Poster med etikett ‘Samhälle’

Durkheim klar och godkänd

5 mars 2009

Phuh, jag fick iväg arbetet kring Durkheims bok  Självmordet i lördags kväll. Det var det tredje arbetet i delkursen Sociologins klassiker. Vi åkte ju på slalomresa till Klövsjö i söndags så jag var tvungen att vara klar innan. Även om jag kör 3G från fjällvärlden så ville jag inte hacka avhandling i sociologi här uppe :) Jag skippade melodifestivalen istället och det verkar vara rätt prioritering.

Nyss läste jag av betyget och fick en glad överraskning :) Jag fick ju 8 poäng på Marx, men fick nu 9 poäng på Durkheim :D Detta av 10 möjliga. Med min extrema översvulstighet i skrivandet är det inte konstigt att den sista pinnen föll bort på grund av att jag inte fått med allt extra om Durkheim. Hey, jag komprimerade ju texten från sex sidor ner till fyra endast för att kunna lämna in arbetet. Att då få med mer om Durkheims metodik och sociala fakta får väl ses som en utmaning för framtida uppgifter.

Det verkar gå åt rätt väg, även om jag inte prickade linjen för G som var 5 av 10 ;) Men det får jag ta, för jag kan inte dra ner ambitionen på nåt sätt utan att må dåligt i själ och hjärta. Ärligt talat tror jag inte ens att jag vet var gränsen går rent intellektuellt.. risken är alltså att jag skriver bort mig helt :)

Marx är kung

11 februari 2009

På väg till och från det fascinerande kundmötet idag läste jag vidare i Människans frigörelse. Jag insåg på 6000 meters höjd, mumsande på en köttfärslimpmacka (!) som Sundsvallsflyg bjöd på, att Karl Marx är kung! Helt ovetande bläddrade jag blad och fann ett grymt konstaterande i hans beskrivning av det kommunistiska samhället ”…där var och en kan utbilda sig i den riktning han önskar. Samhället reglerar den allmänna produktionen, och detta gör det möjligt för mig att göra det ena idag, det andra imorgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, sköta kreatur på kvällen och kritisera efter kvällsmaten, allt efter vad jag vill…” och håll i er för avslutningen ”…utan att jag för den skull någonsin blir jägare, fiskare, herde eller kritiker”. Det var det vi pratade massor om på RFV och sedermera Försäkringskassan där så många såg sina utvecklarroller som yrken och i sten fasthuggna och avgränsade ”verksamhetskretser” :)

Det Karl Marx beskriver, tillsammans med Engels 1845-1846, är ju konsulting i sin renaste form! Det är på det sättet som jag arbetar dagligen på jobbet för att motivera alla konsulter att frigöra sig från sina verksamhetskretser, anamma tesen ”hur svårt kan det vara?” och med en instruktionsbok under armen slå världen med häpnad ;) Ena stunden är jag testare, andra stunden programmerare, sen är jag utredare, för att i nästa ögonblick vara metodstöd, och så vips rättar jag ett fel i någons excelkalkyl :D Visst, detta passar inte alla, säger du!? Och det har du rätt i, men det spelar ingen roll, för det går alltid att anpassa väldigt långt för att individen ska känna sig bekväm. Poängen är att Marx konstaterande att den sträva arbetsdelning som excellerades i kapitalismen är kontraproduktiv och leder till alienation får sin räddning i antingen kommunismen, eller konsultingen :)

Ergo, så var det bevisat!

Äntligen hemma – med många tankar

10 februari 2009

Så kom vi äntligen hem från konferensen i Åre. Den hade gott kunnat varit längre, men jag åkte på en förkylning som doppade avslutningen av hela kalset i en liten glasskål med bomull :) Ligger hemma nu och tar igen mig, men jag skyller på att det är Emilia som är sjuk och jag som ser efter henne emedan det sannolikt är jag som är värst däran, och i mest behov av vila och lugn.

