Drygt femtio procent av de som testat Simons och Chabris basketpassningsfilm missar att se gorillan som går igenom scenen! De är så fokuserade på att räkna passningar att de helt missar att det går in en gorilla och slår sig för bröstet. Om det hade varit endast vitklädda i scenen hade det varit lättare. Det finns något som kallas grabbiness som gör att vi snabbt reagerar på något som rör sig i perifiering och som skiljer sig från det som redan finns där. Men en svart gorilla i en scen med rörliga svarta figurer försvinner lätt :) I en helt stilla scen där vi till exempel fokuserar på en ensam blomma i mitten märker vi direkt om något skulle röra sig ute i kanterna. Vi är fantastiska på att detektera rörelser och förändringar.
Men Simons och Chabris skulle inte vara forskare om de inte försökte göra det lite svårare för oss försökspersoner. Testa nästa video och se om du kan räkna antalet passningar mellan de vitklädda.
Ja, det här är spännande. Vi har med framgång använt den här filmen för att pigga upp middagsbjudningar med släkt och vänner.
Det allra märkligaste är kanske dock att vi är så omedvetna om hur lite vi egentligen tar in av omgivningen.
/LEO
Ja, det är ju så med släkt och vänner. Man behöver något externt media för att få fart på dem ;) Men visst är reflektionen över vår övertro på vår perception väl värd att lyfta fram!
Kanske något att ta till på jobbet också ;)
Skjuter hål på myten att alla känner apan ;0)
Hehe, eller hål på myten att alla ser apan ;/)