I en artikelserie och tillika en webbdiskussion (DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6) försöker DN att väcka frågan om jämställdhet och andelen kvinnliga chefer i ledande befattningar. I artikeln kommenterar bland annat Monica Renstig att majoriteten av de som genomför akademisk utbildning är kvinnor, men att det är männen som har toppjobben. Det visar på samma resultat som i min slutrapport Makt och underordning i arbetslivet på sociologikursen nämligen att kvinnor diskrimineras på flera sätt i många situationer. De läser mer men har lägre kvalificerade jobb. Fler kvinnor än män arbetar deltid eller på projektanställning och vikariat. De har lägre löner och sämre möjligheter till utveckling.

Problemet är dock inte att företagen diskriminerar dessa kvinnor! Det är så fascinerande att läsa dessa rapporter och artiklar som studerar något fenomen som att det är skilt från oss själva. Det är alltid företagen och dess ledning som inte lyckats rekrytera fler kvinnor till toppjobb. Det är regeringen eller politikerna som misslyckats med att stävja den ojämlikhet som råder mellan könen, och för all del övriga diskrimineringsperspektiv, etnicitet, funktionshinder, ålder, sexuell läggnings osv. Lägg av. Denna ledning och dessa politiker består ju av såna som dig och mig!

Aldrig är det artikelförfattaren själv som agerar fel. Aldrig är det forskaren själv som beter sig som den diskriminerande pöbeln. Aldrig är det jag som bidrar till att vårt samhälle diskriminerar människor. Så vems är då felet? Det är alltid någon annans fel! Antingen är det systemet, och då har vi fegat ur ordentligt och skyller på mojänger så som de politiska strategierna, eller något luddigt som företagen som inte varit tillräckligt effektiva. Eller så är det andra människor, som företagsledarna eller politikerna som misslyckats att fixa det vi alla vet måste fixas.

Det är dock aldrig jag eller du som utpekas! Vi går fria, för vi är ju så otroooligt fördomsfria och självmedvetna. Vi ser ju inte till att skopa åt oss av kakans godaste delar. Vi tjänar inte mer pengar än våra fruar. Vi sköter hemmet i lika stor grad. Om vi är män alltså. De av er som är kvinnor ser naturligtvis till att inte vara den som arbetar deltid för att vara hemma med barnen, eller accepterar en lägre lön för att du varit mammaledig, eller jobbar med något som du är överkvalificerad för eftersom det är så svårt att få bra jobb nuförtiden.

Nej, ska vi fixa fördomarna i vårt samhälle måste vi börja med oss själva. Hitta människorna som vill berätta om sin situation, som kan berätta hur det känns att sätta löner efter, vad man själv tror, objektiva bedömningskriterier för att sedan upptäcka att det är en skev fördelning mellan män och kvinnor. Den märkliga insikten jag en gång fick, när en ung och smart kvinna i chefsposition i min dåvarande ledningsgrupp hade frekvent högre löner på killar än tjejer, och det märkliga samtalet vi hade om vad det kunde bero på. Tjejerna var duktiga. De var duktigare än killarna, men fick ändå lägre påslag!? Trots att de hade lägre löner från början. Sjukt och konstigt.

Gå till botten med dessa vardagssituationer och sluta peka finger på dom som är så dåliga, utan bjud in dem som vill bjussa på sina fördomar så att vi kan få bra exempel på hur man kan göra bättre. Människor som inser att den som fattat att hon aldrig blir perfekt är den som är perfekt ;)

Efter att ha haft en varm och slö helg med lagom uppvarvning på söndag kväll ser jag tendenser till en viss korrelation mellan besöksfrekvens på bloggen och utomhustemperaturen :) Möjligen kan blogginläggen räknas hit också, men främst ser jag det på besöken.

När det är dåligt väder och kallt ute är det fler som läser än när det är varmt och fint ute. Nu när vi är nära semester och det är 30+ ute så är det få som mäktar med att bloggsurfa.

Själv längtar jag efter barnen och efter semestern och orkar inte tänka så mycket just nu. Men i avslappningen föddes ändå en tanke i helgen. Jag undrade om den sill som jag älskar att äta med kokt nypotatis verkligen är så god som jag tror eller om det är så att jag socialiserats att tro att sill och potatis är gott. Kanske mina föräldrars faiblesse för inlagd sill (och sill i andra former också, så även strömming) har gjort att jag upplever mer än sillsmaken när jag käkar denna rätt? Får jag i mig en dos minnen och socialt igenkännande tillsammans med fisken och potatisen?

Hur ska jag kunna skilja på den biologiska smaken och den sociologiska smaken? Hmmm…svårt. Kanske det går att experimentera med ;)

Wow, vilken titel :) Det är Edward R. Tufte som skrivit en fenomenal bok om hur man på det tydligaste och mest informativa sättet presenterar statistiskt data grafiskt. Han går igenom historien och visar på mängder av fina exempel på hur presentatörer använt olika sätt att göra det komplicerade lätt att ta till sig för läsaren. Allt från lite svåröverskådliga bilder över förekomsten av olika sjukdomar USA per kön och etnicitet till magnifika presentationer, ja rena mästerverk, av Charles Joseph Minard. En av hans mest kända bilder är Napoleons mars 1812 där han med enorm träffsäkerhet på kartan visade den väg som hären tog, de slag de utkämpade och de förluster de led. Det är så snyggt och enkelt att ögonen tåras :) Boken innehåller fler exempel på Minards verk och de är verkligen ledstjärnor för oss som gillar att presentera material med bilder.

Det som gör boken så bra är inte bara att den är illustrativ och lätt att förstå, i övrigt ett viktigt rekursivt krav på en bok om grafiska illustrationer ;) Nej, den är dessutom pedagogisk i sitt upplägg med historisk tillbakablick, diskussion om grafisk integritet och sanningsenlighet, teori om datagrafik (obs, ej att förväxla med datorstödd grafik :) och ett helt kapitel enbart ägnat åt chartjunk. Chartjunk är bläck som använts till ingen nytta. Dekorationer eller onödigt krångliga diagramtyper. Ett 3d-diagram med tvådimensionellt data, färger som bara stör utan att förenkla osv. Jag har i många bilder fallit i den här fällan men försöker nu att hålla mig till väsentligheter. Kanske någon av er drabbas av mina grafer och håller mig emot, men då inbjuder jag till diskussion nästa gång jag visar upp ett alster som inte är lätt att förstå ;)

Tufte hinner också med kapitel om data ink maximation som ju är självbeskrivande, och är så enormt häftigt teoretiskt torrt som man kan bara tänka sig. Men det är samtidigt så otroligt lärorikt att se i bilder hur en presentation kan förenklas och göras renare. Mitt renessansöga gillar dessutom de enkla strikta linjerna som Tufte förmedlar, så om du är en barockmänniska så kanske du inte hittar din idol här ;) Estetik och teknik avslutar boken och naturligtvis så går Tufte igenom teorierna bakom det gyllene snittet och den gyllene rektangeln, min absoluta favorit!

Gyllene snittet: Sträckan B förhåller sig till sträckan A så som sträckan A förhåller sig till sträckan A+B. Jag förklarade detta för barnen i lördags och gav exempel på bildspråk där detta varit ledande. De nappade på idén och började hitta egna exempel på det gyllene snittets påverkan på vår oss och vår omgivning :D

Alla som arbetat med mig på något sätt kan inte ha undkommit mina grafer och presentationer :) Jag har en förkärlek för bilder, fotograf och metaforälskare som jag är, och försöker alltid att klä orden i lättförståeliga bilder som kan förmedla (för såna som mig) snabba och tydliga budskap. Edward Tufte är en idol och jag har läst flera av hans böcker. Inser ju nu att jag borde skriva någon recension av dom, men hinner nog inte före semestern ;) En av hans böcker innehåller det grafiska mästerverket över Napoleons tragiska mars 1812, och den är helt fenomenal och en förebild som jag aldrig kommer att nå upp till hur jag än försöker :)

