Så är vi framme vid novembers sista dag. Jag har läst av elförbrukningen och min fåfänga tro var ju att vi skulle landa på nytt rekord för rullande-tolv-månader. Och ja visst, vi klarade nytt rekord. Tolv månader bakåt i tiden har vi gjort av med 20 015 kWh. Det är sexton för mycket eftersom jag ville och trodde att vi skulle bryta ner under 20 000 som ju är en drömgräns. Jag har väntat och spekulerat i detta sedan september men alltid sett mig slagen. Det har kommit en liten köldknäpp de sista dagarana och drivit upp förbrukningen. Den här gången slog jag av två element, har slagit av lampor så mycket jag kunnat här hemma och jag har uppmuntrat barnen (!) att stänga dörren snabbt efter sig när det går ut :)

Men, som sagt, det hjälpte inte. Men det är bara en halv kWh per dag ner och det vore väl själva sjutton… För att klara 20 000 krävs 2 422 kWh i december och det är lägre än vi nånsin gjort när vi varit hemma över jul. Det är lite brydsamt, men med en mild start i december, och om barnen ser julkalendern hos kompisar och om vi sen tvättar kulört och vitt tillsammans på ekonomi-programmet… då klarar vi det nog :D

Idag hade vi första dag på snö också :) Tjejerna fick äntligen komma  ut på slalomskidor på riktigt! Nolbybacken hade kört konstsnö medan det var kallt och trots att vi hade 2,5 grader varmt och regn var backen bra pistad och tjejerna fick ett bra pass. Men vädret var sunkigt och vi blev dyngblöta. Det kändes mer som en avslutning i april än en säsångsstart i november. De kommer att bli sjukt bra i vinter. På en och en halv timmes träning skippade de plogsvängar och kör nu med sladdsvängar. De kryper ihop och böjer på benen som den värsta Lindell-Vikarby och åker snart ifrån sin pappa, ouch! Men denna vinter hoppas jag blir en brädvinter. På bräda är jag fortfarande kungen i familjen ;D

Och tolv timmar försenade landade vi på Gardemoen strax före ett inatt. Inget flytog gick så vi hittade flygbussen, som skulle ta oss direkt till Radisson sas det. Hotellet låg sist i kedjan av stopp trots att vi tyckte att vi åkte förbi hotellet på vägen!? Väl framme visade det sig att vi hamnat på fel j-a Radisson och fick åka taxi tillbaka till Radisson Plaza som var rätt destination.

Usch och fy vilken dag :( Nu ska jag sova för om fem timmar startar vi igen…och gudarna ska veta om jag nånsin kommer att ha nytta av erfarenheterna av den här dagen ;)

Snart på väg, eller? Sitter på flyget nu men det betyder inget. Pratade med några som suttit tre timmar i planet för att sen få kliva ur! Så jag har numret till hotell i Arlandastad i beredskap ;)

Så många sura miner idag, men så många hjältar och underbara änglar! Jag är ju enavdom :D

Nej, nu är jag less! Fly mig till Oslo, takk!

Jojo, ombokad my ass! Sex timmar i kö för att få femtio spänn och få höra det jag redan visste – att vi är ombokade 2045! Kasst, men SAS verkar vara i behov av kontinuitetsplanering :)

Nu blinkar ‘wait for gate’ på tavlan. Jag har kollat telnr till ett hotell i Arlandastad, så då kan jag vara först att ringa när vi får texten ‘cancelled’ :) Det gäller att vara förberedd :D

Usch vilken lång dag…

Skulle ha varit i Oslo nu. Skulle ha landat 13.00 för att ha möten på kontoret under eftermiddagen och anslutit till chefskonferensen och middagen vid fem. Nu sitter vi här på fiket på utrikesterminalen och försöker surfa trådlöst via ett hackigt homerun eller ett svindyrt luftfartsverksnät :( Vi pratar om en Plan B men vet inte riktigt…

Lyfte 12.30 från Sundsvall istället för 9.30. Dom säger att det är snö och svårigheter i hela mellansverige. Dom på SAS säger samtidigt att de är lite dåligt bemannade…på SAS :( Självklart, de fick ju inte reda på det dåliga vädret i förtid. Jag hörde det på väderrapporten i helgen. Och dom har väl inte tillräckligt bra kontinuitetsplaner. Där kan vi kanske hjälpa till :)

Vi hamnad i servicekö på Arlanda med 225 nummer före! Jag ringde till biljettservice på telefon istället och kom före alla andra. Det kändes lite bra i varje fall :) Gav tipset till en mamma med en ung dotter i treårsåldern. Hon blev jätteglad, mamman alltså. Har gjort en god gärning denna sura dag :D

Nu sitter vi här och väntar på en eventuell flight som ska gå 20.45 till Oslo och vi blir minst nio timmar försenade. Men en erfarenhet rikare.

