En dag på isen med egenhändigt tillverkat pimpelspö, med fjällens vackra toppar klädda i kritvit snö och med solen som skiner på oss små mäniskor ger en sån total avslappning och skön reflektion över vardagens dunkla gråhet :) Jag fick inte ett napp, och kände ingenting, medan de övriga både såg och kände och fick upp vacker röd fisk. Men, att inte få fisk, det spelar egentligen inte så stor roll. Att få vara ute, låta vårsolen steka en tvättbjörnsbränna i ansiktet och frysa lite åt den kalla västandvinden – det är tillräcklig lisa för min själ.

Jag börjar nog bli gammal, för precis så gjorde ju min pappa när jag var liten. Han agnade min och brorsans pirkar med maggot, han borrade hål och rensade dem från is med sina bara händer, och lagom tills vi började frysa så fanns en mysig eld att värma sig vid och korv att grilla. Han hann inte fiska så mycket men trivdes med livet på grund av just allt detta.

Det är skönt att isfiske-curla lite :)