I Åre hände det massor av grejer. Roliga saker och tankeväckande saker och mycket sånt som är intressanta som rena sakfrågor. Jag menar, ta ett exempel, Nils Simonsson, mästaren och förebilden, stod där på scen och berättade om den mänskliga hjärnan på en konstig blandning av Svenska, Engelska, Danska och lite Norsk. Plötsligt visade han upp en gammal svartvit bild på en man, och sa att den som först kunde säga vem det var skulle få en av hans böcker, en av Nils böcker alltså ;) På en tiondel förstod jag vad som hände, en tiondel till och jag hade letat fram svaret och pumpat fram adrenalin. Nästa tondel hörde jag mig skrika ”ALAN  TURING”! Jag fick boken singlad till mig genom luften och jag var glad och stolt!

Men det var ju inte sakfrågorna jag tog med mig mest, utan reflektionerna och parallellprocesserna. Jag kunde ju inte undgå att studera mina kollegor och högst ärade chefer, dock inte alltid i den ordningen :) Jag ger några exempel, för det här vill jag spara och ta med mig och fundera på ytterligare:

1) Grupparbeten. Alltid detta grupparbete som ska ge en massa sköna effekter. Vi delades in i tjugofyra (24!) grupper för att på en timme skapa en liten film. Den fick vara max 1,5 minut och skulle innehålla ett antal förutbestämda ingredienser, naturligtvis plockade från konferensens budskap om ett samlat företag, men också kryddat med obligatoriska scener innehållande sex och våld :) Att [vi] så jäkla duktiga människor alltid missar starten på grupparbetena är ju förtvivlande. Vi borde ju komma igång snabbare. Okej, vi har ingen plan…men så låt oss då ta fram en sån snabbt, eller hitta en generisk grupparbetsplan!? Okej, vi har ingen utpekad gruppledare…men så låt oss då gemensamt inse att det behövs och välja en sån det fortaste vi gör!? Okej, vi har inte förutsättningarna att göra det så tidigt in i gruppens relationsprocess…men så låt oss då göra något av det!?

2) Gruppreaktioner och gruppagerande. Hur uppstår stående ovationer egentligen? Vem börjar, vilka hakar på och var går gränsen mellan en total flopp och fullständig framgång då alla står och klappar och tjoar? I Åre blev vi vid vissa tillfällen dirigerade av den sk. navigatören i hur vi skulle agera, men i andra fall var det några som försökte få med sig alla i en stående ovation. Några misslyckades, medan andra lyckades. I de senare fallen var det en grym känsla av att delta i en grupprörelse som gav så tydligt resultat. Lite likt vågen i en idrottshall ;)

3) All denna konkurrens. Som är så bra! Men som kan ge så märkliga effekter. I det positiva fallet när vi bröstar upp oss mot varandra och inför andra för att se starka ut. Våra landschefer gjorde sitt för att synas och motivera den lyssnande pöbeln, men hade samtidigt ett spel på gång där de ville se starkast och bäst ut inför sin gemensamma chef och, främst kanske, inför den karismatiske och mytomspunne koncernchefen. Men också i det negativa fallet när det hindrar det gemensamma arbetet genom att vi kämpar så hårt för att uppnå våra egna mål att vi missat de gemensamma.

Jag läste Karl Marx, Människans frigörelse, i bussen på väg hem och fick en hel del vatten på kvarn kring dessa frågor. Att det ska löna sig att rovfiska slut på alla arter utanför Afrikas västkust för att göra djurfoder när familjer svälter ihjäl i brist på mat! Att det ska löna sig att skövla regnskog för att odla etanolproducerande sockerrör och på köpet ställa ursprungsbefolkningen utan vare sig land eller framtid!

Som sagt, en konferens kan väcka frågor, men samtidigt idéer och tänk om samma modell för gemensamt grupparbete har samma ingredienser som behövs för att lösa den egoistiska skövlingen av jorden? Kanske som en av konferensdeltagarna sa; ”Det finns ingen altruism! Allt handlar om egoistiska behov av olika smak!” vilket lockar fram ambitionen att hitta ett sätt att tillfredsställa dessa behov på ett annat sätt än rovfiske, skövling eller suboptimering för min verksamhets enskilda framgång.

Jag är bättre än försvarshögskolan

30 januari 2009

Den undersökning som försvarshögskolan genomfört om radikalism i Rosengård har fått skarp kritik. Det visar sig nu att de som genomfört undersökningen dessutom förstört allt insamlat analysmaterial! Det första jag fick lära mig i sociologikursen var kraven på vetenskaplig proffessionalism :) Det innebär att man ska klara objektiva granskningar av sina analyser och slutsatser. Och det innebär i sin tur kravet att redovisa sitt material. Och det hade alltså försvarshögskolan missat ;) De blir därför sannolikt åtalade för detta.