Såvida inte vi får sova på Arlanda. Det skulle inte förvåna mig det minsta just nu…

Jaha, så var jag där då. Misslyckandet kryper in på skinnet. Jag fick resultatet av första tentan i sociologisk metod idag. Av 10 poäng fick jag 9 möjliga. Skit! Jag skulle ju klara mig med medel och godkänt, och gör nästan full pott. Hade missat lite kring forskningsetik, vilket däremot var väldigt medvetet :) Jag läste kapitlet efter att jag skrivit tentan klar :D

Skämt åtsido så är det ju kul för själen att känna lyckokänslan av en framång. Hurra!

Jag får sätta det på affirmationskontot och gulla med mig själv en stund ;)

Vi satt och såg på Chris Rock i lördags kväll. Det var en och en halv timme rå humor i maxfart. Programmet saxade uppträdanden från hans världsturné och vi fick se klipp från både London, New York och Johannesburg. Han hade en enorm svada och levererade skämt efter skämt, mycket kopplat till rasism och ofta beskrivet från andra sidan myntet ;) Precis det jag gillar. Ibland gick han över gränsen, och någon gång kändes det inte så roligt, men ofta var han alldeles lysande.

Efter nästan en timme hittade jag dock ett mönster i hans retorik. Ja just det, retorik. Jag la märke till fler och fler retoriskt snygga formuleringar, vändningar och meningsbyggnader. Han återupprepade, han treklangade, han appelerade till både logik och känsla :) Han hade grymma öppningar och perfekta slutsatser, vilket gjorde att jag köpte ett ibland något ihåligt mittparti. Trodde att standuppare hade ett annat sätt att skriva, men det här var ett klassiskt tal :)

Han nästintill mässade vissa avsnitt och la in en stor del eget engagemang och jag upplevde att han själv hade väldigt roligt uppe på scenen. Ge honom en annan talskrivare och han blir USAs nästa svarta president ;) Så bra var han!

Men se till att han står still! Nu gick han fram och tillbaka som en stressad burleopard :)

Se själv på youtube, t.ex. ”Nobody gives less of a fuck than George Bush” :D

Äntligen klar med första examinationen på delkursen om metod! Det är ju löjligt vad stolt jag kan vara över mig själv, men samtidigt vägs det ju upp av att jag skickade in den för tidigt och nu är lite orolig över att inte ha fått med allt jag skulle få med :) Och sen, uschiamej, det var ju bara 500 ord +/- 75 ord som jag fick på mig. Och låt mig säga så här; det var ju ingen överraskning att jag skulle hålla till i de övre regionerna och ha svårt att stänga dokumentet inom ramen ;)

Jag har diktat om induktion och deduktion. Valde dock bort exemplet om Luis som i hela sitt spanska liv gjort observationer om sjöar och hav som alltid visat upp öppet vatten, vilket innebar att man var tvungen att ha en båt eller annat flytetyg för att ta sig över. När han så en kall vinter satt på en snöskoter bakom mig vid en strandkant utanför Bräcke knäcktes hans empiriska slutsatser :) Plötsligt fanns där en sjö med is! Dessutom skulle vi korsa sjön på snöskoter! Två slutsatser som inte fungerade i hans teoretiska modell över sjöar ;) Han var inte helt road när vi drog på gasen och flög ut på isen…

Jag har också skrivit om objektivism och konstruism utan att riktigt fatta det djupa i att objektivismen ser på samhället som något utanför människan som vi till fullo inte riktigt kan förstå. Aha, det är därför jag inte fattar alltså ;)

Jag har formulerat mig om reliabilitet kontra validitet och gjort det kortfattat och träffsäkert…för en gångs skull ;) Det där pratar vi ofta om på jobbet, att göra saker rätt eller att göra rätt saker. Reliabiliteten beskriver ju om vi mätt och utfört vårt arbete på rätt sätt. Validitet däremot handlar om vi har mätt rätt saker och om vi uppfyller vårt syfte.

