Ensam på Masarinkontoret. Ett bra möte på Sundsvalls Kommun under förmiddagen har fyllt hjärtat med snabba slag och inspirerat mod. Jag ser och känner fantastiska möjligheter i vår stad och i vår region. Och den tro på ett effektivt och glädjefyllt liv utan stuprör som vi ju vill göra med Masarin har en tydlig plats och framtid. I alla företag, i alla organisationer. Men jag inser också det kluriga i att skapa en medvetenhet och ett behov av tjänster. Vi behöver tydliga effekter. Klargörande ord. Och tålamod och öppenhet att se att det också finns andra möjligheter att se på världen. Än våra. Så full av iver och energi har jag satt igång med att skapa ett material kring perspektiv. För att vi ska nå de fina möjligheterna räcker det inte att planera mer och snabbare och billigare inom samma ramar som förut. För att vi ska samarbeta bättre räcker det inte att konstatera det på mötet och nicka bekräftande runt bordet. Vi behöver byta perspektiv. Se på oss själva och våra sammanhang från andra håll. Samtidigt som vi tacksamt accepterar det vi är, kan vi önska något mer. Så det första perspetivskiftet har jag redan beskrivit och publicerat. Det handlar om den röda och gröna utvecklingen. Ett annat perspektiv väcktes av ett minne från en flygresa. Som var tankeväckande och som jag skrev ner, för att ha till hands. Och nu ser jag att vi har stor nytta av att kunna se hur närvaron i stunden kan ge positiva effekter. På mig som individ. På oss som grupp.
Jag sitter på flyget på väg till Sundsvall från Bromma. En man i stolen bredvid frågar om hans bagage kommit med planet. Han har mellanlandat och eftersom hans plan kom in sent är han orolig att hans bagage inte finns med på planet. Flygvärdinnan är osäker, men lovar kontrollera och komma tillbaka. Efter en kort stund ger hon beskedet att hon inte vet men att den sannolikt är med planet. Mannen sitter tyst. Han ser ut genom fönstret och funderar, och frågar efter en stund återigen samma fråga. Nu med en oro grundad i en iakttagelse att han inte sett väskan på bagagevagnen som nyss lastats av. Flygvärdinnan går för att kolla igen men när hon återvänder har hon samma svar som förut. Att den antagligen är med, men att hon inte har fått någon information. Mannen berättar hur viktig väskan är för honom och att han måste ha den när han kommer fram. Information som sannlikt är viktig för mannen itunden men som tyvärr inte hjälper till att skaffa fram någon ytterligare information om bagaget. När planet lyft och serveringen påbörjas kräver mannen med en starkare och högre röst att få besked. Men det är besked som inte finns. Hans axlar sjunker ner. Han avstår det erbjudna fikat, låter tidningen ligga orörd i knät och ägnar istället flygresan åt grubblerier om var hans väska kan vara. Han skickar under flygresan några gånger iväg en frågande blick men får ständigt en subtil skakning från flygvärdinnan till svar.
Hur det gick för mannen när han landade på Midlanda vet jag inte. Det som fascinerade mig och som slog mig så hårt. Det var att jag kände igen mig. Jag har själv en tendens att fastna i de ältande tankarna som handlar om något jag inte kan påverka i stunden. Jag ägnar energi bakom ratten i bilen till tankar om varför jag blev sen, vad som kommer att ske när jag kommer fram och hur jag ska förklara att jag inte prioriterat det möte jag är på väg till. Ingenting av detta leder mig ju till något konstruktivt utan sänker min livskraft och lockar istället fram mörka och röda känslor. När Skatteverket tog god tid på sig för att ge oss F-skattsedel på Masarin Consulting kände jag återigen hur lätt det var att fastna i oro om konsekvenser och till och med att vi var inne i ett eländigt stim, eftersom Bolagsverket initialt gav oss avslag på namnet. Men detta ältande grubblande leder ju ingenstans. Och när jag insåg det kunde jag hjälpa till att dra i ärendet så att vi till slut hann få vårt beslut timmen innan en offert med skall-krav på F-skatt skulle lämnas in. Och namnet löste sig mycket smidigt tack vare en blankett och ett godkännande från en av de som reggat namnet tidigare.
Med en medvetenhet om det som sker i mig. När jag kan få syn på dessa tankemönster som nöter mig. Och acceptera dem. Då får jag plötsligt ett val. Och bakom ratten slog det mig hur onödigt mitt beteende var. Istället skruvade jag på radion, hittade en bra station med en bra låt och satt och trummade med till trumvirvlarna istället. Jag tror till och med att jag vågade le där i stunden. Men jag hade såklart kunnat agera och kanske ringt till den jag skulle möta för att berätta om min situation. Jag hade kunnat söka efter snabbaste vägval i min GPS. Jag hade kunnat… Men alltför ofta dras vi bort från närvaron i nuet. Alltför ofta dränks dessa lösningsorienterade tankeprocesser av de problemorienterade automatiska tankemönstren som väldigt snabbt tar makten över oss. Det finns hjälp och stöd. Genom träning och ökad medvetenhet om det som sker inom mig blir det lättare att fånga det som sker i stunden. Dessutom hjälper övningar på att fokusera genom visualiseringar eller meditation till att nå en acceptans för det som är i stunden. Här och nu.
Och när vi ändrar perspektiv. När vi stannar upp och ser situationen på nya sätt. Blir vi effektivare, gladare och det ger synbara effekter. Både för dig enskilt och för de grupper och möten som du verkar inom. Så – Röd och grön utveckling – Närvaron här och nu. Två bra modeller att använda.
Vill du prova? Använd modellerna som dom är eller hör av dig!