tänka så mycket just nu. Men i avslappningen föddes ändå en tanke i helgen. Jag undrade om den sill som jag älskar att äta med kokt nypotatis verkligen är så god som jag tror eller om det är så att jag socialiserats att tro att sill och potatis är gott. Kanske mina föräldrars faiblesse för inlagd sill (och sill i andra former också, så även strömming) har gjort att jag upplever mer än sillsmaken när jag käkar denna rätt? Får jag i mig en dos minnen och socialt igenkännande tillsammans med fisken och potatisen?
Hur ska jag kunna skilja på den biologiska smaken och den sociologiska smaken? Hmmm…svårt. Kanske det går att experimentera med ;)
Har också alltid funderat på det där. Vilken dag passar det att jag kommer förbi med en burk senaps sill? ;0)
Hm, experimenter med sill och potatis… kör hård!
Ska du kolla hur ofta man behöver äta samma innan man blir less också?
Senapssill passar any day :) Och det är väl inte bara sill och potatis som ger både sociologiska och biologiska smakupplevelser. Det finns en viss typ av saft, gjorde på nån form av råkoncentrat av apelsin som säljs på små flaskor, som jag förflyttas 35 år tillbaka i tiden av. Jag är tillbaka i köket hos min farmor och sträcker mig efter de runda pepparkakorna som hon bakat själv och som är lite glansiga och nästan kladdiga på ytan. Så experimenten kan ta sig många olika former ;)