Har haft close encounters med brännässlor under dagen. Kanske var det dessa som gav inspirationen till att fundera över hur vi hälsar på varandra över chattar, som den här på Facebook. Vi gör ju inte på samma sätt som i telefon, eller irl :) Men hur kort i tonen kan man vara när man avslutar ett ”snack”?
Harläst en teologiskt inriktad artikel om tro och hopp och förmågan att själv ta tag i sin situation. Det fick mig att tänka på ”I-väntan-på-messias-effekten” som jag gått och grubblat över i flera år :) Gör det nu, ingen gör det åt dig – är dagens budskap ;D
Tillbaks från … ja, vart var det nu för vildmark jag var i, inte helt enkelt att förklara :) Men det var bortom alla civilisationens markörer och gav fullständig vila!
När man är som surast över en sunkig onlinetenta är det skönt att tänka till på saker man uppskattar. Som en lapp på kylskåpet som visar att jag är uppskattad för den jag är :)
Utan laptop försmäkta jag på denna ö…hade Pippi Långstrump kunnat säga om hon drog till Tärnaby utan dator. Nu var det inte hon utan jag som gjorde den missen. Men inget ont som inte… så nu har jag vilat en långhelg och verkligen laddat batterierna inför semestern :)
Jag skapade en ny teori för några veckor sedan; The Thing on a String Theory :) Den går ut på att vi medvetet bör bestämma oss för vad vi är ute efter i mötet med en annan människa. Vill jag förändra eller övertyga den andre. Eller vågar jag försöka förstå den andre, och kanske ändra åsikt? Var är du i fjädern?
Balans i livet är inte alltid lätt. Men slöa helger och mys med familjen är ofta en räddning. Att dessutom kunna skratta åt en översovning kanske är ett vaccin mot överansträngning, om man nu inte är för rädd för misslyckanden ;)
Det är ju lätt att säga om man är rektor och tillkämpat hurtig läser innatill inför hundratalet grundskoleelever. Inte lika lätt mitt ute i verkligheten där konkurrens och prestationskrav möter inre demoner och rädslor. Att uppskatta sitt arbete och att gilla sig själv är inte bara att göra. Det kräver träning…
Hittade en rolig text i en möteslokal som började ”Why not a meeting? Are you lonely? Do you hate having to make decisions?…” Texten försökte ironiskt varna för att hålla onödiga möten :) Jag var tvungen att skriva en egen ”Why not a workshop? Do you want to participate and act together with colleagues? Do you want to…” ;D
Fick till mig ett nytt begrepp idag – lickable. Det avändes för att beskriva mål för ett företag eller en produkt. Man är slickbar och ger den reaktionen hos sina kunder. Men kan en person mätas så? Kan jag vara lickable?