Att inte bry sig om vad som förväntas

Med risk för att bli en av alla nyhetshoror som skriver om intressanta händelser och länkar till media :) så blev jag bara så glad idag på lunchen när jag läste att Peter Gabriel uppmärksammas med ett fint pris DN – Polarpriset till Peter Gabriel och José Antonio Abreu, SvD – Polarpriset till Peter Gabriel, SvD – Peter ‘Boring’ Gabriel – Gäsp, Aftonbladet – Gabriel får polarpriset :) Peter Gabriel är en av mina stora musikala idoler, som jag tyvärr glömt bort på senare år i ivern att hålla koll på utvecklingen inom nya musikspår ;) Detta inte helt ärligt dock, eftersom jag uppdaterar mig löpande med ny musik från både Depeche Mode och U2. Han har funnits med i intensiva och minnesvärda händelser i mitt liv, främst under slutet av 80 och början av 90. Hans Sledgehammer pumpade i högtalarna i diskoteken på Santorini 1987 när vi var på en två veckor lång klassfest, jag menar arkitekturell studieresa sista månaden i gymnasiet :) Efter Gabriels inträdande var den musikaliska extasen så stor att jag sällan kom håg mer av kvällen ;)

Likt andra av mig uppskattade människor så står Peter Gabriel för en stark egen uppfattning om vad som är rätt och roligt. Han skippade det extremt framgångsrika Genesis för  att köra solo. Lyckades göra framgångsrika plattor innan han ville göra annat, och hoppade på den spretigare och lte mer svårförstådda världsmusiken. Dock helt enligt hans eget intresse och tro på att det som känns rätt är det som gäller. Jag upplever att han har skitit fullständigt i vad som förväntats av honom och gjort det som känts rätt. Skillnaden mot Norström och Pirate Bay är att Gabriel vet vad som förväntats men som gjort annat :) Att spela i skådespelet men inte följa manus.

Så därför blev jag väldigt glad när jag såg att Gabriel fått ett pris :) och reflekterade över en annan variant av att hantera Goffmans syn på skådespel och masker ;)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *