Under ett par veckors tid har Victoria somnat efter avslappningsövningar. Jag har hjälpt henne att lägga sig så skönt som möjligt, slappna av i hela kroppen, stänga tankar och i hjärnan och släcka alla bilder för ögonen. När det blivit tyst och mörkt har hon tänt lampan i sitt eget rum. Fascinerande att få vara med henne om detta. Första gången hade hon lite svårt i början och se hur det såg ut men förstod ganska snabbt hur det fungerade och berättade om väggar man kunde slicka på. De smakade godis. Hon har sen succesivt möblerat med mer möbler och inredning och hon har testat att göra fler saker. Att hon kan göra allt i sitt rum är solklart för henne, och hon har flugit och lärt kompisar att flyga inne i sitt rum. Hon har skapat dörrar som leder till andra rum med intressant innehåll; nöjespark, skridskois, slalombackar och sist en hel badanläggning. Till den badanläggningen gick hon, marscherade fram till ettans svikt och hoppade i utan problem. Det har hon gjort i verkliga livet också, så det kände hon igen. Hon gick sedan till treans svikt, klättrade upp, tittade ner och gungade sedan långsamt på svikten medan hon kände det sköna pirret i kroppen. Sen hoppade hon i. Hon sjönk djupare än när hon hoppat från ettan, men hon simmade upp till ytan igen och in till kanten för ett nytt hopp. Jag lämnade henne för kvällen när hon skulle gå till ettans svikt och göra en volt :) Dagen efter pratade vi om det och då hade hon voltat från ettan och det hade varit jätteroligt och sen hade hon somnat. Kvällen efter gick hon dit själv och fortsatte träningen på både ettan och trean. Det ska bli roligt att se om det har någon effekt i verkligheten när vi åker till badhuset nästa gång.

Igår gjorde vi ett vitrinskåp i hennes bokhylla. I det vitrinskåpet stoppar hon fina minnen från stunde hon upplevt. I går var det snowraceråkning i snöstorm med en av hennes bästa kompisar som hon ville spara undan. Hon blundade, tänkte hårt på minnet från dagen, och vips fick hon en vacker juvel i handen som hon kunde lägga in i vitrinskåpet för att hämta i stunder som kanske känns jobbigare… Imorse pratade vi om hur det gått när jag lämnat henne med vitrinskåpet, och det visade sig att hon fortsatt att lägga in minnesjuveler i vitrinskåpet. Hon gav något exempel också. Det mesta tror jag att hon glömt, men nånstans så känns det som att det lagras saker i henne.

Det som är roligast i allt det här är att Victoria själv tycker att det är så kul, och så mysigt. Hon frågar varje kväll om vi kan gå till rummet. Någon gång har vi hanterat jobbigare saker som inträffat – att inte våga göra saker, eller inte våga försöka. Emilia är bara fem och har svårare att slappna av och blunda och föreställa sig sitt rum, men vi har provat och hon vill också, men inte lika ivrigt som Victoria så det blir lite lugnare tempo med henne. Oavsett om det ger konkreta effekter som mental träning så är det i alla fall ett skönt sätt att kunna prata om det dagliga livet med sitt barn :-)