Sån tur att jag har kvar, och dessutom publicerat, allt underlag till toalettstädningsrapporten. Vem vill bli åtalad, egentligen ;)

Chris Rock – Bättre än Obama

17 november 2008

Vi satt och såg på Chris Rock i lördags kväll. Det var en och en halv timme rå humor i maxfart. Programmet saxade uppträdanden från hans världsturné och vi fick se klipp från både London, New York och Johannesburg. Han hade en enorm svada och levererade skämt efter skämt, mycket kopplat till rasism och ofta beskrivet från andra sidan myntet ;) Precis det jag gillar. Ibland gick han över gränsen, och någon gång kändes det inte så roligt, men ofta var han alldeles lysande.

Efter nästan en timme hittade jag dock ett mönster i hans retorik. Ja just det, retorik. Jag la märke till fler och fler retoriskt snygga formuleringar, vändningar och meningsbyggnader. Han återupprepade, han treklangade, han appelerade till både logik och känsla :) Han hade grymma öppningar och perfekta slutsatser, vilket gjorde att jag köpte ett ibland något ihåligt mittparti. Trodde att standuppare hade ett annat sätt att skriva, men det här var ett klassiskt tal :)

Han nästintill mässade vissa avsnitt och la in en stor del eget engagemang och jag upplevde att han själv hade väldigt roligt uppe på scenen. Ge honom en annan talskrivare och han blir USAs nästa svarta president ;) Så bra var han!

Men se till att han står still! Nu gick han fram och tillbaka som en stressad burleopard :)

Se själv på youtube, t.ex. ”Nobody gives less of a fuck than George Bush” :D

Nya delkurser nya utmaningar

10 november 2008

Hoppla hoppla! Nu bär det av igen. Efter att ha avbrutit mitt skrivande av tenta nummer fyra i första delkursen för att bara se om det räcker till ett betyg, så har vi haft första föreläsningen i delkurs nummer två. Nu börjar det hetta till och vi ska läsa sociologisk metod. Det är dessutom ett rätt högt tempo och vi ska ha första uppgiften klar under den här veckan. Vi som ska ha månadsbokslut och finance-möten den här veckan, och vi ska ju också ha vår fredag fylld med corporate social responsibility :) Vi kallar den Steria One Day Challenge och handlar om att göra gott för samhället!

Jag har hackat in anteckningarna från föreläsningen. För den som är intresserad ligger dom på sociologi-sidan för delkurs två.

Norrländsk regionalpolitik…

27 oktober 2008

…eller social differentiering? Usch, jag sitter och läser och skriver på uppgifterna till tentan i Sociologi och ska i uppgift 1 av 3 beskriva social differentiering, dvs det fenomen som uppstår när vi går från små grupper där alla gör allt till större samhällen där vi specialiseras och effektiviseras. I differentieringen lyfts de olika områdena av makt och påverkan ut från varandra och specialiseras även de. Skolan bryts loss från kyrkan, den påverkan som religionen haft på rättsväsende minskar och vi använder religionen till vår tro, och kulturen till vår förnöjelse, och marknad och industri till vårt dagliga bröd :) Vi blir som människor friare att välja hur vårt liv ska se ut, och vi anses då få ett eget val att välja vem vi vill vara ;) Storslaget, eller hur!?

Det ena problemet jag har just nu är att jag dels har svårt att beskriva de olika formerna av differentiering, som i rubrikexemplet där jag försöker koppla centrum-periferi-differentiering till den så kallade utsugningen av norrland som vi norrlänningar så ofta skriker om. Det är ett exempel där vi i ett modernt samhälle fortfarande har en centralt placerad maktelit som inom flera områden styr perifiera områden och där resurserna fördelas orättvist till centrums ständiga fördel. Håller du med?

