Det här är ett av dom där inläggen som du inte vill läsa! Ingen vill bry sig om de jobbiga frågorna och problemen, och jag ber om ursäkt för att de dyker upp här. Mitt uppe i vår mysiga värld, som ett lamt försök att väcka samvete och skapa skuld. Jag borde inte ha skrivit, jag vet, men jag kunde inte låta bli. Förlåt.
Frågan om kopplingar mellan ras och intelligens är så utmanande och korkad att den förtjänar lite uppmärksamhet. Men bortom den amerikanska analysen finns en djupare tanke om våra barns uppväxt och de förutsättningar vi skapar så att de verkligen kan utnyttja sina fantastiska förmågor.
Ramlade ner i ett matematikhål idag och har sett talmönster och sifferserier i min omgivning. Kom att tänka på den här fantastiska filmen som illustrerar Fibonaccis talsekvens. Till och med barnen blev intresserade av hur det funkar :)
Läst i DN idag – att börskurserna på klädvaruhusen går ner på grund av att färre slentrianshoppar och fler handlar medvetet, begagnat och med bättre kvalitet för längre hållbarhet. Fantastiskt :)
Jag har låst upp en ny level i förståelsen om mig själv. Jag tänker och säger ibland rätt konstiga saker. Ofta vänder jag helt upp och ner på myntet, ser problemet från baksidan. Ibland är det helt fantastiska lösningar. Jag har lyckats förstå vad det är. Det kallas för cognitive disinhibition och leder till antingen galenskap eller genialitet ;)
Jag läste en skön artikel om den klassiska musikens revolutioner och kände en enorm passion strömma ut genom tidningen, och insåg att jag närmar mig passionen själv. Frågar om tid på 10km, får träningskläder i födelsedagspresent, grämer mig över ett förlorat intervallpas… :)
Anmäld till Lidingöloppet och kalendern full med aktiviteter. Hösten börjar som vanligt med att fundera över alla järn som finns i elden :)
Hemma från Kreta efter två sköna lata veckor. De har dock fyllts av en del springning och en del lärdomar. Lärdomar om hur man kan låta bli att kuska runt för att se allt och hur det är att springa i 35 grader :)
Har haft close encounters med brännässlor under dagen. Kanske var det dessa som gav inspirationen till att fundera över hur vi hälsar på varandra över chattar, som den här på Facebook. Vi gör ju inte på samma sätt som i telefon, eller irl :) Men hur kort i tonen kan man vara när man avslutar ett ”snack”?
Harläst en teologiskt inriktad artikel om tro och hopp och förmågan att själv ta tag i sin situation. Det fick mig att tänka på ”I-väntan-på-messias-effekten” som jag gått och grubblat över i flera år :) Gör det nu, ingen gör det åt dig – är dagens budskap ;D