Visste du det – Beteende #1

Jag har sedan julafton sporadisk men periodiskt läst en otroligt fascinerande men rejält omfattande bok. Den heter (O)logiskt:varför smarta människor fattar irrationella beslut av Dan Ariely, och handlar om hur vi påverkas som människor oavsett vi märker det eller ej. Den har förbluffat mig i mängder av situationer, när jag upplevt att de teorier jag läst om i boken väldigt ofta stämmer med verkligheten.

När vi interagerar i samhällets olika skeden påverkas vi av både sociala och marknadsmässiga normer. Vad är det som driver oss att göra saker, att arbeta och att hjälpa andra? Vissa av oss säger att vi inte drivs av pengar utan att vi söker utveckling och duktiga arbetskamrater, som att det skulle vara dåligt att vara intresserad av pengar. Andra säger att de drivs av pengar, av monetära värden och ekonomisk bekräftelse, och menar att dom som söker bra arbetsförhållanden har dubbelmoral.

För de flesta av oss gäller dock det faktum att även om vi upplever att vi drivs av annat än begäret efter pengar så skulle vi knappast arbeta gratis :) och de som drivs av högre lön och större bonus hjälper sannolikt till när kompisen vill låna stegen. Och detta utan att ta ut hyra ;) Det är inte så enkelt att vi människor är av den ena eller andra sorten, utan vi måste förstå att vi alla har båda sidrona i oss. Vi påverkas av både sociala och monetära relationer.

En av områdena som Ariely behandlar i boken är just det här märkliga att det ibland är okej med betalning och pengar, som lön eller betalning för en vara, men ibland är det rent förkastligt, som ett tack för hjälpen som övergår i betalning till exempel. Du tackar knappast din bäste kompis med pengar för att han var toastmaster på ditt bröllop :) En flaska whiskey, yep, det är helt okej och kanske helt rätt, men en hundring? Nej, det är nog för lite, det bör vara minst en femhundring. Låt oss tänka efter på riktigt, och räkna ut priset på en toastmasterroll. Jag har ju själv varit det vid några tillfällen, och det är ärofyllt och jäkligt skoj, men oj vad det tar tid. Jag med min överambition har ofta lagt ner massor av tid för att få till ett bra flöde av aktiviteter och talare under kvällen. Våndats och slitit med lite humoristiska inslag som kan tas fram om, ja ni vet, stämningen och energin dalar ;) Det har nog tagit 40-60 timmar innan kalaset ens börjat, och sen får man nog räkna med en heldag vid själva festögonblicket och räkna dubbelt för obekväm arbetstid. Så en betalning mot timme skulle bli väldigt kostsam, men eftersom det inte är därför jag ställer upp är frågan egentligen helt irrelevant. Jag gör det som en schysst tjänst för en vän jag gillar och där hjälpen är som ett klister som gör att vänskapen håller :) Pengar skulle likt aceton lösa upp detta snabbt, och att ens föra pengar på tal är att korsa gränsen och kan allvarligt ändra relationen för lång tid. När jag får hjälp med tapetseringen och ommålningen betalar ju inte heller jag med pengar utan tackar för hjälpen på annat sätt.

Ariely visar också att vetskapen om att jag kommer att få betalt för ett visst arbete påverkar min arbetsinsats.  jämför med social feedback. Tack gåva pengar.

Relationen på jobbet, mellan arbetsgivare och arbetstagare, är också styrt av sociala och ekonomiska relationer. För hundra år sedan fick vi betalt per timme och vi arbetade i fabriken våra tio eller tolv timmar per dag. Det har för många övergått till betalning per månad och fri arbetstid oavsett var du befinner dig. Den direkta ekonomiska kopplingen har blivit lite lösare. Samtidigt som vi ställer upp med mer hjälp till våra arbetsgivare så ställer arbetsgivaren upp med mer stöd. Visst är lagreglerat som hjälp att vara ledig med sjuka barn, annat är företagsunikt som kontorsdagis eller sjukvårdsförsäkringar. Bortanför det rent ekonomiska ligger en social aspekt som är superviktig! Du hjälper oss, och vi hjälper dig. Dessa sociala normer är väldigt starka. Att bygga något tillsammans och känna hur vi arbetar gemensamt med ett mål som inte inehåller pengar är mycket starkare än stora löneförhöjningar eller övertidsersättning. Pengar är ofta det dyraste sättet att motivera människor. Det viktiga är dock att verkligen se till att det sociala perspektivet ger de fördelar eller tjänster som de anställda förväntar sig. Om de känner sig sviken av en arbetsgivare som inte ställer upp i samma grad som de gjort, ruineras förtroendet och blir svårt, för att inte säga helt omöjligt, att åter bygga upp! Men med rätt samarbete och tjänster och gentjänster behövs inte samma höga löner eller andra pengaorienterade förmåner, även om de naturligtvis fortsätter att vara viktiga :)

Allt det här är omedvetet för oss. Forskning har visat styrkan i det undermedvetna och att det räcker att arbeta med texter som handlar om antingen socialt hjälpande eller avlönat arbete för att vårt beteende ska påverkas. De i undersökningarna som arbetade med texter som innehöll meningar om pengar och löner arbetade generellt sätt mindre effektivt än de som arbetade med socialt relaterade texter. Fascinerande :)

5 thoughts on “Visste du det – Beteende #1

  1. Det här var ju coolt. Om man arbetat för pengar i hela sitt liv så har man ändå påverkats av socialt skit :-) Vad skulle vara den sociologiska förklaringen bakom detta? Jag menar, pengar har väl inte funnits så länge egentligen. Och att vi hjälper oss åt är väl en av mänsklighetens grundstenar, altruism och intresset för vr nästa

  2. Ja säg det :) Det lät rätt spännande, för jag håller med. Vad finns i vårt genetiska arv som förklarar det monetära intresset i det sociologiska perspektivet? Sen kväll efter en solig slitig gotlandsdag gör det inte lätt för hjärnan att fullfölja tankarna ;)

  3. Tack för tänkvärd läsning! Men tror du ändå inte att alla tjänster på något sätt ersätts med gentjänster, oavsett om det går att räknas i pengar? Dvs, en kostnad som är gömd och inte syns, men ändå utspelar sig i den sociala samvaron. Tänker på begreppet ”There ain’t no such thing as a free lunch”. Även om det är tråkigt att tänka så, så tror jag att det ligger en hel del i det.

  4. Det ligger massor i det! Cialdini beskriver det som den första av sex principer för att övertyga någon/sälja något. Jag har aldrig fattat varför vissa företag skänker prov på sina produkter. Tror dom att jag är så korkad att jag köper något bara för att jag får prova det? Och ja, det gör jag ju eftersom återgäldandet är så starkt betingat i oss, precis som du pekar på.
    Se http://www.petera.se/blog/sex-principer-for-effektiv-overtalning

    Men samtidigt är det ju spännande att det är en så tydlig gräns mellan monetära och sociala ersättningar. Jag bär inte ett piano för en snickers, men jag bär ett piano för möjligheten att få denna tjänst återgäldad. Även om den jag bär pianot åt är helt okänd och vi aldrig kommer att mötas igen :D Spännande!

  5. Pingback: Jag vaknade arbetslös | peterA.se - Ledarskap, självinsikt och mindfulness

Kommentera