Jaa, fasen, jag är ju metodare trots allt. Nu ska vi på statistiken och det blir skoj ;D

Jag fick en fråga idag. En ganska enkel fråga, tyckte jag till en början. Men ”Vad är bekräftelse?” var inte så där enkel och snabb att svara på när jag började fundera. Jag tänkte mig in i situationer där jag tydligt upplevt andras bekräftelse. På säljutbildningen när min kärleksmetafor återkom under dagen och jag kände att jag fick bekräftelse från läraren ;) På Sundsvall42 när jag fick frågan om var jag skulle hålla mitt föredrag. När jag blir coachad och vägledd av personer som är genuint intresserad av mig och mina tankar och känslor. När jag blev omskriven i utvärderingen av Sundsvall42 och vid flera tillfällen kommenterad som top-tio och stor framgång.

Skumt, men vid flera tillfällen så verkar det vara beröm och beundran som dyker upp i minnet. Var är de mer neutrala situationerna när jag blivit bekräftad för den jag är utan att jag måste framstå som så jäkla duktig och smart? Är det så att jag inte alls är bekräftelsenarkoman utan beundransnarkoman? Jag märker ju hur egot boostar av att få de underbara kommentarerna på sociologianteckningarna :) Klart att man (läs: alla) gillar beröm och fina ord, men frågan är om det räcker för mig att bara bli sedd eller undrad över, jag kanske bara är ute efter beundran?

Okej, jag beslutade mig för att gå till botten med allt detta och läste på den mest källkritiskt rosade ;) platsen av dem alla; wikipedia. Där fanns inte ett skit för en gångs skull utan jag sladdade in på lycka.se där följande text fanns att läsa ”Vi hörde vid ett tillfälle om en stam i Afrika vars värsta straff inte är fängelse eller böter och inte heller dödsstraff. Nej, det värsta straffet de utdelade för grova brott var att personen som begått brottet fick bo kvar i byn, men ingen i byn tittade på personen, skapade ögonkontakt, tilltalade personen eller på något som helst sätt låtsades om att personen fanns över huvudtaget. De personer som blev dömda till detta blev ofta mycket sjuka efter en tid, vissa dog till och med i bristen på mänsklig bekräftelse.” och det var en spännande definition. Jag håller fullständigt med!

Bekräftelse är när jag får kontakt med en annan människa. När mitt agerande ger reaktioner. När den andre är intresserad av mig och mitt beteende, mina känslor och mina tankar. När en annan person vill påverka mig genom ögonkontakt, kroppsspråk, tal eller annat. Det känns som att det finns olika grader av bekräftelse, som att vi i dess lägsta form ser bevis hos andra att vi finns till, att vi existerar och likt dinosaurierna för 100 miljoner år sedan gör avtryck i sedimenten. Som en koppling till det stycke ur Varg-Larsen (Jack London) som jag läste ikväll där de var ute efter det mänskliga värdet. När andra påverkas av min närvaro eller mina efterlämningar får jag ett värde som människa, då får jag bekräftelse.

I dess mer ädlare former (se doktor Glas) är min medmänniska medveten om mig och min närvaro, kanske uppskattar den, och wow om mig efterfrågas mer, och jag får positiv återkoppling. Kan vi ge varandra samma behandling så rör vi oss uppåt i mer och mer energirika interaktioner, och som vi lärde oss på kommunikationsutbildningen igår så vill vi till möjlighetsrummet :) där vi vill varandra väl, lyssnar och hjälper varann till nya tankenivåer eller känslodjup :D

Men hey, jag är bekräftelseknarkare, och vem är inte det. Som ovan ”vissa dog till och med i bristen på mänsklig bekräftelse.” och om vi, som jg just nu lär mig i sociologin, gör en deduktiv slutsats:

Alla människor dör utan bekräftelse.
Jag är en människa.
Jag dör utan bekräftelse.

Well, well, att säga att jag är en bekräftelsenarkoman är alltså som att upprepa att vatten är blött ;) Nåväl, jag vet vad jag tycker om, och det kommer jag att fortsätta dras till :D

Hoppla hoppla! Nu bär det av igen. Efter att ha avbrutit mitt skrivande av tenta nummer fyra i första delkursen för att bara se om det räcker till ett betyg, så har vi haft första föreläsningen i delkurs nummer två. Nu börjar det hetta till och vi ska läsa sociologisk metod. Det är dessutom ett rätt högt tempo och vi ska ha första uppgiften klar under den här veckan. Vi som ska ha månadsbokslut och finance-möten den här veckan, och vi ska ju också ha vår fredag fylld med corporate social responsibility :) Vi kallar den Steria One Day Challenge och handlar om att göra gott för samhället!

Jag har hackat in anteckningarna från föreläsningen. För den som är intresserad ligger dom på sociologi-sidan för delkurs två.