Det andra problemet jag har är en fundering om arkaiska samhällen i Sverige. Jag har haft svårt att identifiera några ”äkta” sådana som verkligen innebär lika rang mellan familjer eller byar där alla religioner styrs av religion eller magi (!) och där självförsörjning och tjänsteutbyte präglar relationerna!? I Granlo där jag bor har vi inte riktigt det sättet att leva, och jag är inte säker på att vi har något enda i Sverige. Kan man hitta inlandsbefolkning långt in i skogen med sällankontakter med andra, eller ska vi inrikta oss på att hitta embryon av detta i vårt omkringliggande samhälle där vi likt arkeologer endast ser arkaiska fossil :)

Jag skriver löpande på denna äckliga tenta på sociologisidans första delkurs.

Indisk sociologi

4 oktober 2008

Hurra, något som jag tvivlat på att jag skulle klara av är nu färdigt :) Jag har skrivit klart uppgiften för tema 2 på sociologin. Det var mycket svårare än jag trott och tänkt, men med lite hårt arbete och mer läsning än planerat så gick det vägen. Eftersom jag har ambitionen (hrm…harkel.. ;) att klara av godkänt på alla uppgifter och inte kämpa för VG eller MVG så känner jag mig nöjd :) Se själv resultatet på sociologisidan.

Dessutom hade vi ett sociologiskt snack på fikat på jobbet. En av konsulterna har varit i Indien och lärt sig presale inom offshore kopplat till alla våra delar i servicekatalogen. Hans upplevelser i Indien var spännande att höra om, och det är uppenbart att hans resa var en klar socialisationsprocess. Saker som han fick lära sig, först av enskilda och sedan generellt om hela samhället var rätt spännande. Ett intressant exempel var att han som besökare och gäst fick utstå (!) mängder av service på de hotell, restauranger och andra serviceinrättningar han var på. Han förväntades dessutom förvänta sig denna service. För honom som var van ett svenskt samhälle, byggt på gör-det-själv och kom-inte-här-och-kräv så var det väldigt annorlunda. När han agerade på ett ”svenskt sätt” bröt han mönstren, sände ut fel signaler och störde hela interaktionsprocessen. Riskerna för missförstånd var uppenbara och till och med kunde det hända att någon fick sig en reprimand för att inte ha fullgjort sina plikter, plikter som inte gick att genomföra på grund av att spelplanen inte var korrekt, och som sannolikt var svår att förstå. Det är ju lätt att tänka sig om vi ser det omvända. På ett hotell där det normala är att bära sina väskor själv kommer det ju att se konstigt ut, och vara rent av skrattretande, när en person checkar in och går upp på sitt rum utan att ta med sig väskorna :) Det kan ju väcka hur många märkliga tankar som helst, men att någon ska ta tag i väskorna och gå efter är knappast det första som händer… och på samma sätt är det när vi kommer till en ny miljö.

Att vi svenskar i allmänhet, och jag i synnerhet, har så svårt att ta emot denna service med burna väskor och öppnade dörrar är en annan sak. Jag tror att det är skamrelaterat och att jag inte känner mig bekväm i att utnyttja en annan människa på det sättet. Märkligt nog så utnyttjar ju andra människor till andra saker, jag låter servitörer bära ut maten till mig på restaurangen, men att få sin väska buren känns jobbigt.

Klart ämne för fortsatta studier, så mer indienresor alltså ;)

Alla mår bra av höga krav

25 augusti 2008

I Dagbladet i fredags, och i ST idag måndag fanns en intressant insändare publicerad. Den handlade om att människor mår dåligt av höga prestationskrav. Jag som skrivit ett epos om att vi mår dåligt i frånvaron av krav, och tydlighet som kan förklara dem, blev genast engagerad och nyfiken. Jag kände igen tankarna men tyckte att det saknades logik och en tydlig poäng. Jag skrev följande insändare till både Dagbladet och ST:


Joel Sjölén försöker i sin insändare ”Folk mår dåligt av höga prestationskrav” att ge den så kallade marknadsekonomin en smäll på käften och på samma gång slå knäskålarna av några han kallar för rikemännen. Jag kan till viss del hålla med Sjölén i några av hans uttryck. Det saknas balans i samhället idag och det visar sig i oförmågan hos många att kunna ta ansvar för sig själv och sin egen tillvaro. Men tyvärr försvinner udden ur Joels inlägg av några väl valda missförstånd och ologiska resonemang. Jag vill med denna insändare be Joel Sjölén att utveckla sina antaganden och dessutom bli mer konkret. Som hjälp på traven vill jag nämna några problem jag ser med hans text.

