Min evinnerliga fåfänga är skön att ha

Jag är på resa med en övernattning. Jag har tidigare rest med fullt bagage, en väska som är maxanpassad till SAS kabinutrymme för handbagage. Den här resan tog jag åt mig av pikarna, och anpassade mig till Sundsvallsflyg mindre kabinvolym. Jag packade i laptopväskan :) Det innebra bland annat att jag fick raka mig med tvål istället för raklödder eftersom jag inte hade en tillräckligt liten raklödderflaska och glömde sedan att köpa på Bromma :( Det passar sig ju inte riktigt med skäggstubb till kritstrecksrandigt :) Så skönt att va lite fåfäng ;)

Har också två små röda prickar i ansiktet. Jag skyller på all Nutella som jag tryckte i mig till Matrix i lördags :) Kanske inte rätt kost direkt, men oh så gott och jag hade inte käkat Nutella på tio år kanske. Då får jag ta en del blessyrer då… Tur att jag inte kör med smink eller liknande. Det hade kunnat bli en fåfänglig virvelvind utan slut ;)

Att jag har samma kläder idag som igår…känns lite märkligt men det klarar jag. Ja, alltså, då är det ju kostymen och skorna jag menar. Jag har ju bytt resten. Jag fick tradea hemma igår morse, så alla smarta dokument om Balanced Scorecard fick lämna plats för skjorta, t-shirt och underkläder :) Men Kotters bok Leading Change fick plats där bakom strumporna.

Och efter att ha gjort upp med min fåfänga när jag fyllde fyrtio så omfamnar jag den nu som en kär vän och något som präglar mig mer än vad jag trott. Så det är skönt att reagera över en rakning och bekräftande att reagera över ha-samma-kläder-två-dagar-i-rad :) Undrar om det märks…eller jo, det gör det ju eftersom jag smet in på muggen imorse och torkade av de nyputsade dojorna med toapapper ;D

Jag är ju bra, juh :)

2 thoughts on “Min evinnerliga fåfänga är skön att ha

  1. Jag ler, jag bara ler…åt din härliga, medvetna fåfänga och din eviga kamp att vara bäst. Bäst till och med när du känner dina begränsningar…och grattis åt dina röda ögon…skönt att du kunde släppa loss och va dig själv och HA TREVLIGT!

  2. Att vara bäst… ett ok som samtidigt är mitt lok :) Och de schimära oken, dvs mina insikter om mina utvecklingsområden och min förståelse för mina begränsningar tenderar snarare att bli till lok eftersom de ger en ödmjukhet och en syn på världen som blir perspektivigare än med den arrogantes skygglappar ;) Så jag lever i paradoxen att den som erkäner sig svag är stark, den som vågar berätta om sin okunskap är den kloke osv… mja, livet är outgrundligt…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *