Prioriteringar – digitala eller analoga

Ibland pratar vi om något viktigt som måste prioriteras, ett projekt, en kund, en åtgärd eller kanske, som för mig, en generell justering av innehållet i våra arbetsdagar. Det är väldigt svårt att prioritera, eftersom att välja och peka ut det som ska få vår uppmärksamhet och tid innebär att vi samtidigt väljer bort! Vi måste sluta att göra andra saker, och det är svårt eftersom det innebär en risk att vi känner ett misslyckande och kanske blir mindre omtyckta av andra. Eller ännu värre – av oss själva.

Vi kan dessutom anta att en rätt stor del av oss som har ansvarsuppdrag, där vi inte blir instruerade åtta timmar om dagen utan där det krävs en egen planering och prioritering, är väldigt ambitiösa och vill göra ett bra resultat. För oss är det då ännu lite svårare eftersom vi gärna lägger till ännu fler saker att göra, för att vara ännu lite duktigare, men vi har fruktansvärt svårt att plocka bort.

Har vi dessutom ett bristfälligt beskrivet uppdrag (och hur många av oss sitter inte i den prekära situationen? ;) ökar ofta mängden arbetsuppgifter som hamnar i prioriteringsperspektivet. Vi tenderar ju att övertolka resultatkraven och överkompensera insatserna. Det är därför jätteviktigt att inte prioriteringsfrågan underskattas, och då krävs också en tight kontakt med närmaste chef för att få hjälp och stöd i de val som uppstår. För krasst konstaterat är det ju nu företagets strategier utförs praktiskt, när jag väljer att göra A istället för B. Att inte ge chefer och andra ledare i organisationen det stödet i prioriteringen riskerar att lämna organisationen ensam i tolkningen av mål, vision och strategi.

Men, även om tankarna ovan är kloka, och är lätta att förstå för oss alla rent mentalt, så resonerar vi fortfarande som om att prioritering handlar om att sluta göra vissa saker och välja att göra andra saker. Det är ju aldrig så enkelt. Det är sällan så digitalt – noll eller ett! Det är mycket som jag som person eller vi i företaget måste göra oavsett om det är prioriterat eller inte. Prioriteringen mellan intern ordning och reda mot externt arbete med försäljning och marknadsföring är ju intressant men vi kan ju inte välja bort något av dem helt. Beroende på läget i företaget finns det naturligtvis olika behov vilket styr prioriteringarna mot olika håll, men det kommer ju aldrig att bli så att ett internt städarbete, hur prioriterat det än anses, blir det enda som görs under en period! Det kommer alltid att finnas försäljningsarbete och marknadsföringsarbete. Det vi menar med att prioritera städarbetet är att vi lägger ner mer kraft på det arbete. Ledningen lägger större tyngd på dessa frågor i uppföljningen, och det kan ges mer resurser än till annat arbete.

Plötsligt blir det inte digitalt längre (1-0) utan analogt, det vill säga 80-20 eller 70-30 eller någon annan fördelning. Vi lägger kraft och tid på det som är viktigt för närvarande och minskar på det som är mindre viktigt. Då blir det genast mer kraftfullt men samtidigt mer komplext, för den här bilden ska kommuniceras så att alla berörda förstår och gör på rätt sätt. Det är ju väldigt lätt att digitalt bara leverera det som efterfrågas och låta bli sånt som inte uppmärksammas lika mycket. Att förstå att det är en analog fördelning som avses kräver större förståelse och mer disciplin.

Plötsligt utmanar vi alla de överambitiösa som vill leverera maximalt resultat i alla uppdrag. Det går inte längre att göra ett perfekt resultat för det räcker varken tid eller resurser till. Nu förväntas jag leverera good-enough på ett flertal arbetsuppgifter för att lägga kraft och kvalitetsfokus på det som är högst prioriterat. Det svider och är svårt att ändra på.

Att ändra vanor är svårt, och kräver hjälp och stöd. Antingen ger ledningen ovanför det stödet eller så tar vi hjälp av extern part. Utmaningen är att samma symptom sannolikt existerar på alla nivåer i organisationen, det brukar vara rätt sköna parallellprocesser. En kultur i att försöka göra allt brukar ofta komma uppifrån, och då hjälper det inte om insikten och prioriteringsambitionen finns längre ner. Då behövs det hjälp utifrån som kan guida och coacha den högsta ledningen i det mest prioriterade arbetet av dem alla – nämligen att börja prioritera på ett tydligt och effektivt sätt :)

Och det är då jag kommer in och hjälper till, för det är ju det jag är så jäkla bra på ;)

3 thoughts on “Prioriteringar – digitala eller analoga

  1. Just precis, det stödet behöver ledning, chefer och andra ledare och det har de fått, under ganska långa perioder har ledningar ”unnat sig lyxen” att åka iväg och lärt sig prioritera/prioritera ner/bort osv. Fast du kan i all oändlighet :-) ge dem det stödet för lika fullt sprider det sig inte ner till resten av organisationen.
    Lika fullt lämnas folket med en hoper upp-prioriterade uppgifter
    (s.k. priogifter hahahaha)
    samt en hel massa gamla som de VET också måste utföras och den där analoga prion 30-70 eller 20-80 har inte aviserats tydligt. Konsekvenserna är sällan utredda och så jobbar folket fler och fler timmar, mindre nöjda med sig själva och förbannade på chefen som inget fattar.

    Just nu har jag ingen bra lösning på det här trots att feber gett med sig en smula…Men tack vare bland annat dina tankar samlar jag på mig och återkommer kanske till en vecka nära dig.

  2. ”Problemet är lätt att se, lösningen är svår att finna och omöjligt att implementera” /Okänd filosof 2005 :)

    Det du beskriver är en kombination av 1) Oändlig delegation med obeskrivna uppdrag, 2) Överambition och prestationsångest samt 3) En göra-allt-kultur med oförmågan att prioritera! Det är en otroligt jobbig mix där de längst ner vet vad som behöver göras, men de får fruktansvärt dåliga förutsättningar från de där uppe att göra det.

    Jag har hört en högt uppsatt chef kommentera ”Jag hoppas styrelsen fattar beslut inom kort så att vi får bra förutsättningar till fortsatt effektivt arbete!” och misstrodde med både språk och kropp sin ledning totalt! En oändlig delegering med ”Gör något bra” bara du gör allt vi kan tänkas be om kan knäcka vem som helst.

    Kombinerar vi sen med 4) Fokus på negativa avvikelser så får vi dessutom en destruktiv gnällkultur med brist på beröm och cred och stärkta ryggar. Så din feber verkar inte vara något hinder ;)

  3. Tror att vi skulle kunna göra nåt väldigt bra att de här klokskaperna. ;-)

    Å dessutom, så skönt med en människa som i fyra punkter kan sammanfatta mina känslor i ord! Vilket team…Vi är ju bra juh!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *