Vaknade i morse med ledvärk och varm panna. Borde kanske ha stannat hemma men vi arrangerade slalomtävling och tjejerna skulle delta så det var liksom en stor apparat som rullade framåt med start kvart i sju på söndag morgon! Att ändra dess riktning var det inte läge för. Ambitiös som man är så bet jag ihop och åkte. Jag stod som portdomare och fotade samtidigt. Alla åkare. Och omgivningar och annat som var spännande.
När vi kom hem efter dagen mådde jag riktigt illa med feber och ont i hela kroppen. Jag duschade och gick och la mig. Jag tänkte att bilderna från tävlingen hinner komma ut på nätet en annan dag. Jobbmejlen kan jag checka imorrn. Läsandet i kognitionsboken hinner jag med. Jag valde att sova istället.
Kan man då säga att jag valde hälsan istället för ambitionen, och att jag la ner mina krav en stund? Eller är det fortfarande ambitiöst att sköta om sig på rätt sätt och göra det som är rätt?
Who knows…
Krya på dig. Hur det är med ambitionerna vet jag inte.
Kroppen är vår vishets boning. Ibland kallar den oss till oss. Kräver att vi lyssnar ordenligt. Njut av stunden i den stillhet som du får. Du vet att barnen växer på sommarlovet – kunskapen växer också. Så låt allt du vet och tagit in få blomma upp och ut medan kroppen håller dig stilla. För du kanske inte vet vad din riktigt stora ambition är.
Sov Peter Sov, annars kanske du får ont i en tand också! :)
Har nog mest sovit idag. Även om jag på slutet av dan blev för pigg för att orka vila och petade på en tidrapportsammanställningsflik ;) Förhoppningsvis mognade något under sömntimmarna…