Suck. En tår i ögat. Arne Næss har dött. Jag som aldrig hann träffa honom. Än mindre sätta mig in i allt han producerat, tänkt och betytt. Märkligt att mitt första inlägg om den store Næss gjordes bara veckor innan hans bortgång. Skumt. Eller så är det inte så konstigt eftersom vår norske vän var 96 år. Jag har fortfarande hans kärlek till den lilla tøygrisen i färskt minne. Likaväl orden från Arne Næss som jag fick till mig på min MiL-utbildning 2004; “Människor som utstår och genomlider svårigheter och umbäranden tillsammans, tenderar att vilja varandra väl.“. Det har följt med mig sedan dess och det stämmer oavsett om det är i den bråkiga skolklassen med mobbingtendenser till den prestigefyllda ledningsgruppen fylld av konkurrens och känslokyla :) Att få chansen att förstå mer om varandra, att se svagheter likväl som styrkor och att få dela ett mål med någon annan – det är stärkande för relationen!

Om jag imponeras av Arne Næss även efter hans bortgång imponeras jag mindre av den märkligt iskalla rektorn Britt-Marie Johansson som förbjudit och avstängt elever som burit slöja för ansiktet, en så kallad nikab: “Dom [männen] kommer att sitta och prata mot en svart vägg” och “Vi är inte villiga att kompromissa“. Jag har svårt för slöjor och andra skylande klädesplagg på kvinnor, för jag kopplar det till ojämlikhet och förtryck även om det är kvinnor som själv vill bära plaggen. Men, jag är för dåligt insatt för att ha en stark åsikt och tycker ju att det är ordning och reda med både underdel och överdel på kvinnor som besöker badhuset :) Däremot spelar det ingen roll huruvida jag känner mig bekväm eller ej med duk eller slöja! Vi måste bestämma oss som land hur vi ska ha det. Det kan inte vara upp till vilken rektor som helst, att med vilka argument som helst tillåta eller förbjuda ett plagg som har så stark kulturell och religiös betydelse.

Det Arne Næss pratade gott om, att vilja varandra väl, visade Britt-Marie Johansson inga spår av. Och det är det minsta vi kan begära i debatten kring förbud av kulturella persedlar – en önskan om att försöka förstå ALLA som deltar och påverkas av situationen och att vilja dem väl!

Basta!