1) Inledning och avslutning hänger inte ihop och lämnar mig frågande vad Sjölén egentligen är ute efter med sin energiska retorik. Å ena sidan inleder han med ett antal hugg och slag åt olika håll. ”Människor” mår dåligt på grund av ”den hårdnande samhällsutvecklingen” och ”nedmonteringen av välfärden” som verkar få objektifiera Joels ilska över något eller någon han inte kan peka ut eller nämna vid namn. Den roliga är ju att han sedan avslutar hela insändaren med ett vi-perspektiv. Han anser att ”om vi skulle sänka kraven” och fortsätter på samma sätt tvärtemot inledningens retoriska vinkel genom att inlemma sig själv i begreppet ”människor” med ”så skulle vi bli nöjdare människor”. Det ger hela inlägget en märklig ton. Vem är ansvarig och vad vill han att han att vi ska göra? Du får utveckla detta Joel!

2) Att skylla människors dåliga hälsa på det faktum att vi idag skulle styras av hur mycket pengar som finns i plånboken är ett märkligt illa valt argument! Det finns ett talesätt som passar väldigt bra ”Att mätta munnen efter matsäcken”. Det är väl något som alltid har varit en förutsättning för alla arter och i alla tider!? Vem klarar av att leva på något annat sätt? Det är snarare tvärtom. Vi lever idag på en alldeles för hög nivå. Vi är för lata och bortskämda och vill ha allt serverat på det silverfat som vi kommit att kalla ”staten” eller ”samhället” och i samma ögonblick glömt bort att staten och samhället är vi själva, tillsammans. Samtidigt som vi blockerar ut lågavlönad arbetskraft från att komma in i landet i syfte att kunna hålla en hög lönenivå på hemmaplan så försvinner jobben i strömhopp ut ur landet. Kvar sitter de som inte vill jobba mer än 30-40 timmar i veckan, som inte vill kleta ner händerna varken med pizzadeg eller skurtrasor och som hest kräver samhället på en upprustning av det som slarvigt döpts till välfärdssamhället och som gick ut på att vi alla slet och tog i gemensamt, gärna mer än dagens förtio timmar per vecka, så att vi kunde ställa upp för de som hade det svårt! Nej, resonemanget håller inte. Vi har inte alls för höga krav på oss idag. Det är helt tvärtom, kraven är märkvärdigt låga och likt en samling sektmedlemmar verkar vi mentalt blockerade över var sekten Sverige är på väg. Vill du bevisa motsatsen Joel, då får du utveckla dina idéer!

3) Resonemanget om att var och en ska klara sig själv haltar betänkligt det också. Det är en fundamental grund i vilket samhälle som helst att majoriteten av alla samhällsmedborgare gör vad de kan för att klara sig själva så bra det går. På det sättet kan alla bidra med det överskott som genererats för att hjälpa de som verkligen behöver det. Det behövs inga supermänniskor för att ta sitt eget ansvar! Det kräver inte att vi kastar bort vår hänsyn till varandra som Joel påstår. Det innebär ingen omänsklig avgrund att se sin egen del och sitt eget ansvar i det gemensammas väl och ve. Problemet med oss svenskar är att vi under en lång tid betalat för att slippa engagera oss personligt, för att undvika det personliga ansvaret för det lokala nödarbetet. Vi har med ett sjukligt högt skattetryck kommit att befriats från både personligt engagemang i vår nästas välbefinnande och skuld för att vi levt över våra tillgångar. Med en hög skatt som delvis finansierat olika former av bistånd och samhällsstöttande arbete har vi kunnat somna om nätterna med ett rent men falskt samvete. När sedan kulturyttringen ”det måste vara min tur att få ta del av godbitarna” spridit sig så har det blivit för många som anser sig behöva stöd och för få som gör vad de kan för att klara sig själva för att kunna dela med sig av överskottet till de som verkligen behöver. Samhället byggs upp av alla dess delar, och om alla delar litar på att någon annan bär upp helheten. Då rasar korthuset. Delar av Joels argument är rätt, men de används på fel sätt och bevisar inte hans ståndpunkter. Det behöver förtydligas Joel!

