Efter skjutsar till kalas och hämtningar vid bad och köp av snabbmat och slipning och vallning av tävlingsskidor. Efter en halvtimme Talang 2011 med barnen. Efter tidig läggning för tidigt vaknande fick jag en chans för mig själv. Inte ett smack att se på tv. Ingen lust att hyra någon onlinefilm, även om Avatar – the last airbender lockade en smula. Jag är klar med Social interaktion och kognition och nästa kurs Situerad kognition har jag inte fått klartecken på än, så det fanns inget pluggande att göra. Jag var för trött för att jobba och för omotiverad att sortera bilder.
Jag letade upp några avsnitt av TED Talks som låg på boxdisken och skräpade. Trodde att jag inte skulle orka se igenom, men körde igenom tre program innan jag insåg att klockan var för mycket för att ge någon bra effekt imorrn bitti :) Jag lyssnade på James Cameron om hans intresse för djuphavsdykningar och marinbiologi. Jag såg James Lloyd om osynliga fenomen som vi inte ser och förstår. Och jag lyssnade på den fantastiske Tony Porter som pratade om manlighet och alla socialiserade uppfattningar om hur vi ska bete oss som män, och hur destruktivt det kan vara för kvinnor! Han hade ett fascinerande sätt att med enkla ord beskriva vilka problem som kan uppstå när vi tvingas in i manslådan och inte har kraft och mod att ta oss ur. Hyfsat bra innehåll, men ett spännande enkelt sätt att framföra det så att tillräckligt många tar till sig…
Men den föreläsning som var starkast var Chimamanda Adichie som pratade om The Danger of the Single Story! Hon var uppvuxen i Nigeria, läste mycket, men böckerna dominerades av historier om vita blåögda barn som åt äpplen, lekte i snö och som pratade om vädret. Ingenting som passade in på hennes liv. När hon sedan började skriva egna historier fylldes de av den verklighet som hon tagit till sig av de lästa berättelserna. I hennes värld kunde inte mörka tjejer som åt mango vara med i romaner.
Hon tryckte på hur lättpåverkade vi är av berättelser som vi hör. Hennes budskap var hypotesen om Single story – att inte bara ha ett perspektiv på fenomen och tillvaron. Det är omöjligt att verkligen möta en människa utan att möta alla historier hon bär på. Tyvärr skapar vi själva en historia åt den person vi möter före under och efter den första träffen. Den historien bygger på allt vi hört som passar in på profilen hos den människa vi möter. Vi har så många fantasier och fördomar om människor och folkgrupper, klädsmak och dialekter, andedräkt och yrke. Detta driver oss in i single story där vi glömmer bort att lyssna efter människans egna berättelser, och inte bara en, utan alla!
Vi är för ivriga att berätta vår egen berättelse, för att vi ska hinna eller våga lyssna på andras berättelser, och på det sättet blir vi inte lyssnade på tillräckligt. Vi ropar…men vem hör oss?
Funderat på en fredag kväll – alone but not lonely ;)