Jag hittade i en av kollegieblocken en mängd olika handritade tabeller och grafer som sammanfattade de register som Pepreg [Peter Axelsson Registry] höll koll över. Redan för tjugofem år sedan satt jag alltså och ritade grafer och presentabla vyer över min produktion, snyggt skuggat med blyerts i brist på erforderligt IT-stöd ;)

Att rita det en gång var ju ofta enkelt, men när jag skulle ändra blev det jobbigare :) Vilket slit, och vilka minnen…

I förrådet hittade jag också alla mina registerblock :) I dom höll jag ordning på allt jag behövde hålla ordning på. Det var ganska mycket märker jag ;) Jag höll ordning på alla mina serietidningar till exempel. Då menar jag inte att jag hade dom i en hög eller i tidskriftsmappar, och inte att jag bara skrev upp vilka tidningar jag hade. Nej, jag var mer systematisk än så. Jag startade ett företag, Pepreg [Peter Axelsson Registry], som enkom fanns till för att hålla ordning på allt jag behövde ha ordning på. I exemplet med serietidningarna fick Pepreg information från PST [Peters Svenska Tidningar] som var en subsidiary till Pepro [Peter Axelsson Production]. Pepro var på sitt sätt moderbolaget över all min produktion som innefattade allt från samlande av serietidningar och album, systemutveckling av spel och administrativa program, serietecknande, spelframtagning, arkitektur och en mängd andra verksamheter :)

Det här blev efter ett tag rätt stökigt att hålla koll på, så jag skapade då ett system över systemen, så att jag kunde ha koll på kollhållningen, så att säga. All verksamhet katalogiserades, kategoriserades och numrerades för att kunna koppla rätt artefakt till rätt verksamhet. Jag skapade ett eget datumsystem som utgick från födelsen av Pepro och en numreringsmodell enligt god logisk ordning. Helt otroligt vad jag kan känna igen mig i detta. Jag kan blicka tillbaka till den förkortningsstruktur över organisationen på Försäkringskassan som jag skapade, trots mångas varningar om hur onödigt det skulle vara. Den används än, och även om inte förkortningarna är desamma så är strukturen bakom sig lik :) Och allt hänför sig en system som Pepreg tog fram Peproåret 02 :)

Just det svenska serietidningsregistret hade 072500-02001 och varje sida reggades med detta nummer plus sidnumret adderat på slutet. För varje objekt i samlingen gällde såklart PST-nr och titel, pris och inköpsdatum, men också vilket skick tidningen var i och vilket värde den hade på begagnatmarknaden. Jag numrerade alla inom respektive titel för att lätt se hur många av en viss sorts tidning jag hade, och jag hade ytterligare en nummerserie som gick tvärs igenom alla serietidningssamlingar (PST, USS och PAP) för att snabbt ha koll på totala antalet seriesamlarobjekt. Alla tidningar pärmades in i speciella samlarfickor av syrafri plast och sattes in i pärmar som numrerades (!) enligt titel och löpnummer inom titeln. Så jag höll på, inte klokt :) Dom små symbolerna som ser ut som ekrar och halvfyllda ringar visar om det är något speciellt med just den tidningen. Jag hade nämligen ett specialintresse för förstanummer och kompletta årgångar eller publikationer, och symbolerna visar om det är ett förstanummer (halvcirkel) eller sistanummer (ekrar).

Jag höll på med serietidningar till i mitten av 1990-talet och nådde ca 2000 objekt, varav drygt tvåhundra förstanummer och hela utgåvor av flera 80-talsserier som X-Men, Spindelmannen och udda titlar som Epix, Pox, Elexir och Crack (endast tre nummer utgivna!). Dessa steg skyhögt i pris på begagnatmarknaden efter bara några år, och för ett fint exemplar av de första numren kunde vara värt 4-500 kronor. MEst stolt är jag nog över de kompletta samlingarna av Mysterieserier och Månriddaren som jag verkligen gillade. Serieboken om Watchmen är en klenod som jag fortfarande har kvar eftersom den fått stoltsera i bokhyllan hela tiden tillsammans med Kalle Ankas guldböcker och en märklig seriebok Maus, om andravärldskrigets fasor. Men, en natt gick ett rör i källaren sönder och stadens avlopssvatten steg upp över kartongerna med tidningar och samlandet var över.

Vilka minnen…

Jag har härjat i förrådet en tid nu. Det har varit för trångt och för stökigt därinne, och när vi knappt kom in själva för all bråte var det dags för rensning. Jag är ju en sparare så det tog emot att slänga, men slängde gjorde vi. Gamla trasiga grejer och sånt som sparats i onödan, vilket dock ska sägas är väldigt få prylar av allt därinne :) Det blev rent och fint och mycket mer plats, och till på köpet hittade jag några gamla anteckningsblock från mina tidiga dagar. De är drygt tjugofem år gamla så det börjar vara arkeologiläge när jag öppnar dem, med vördnad såklart ;)

Det som är extra roligt är att jag, förutom alla  minnen av tider som flytt och bilden av en ung mans sökande efter livet och dess innehåll,  kan känna igen mig och se ett beteende i mig själv som finns kvar än idag. Märkligt tycker jag, även om det ju är så att ränderna inte går ur så lätt ;) Jag har till exempel kvar det första administrativa programmet jag skrev :) Det var 1983, och jag hackade ihop det på en nyinköpt Vic64 som hade 38 911 bytes ledigt när man startat den. Programmet och datafilerna lagrades på band, och det tog en stund att ladda så det var ingen turbofart direkt, men programmet skulle inte stödja någon högintensiv produktionsmiljö utan ge stöd i att hålla kontroll på bodar på byggarbetsplatser och förenkla administrationen av dem. Jag hade nyss fyllt sexton och fick en hel ocean att lära mig ur genom denna dator, inköpt för 5 995 sek plus bandstationen för 695 sek. TVn att koppla den mot fick jag av pappa, som också blev min första uppdragsgivare.

Jag utvecklade en del program till hans företag och lyckades tjäna ihop både en Commodore 128 med bildskärmen Commodore 1902 och diskettstationen 1571 (med turbo burst mode :) som jag tror jag köpte 1985, samt en Atari 1040ST med hårddisk på 20Mb och två bildskärmar som jag köpte i Sundsvall 1987 :D Vilken utveckling! Med Commodore Basic och 38kB minne och lagring på tape till Modula-2 och 1024kB ram och en hel hårddisk på 20Mb. Detta på bara ynka fyra år. Idag sitter jag med 3GB RAM och 1450GB disk men skriver inte ett ynka program, förutom något php-script här på webben då ;)

Vilka minnen…

Det här är en riktig tegelsten, tung, pretentiös och med många och flortunna sidor :) På de 652 sidorna i Sociological Theory går George Ritzer igenom de sociologiska klassikerna, den sociologiska historien samt de största och viktigaste teorierna. Utöver allt detta innehåller boken dessutom circa 150 sidor till för inledning, referenser och index :) Snacka om tegelsten och seriös kurslitteratur.

Den har boken har jag alltså haft som obligatorisk litteratur i grundkursen i sociologi, och jag har haft nytta av den i alla delkurser. Den täcker inte allt, men har gett hjälp och inspiration oavsett vilket område jag arbetat med. Den går igenom de klassiska sociologerna såklart, Marx, Weber och Durkheim som får varsitt stort kapitel som täcker in deras liv och produktion rätt rejält. Utöver dessa listas många olika teorier, bland annat symbolisk interaktionism som vi läste om tidigt på A-kursen och som jag tyckte förklarade massor kring mänskliga relationer. Men också texter om Ethnomethodology, uppfunnet av Harold Garfinkel, var väldigt intressanta. Just det här att vi tror att vi människor är rationella när vi i själva verket drivs av helt andra krafter, är ju något som färgar hela min vardag. Att driva förändringsprocesser, oavsett vad de innehåller och syftar till, innebär att möta människor som resonerar praktiskt om sig själv och livet, och sällan agerar så rationellt och logiskt som vi för ofta tror.

Dessutom så adderas ytterligare ett perspektiv till teorin, och det är att vi allt för sällan reflekterar över oss själva och vårt handlande, och att vi har för låg självmedvetenhet och okunskap om hur vi påverkar vår omgivning. I min sista rapport på A-kursen tog jag upp just detta fenomen, att vi kan med det sunda förnuftet veta att ett diskriminerande agerande är felaktigt på flera grunder, men när vi sedan hamnar i olika situationer handlar vi omedevetet mot våra egna övertygelser på grund av andra behov som vi bär inom oss. Det kan vara osäkerhet eller rädsla inför okända människor som inte liknar oss själva, mönster som vi socialiserats in i under vår uppväxt, starka känslor som väcks och som sätter det sunda förnuftet ur spel. Att vara medveten om sig själv och andra och de strukturer vi lever i gör att vi har lite enklare att agera enligt den moral vi bär på. Att prata om hur vi bör göra och vara hjälper oss senare när vi är inne i samma situation igen. Eftersom jag är en Action-Reflection-Learning-kille som reflekterar varje vaken sekund så tycker jag det är väldigt spännande :)

Jag har använt boken Rapporter och uppsatser av Jarl Backman mycket under mitt tassande första år som sociologistudent på A-nivån. Den är klar och redig och visar på visuellt mycket tydliga sätt hur man ska formattera sina uppsatser och hur man ska behandla information på olika sätt. Jag har skapat försättsblad, rubrikmodeller, hittat en form för dessa viktiga referenser, skapat olika typer av dispositioner osv. Det finns massor att hämta ur boken som dels är ett måste, men också en tips till dig som vill skriva något som andra ska läsa :) Många av instruktionerna i boken är allmängiltiga och behöver inte kopplas enskilt till vetenskapliga rapporter. Det funkar lika bra i ett PM eller en konsultmässig genomlysning.

Alla texter tjänar på att ha en början, en mitt och ett slut, typ ;) Koppla den här boken till retorik och konsten att övertyga så har du två verktyg som gör dig grym i de textuella grupperna på jobbet eller skolan ;)

Jag ska visa upp ett dokument inom kort som visar min ådra för att hålla-koll och att sammanställa saker :) Hittade nämligen ett block från början av 80-talet där jag förde bok över alla serietidningar jag köpte och hur mycket de var värda. Det visade att jag hade samma egensinniga behov av att hålla reda på prylar redan då. Det har ju inte minskat direkt ;)

Har firat midsommar i Tärnafjällen. Fantastiskt väder och superskön avkoppling med familjen :) Jag har invigt barnen i fiskets ädla konst och de har tränat på att kasta med sina nya spön. De är superduktiga och pappan är mycket stolt. Vi har slappat och ätit god mat och gjort gemensamma mysiga saker. Okej, jag högg lite ved så att ryggen ömmar, men det var rätt skoj det med ;)

På hemvägen från Tärnaby, i en bil utan barn som stannat hos mormor för två veckors sommarlov, var jag körkortsrädd och höll mig till hastighetsbegränsningarna hela vägen! Skittråkig körning, men oj vilket prydligt bensinförbrukningsrekord, och jag och Mia hann i lugn och ro, utan hets och stress och baksätesbråk, lyssna på den nyinköpta talboken extra länge :) I och med en del vägarbetsavsnitt och en första specialsträcka på grus så var snitthastigheten inte så där värst imponerande, men i samma grad som den var låg dök också bensinförbrukningen. Med en stor och fet A6 Quattro med V6a och på 19-tummare med 245-profils däck lyckades jag hålla bensinen nere på 0,67 l/mil :D Borde vara omöjligt med en så stor bil men med ägg under foten, hehe, så slår man världen med häpnad :)

Det här är häftigt! Lucid Dreaming :) Det är ett begrepp som det finns massor med kunskap om där ute på nätet. Kolla bara på lucidity.com som är en sajt med böcker, kurser och mängder av information. Jag hade ingen aning utan råkade stöta på begreppet när jag skrev ett annat blogginlägg och insåg att det jag gjort under några år är ett vedertaget fenomen. Så jag var inte unik i det fallet heller ;) Det finns andra som skrivit om detta också, kolla Martin och Bebisfjant och MissMagicGirl.

Så vad är då Lucid Dreaming? Jo, det är när man påverkar och styr sina egna drömmar :) Yep, att i drömmen vara medveten om att du drömmer och därefter styra ditt eget agerande och de händelser som uppstår. Det är riktigt häftigt när det händer. Och om man kommer ihåg drömmen efteråt, såklart.

Det började för mig när jag mitt inne i en konstig dröm (hur många är inte det) hade båda barnen högt uppe i ett höghus och det var krig och oväder och mängder av fientliga soldater och helikoptrar och annat som hotade dem. När plötsligt ett av höghusen exploderade så där hollywood-mässigt insåg jag med full kraft inne i drömmen att det här ju måste vara en dröm. Det finns inga höghus i Sundsvall, och de exploderar inte på det sättet :) När jag fattade att det var en dröm kunde jag ju göra vad som helst. Det här är ju en ide som kommer från en klassisk tecknad serie med Two Lazy Crows som i en film där de blev jagade av en polis insåg att de var tecknade figurer och därmed kunde göra vad som helst :) De fixade ett badkar som de paddlade med genom luften. Allt var skoj tills polisen insåg samma sak och hittade på egna motmedel.

Med insikten om att det bara var en dröm kunde jag klättra uppför väggen på huset, ducka för alla kulor och stå emot alla granater. Jag krossade fönstret till lägenheten där barnen fanns och med dem på axlarna flydde jag fältet. Varför jag inte flög upp har jag fortfarande inget svar på. Jag tror att man fortfarande är begränsad till sin vakna intelligens ;)

Hur går det till? När man lägger sig kör man en kort avslappningsövning för att hamna i rummet mellan sömn och vaket. Därefter upprepar man, tills man somnar:

Jag är medveten i mina drömmar
Jag styr själv mina drömmar
När jag vaknar kommer jag ihåg mina drömmar
I natt drömmer jag om …

Och så byter man ut … mot det man vill drömma om. För att i drömmen förstå att man drömmer så funkar det att titta på något som är skrivet, löpsedlar till exempel. När man tittar tillbaka är det sällan samma text eller bild som förra gången. Då vet du att du drömmer. För att göra det mer effektivt så kan du träna det i vaket tillstånd så att du regelbundet tittar på planscher, löpsedlar, böcker osv för att se om det är samma utseende när du tittar tillbaka. Det finns mängder av sätt att framkalla lucid dreaming på, och jag har nog inte fått det att funka fler än fyra-fem gånger kanske. De gånger det fungerat har dock varit helhäftiga :D

Så ta nu chansen under midsommar. Försök att skippa blommorna under kudden i år och bestäm själv vem du vill möta i midsommarnattsdrömmarna ;) Eller börja med att läsa en bok, kanske Lucid Dreaming – Gateway to the Inner Self.

Jag vill också rikta ett särskilt tack till Oscar för uppmuntran och fler tips på bra böcker och författare. Stephen Laberge har skrivit ett flertal böcker om drömmar och hur man kan styra dem – lucid dreaming – och där finns mycket att hämta för den som är intresserad. Ett exempel är Exploring The World of Lucid Dreams. Laberge har forskat i drömmar och deltagit i framtagandet av ett verktyg för att underlätta vägen in i lucid dreaming. Den går ut på att man sätter på sig en mask som känner av när man kommer in i drömsömn. Då blinkar ett antal dioder framför ögonen. Ljuset från dem kan upptäckas bakom de stängda ögonlocken och registreras i drömmen som ett tecken på att du drömmer. Det känns nästan som telefonerna i Matrix :)