Att Sjölén sedan avslutar med att konstatera att det finns andra värderingar än att ”tjäna-pengar-vara-lyckad-mentaliteten” är ganska vackert. Jag håller ju med om att det finns viktigare värden i livet än materiell status, jag kämpar med mig själv varje dag, men problemet är att vi inte kan gå barfota i gräset hela dagarna. Vi måste först se till att tjäna ihop till brödfödan! Och det räcker ju inte med min egen brödföda. Vi måste dra in brödföda till hela Sverige så att de som verkligen verkligen behöver det får stöd! När det är klart. Först när det är klart. Då kan vi ta av oss skorna, gå ut i gräset och i mörkret stå stilla och lyssna på brunstiga rådjur som skriker ut sina värderingar i höstnatten :)
/peterA.se


Hade nyss några brunstiga rådjur i skogen bakom huset. De lät som rytande lejon på en savann, nej skrikande babianer äsch. Jag gick ut i mörkret, blundade och fascinerades av att ha naturen så nära. Tyvärr körde bilarna förbi på vägen bredvid och försökte förstöra den vackra ljudbilden. Men jag var göad ändå :D

Teamroller i fotbollens värld

15 juni 2008

En artikel jag läste om fotbollslandslaget idag hade rubriken ”LAGBYGGE – Så blir 23 individer en grupp”. Det var den enda intressanta delen i den lilla specialtidning om EM 2008 som låg på köksbordet. Det var rätt häftigt att se ett annat perspektiv på fotbollslandslaget och dess arbete.

Två avsnitt fångade mina ögon. Det första handlade om begreppet i sig; ”…åt något som med modern managementsvenska kallas team-building.”. Det är ganska häftigt att använda orden modern och team-building i samma mening när vi skriver år 2008 :) Jag såg filmen Pillertrillaren i mitten på 90-talet med teambuilding i handlingen. Nån gång i början av 1990 florerade ett gång-efter-gång-kopierat material om teambuilding som jag fick av en kollega. Tror att det var ”Effective Teambuilding” av John Adair. Då, för eoner av tid sedan, spreds inte den här typen av dokument via mejl utan via xerox-kopierade häften :) På det sättet fick jag också tag på Enminutschefen av Ken Blanchard, ett häfte jag fortfarande har kvar och med begrepp som jag använder mitt språk än idag, jag menar, hallå, problemapor, det är ett så skönt ord och beskriver ju så tydligt vad det handlar om ;) Sen har jag inför Sundsvall42 kikat lite på Elton Mayo som i sina studier från 1930-talet (!) förklarar hur sociala faktorer och gruppdynamik kan förbättra arbetsprestationer på ett helt annat sätt än vad man tidigare trott. Vi snackar teambuilding a’la 30-tal :) Då låter det inte som att det är nån ny modefluga, men kanske är det just det engelska ordet som artikelförfattaren vill göra en poäng av, som på ”…modern managementsvenska kallas…” och då är det ju nästan lite humor :)

Det andra avsnittet var mer intressant. Roland Andersson har en uppfattning om den optimala sammansättningen i ett lag; ”…av tre lika delar av tre olika personlighetstyper: Martin Luther, Per Albin Hansson och Cornelis Vreeswijk.” :) Det var rätt uppfriskande att höra till skillnad från ”röd, grön, svart…” eller ”Plant, Implementer…” eller ”ruter, klöver…” som de brukar kunna heta. Martin Luther ska alltså stå för plikt och ansvar. Per Albin för solidaritet och för gruppen och ett kollektivt perspektiv. Cornelis, min egen favorit alla kategorier ;) är konstnären, den som vågar göra det oväntade och som kan bryta mönstren men som samtidigt stressar och retar Martin och Per-Albin :D Det var ett häftigt sätt att sätta bilder på våra egna karaktärer men det gäller att ha personer som förstår vilka dessa tre är ;) Men som jag förstod artikeln så är inte detta nåt som landslagsledningen tar upp med gruppen och då spelar det ju ingen roll. 

Fasen, jag kommer inte att kunna se på min omgivning nu utan att dela in alla i Martinar, Per-Albinar och Cornelisar. Vem är du?